Trädgården 6.8. Ledhoppstjärtar

Först vad jag föreställer mig är en ung Tomocerus minor. Antennledernas proportioner är inte riktigt samma som hos vuxna individer men tredje segmentet bör växa mer i förhållande till det fjärde vartefter den blir större. 

De småväxta arterna i släktet Lepidocyrtus har också silvriga fjäll men kan bl.a. skiljas från unga Tomocerus och Pogonognathellus på basis av antennledernas proportioner.

Hoppstjärten är ganska nära 1 mm lång och äter här på en svamp vars diameter är en knapp centimeter. Svampens namn har jag inte rett ut.

Avslutningsvis en hoppstjärt som bör vara Entomobrya corticalis.

Det här exemplarets längd är ca 800 µm (0,8 mm)

Alla hoppstjärtarna är dokumenterade på någon av de många förmultnande vedbitar jag granskat den sista tiden.

Trädgården 6.8. Sminthurinus bimaculatus/trinotatus

Hur ska vi tänka kring den här observationen då?

Det här bör nämligen vara Sminthurinus trinotatus.

För närvarande finns bara en rapporterad observation i Finland, ett fynd i närheten av Rovaniemi. I Sverige är de få rapporteringarna kopplade till södra delen av landet. Många av de svenska fynden är dessutom från växthus eller krukor vilket ger viss indikation på att arten främst är förknippad med växtimport. Eller så indikerar det att det är på sådana ställen de tenderar vara lättast att upptäcka.

Detaljer om det finländska fyndet uppe i Rovaniemi har jag inte.

Om jag är korrekt informerad bör inga andra arter ha de två vita fläckarna på bakkroppen och risk för artförväxling torde således inte föreligga.

Redigering 29.8.2026: Jag hade missat en del relevant litteratur och därmed inte alls informerat mig korrekt. 

S. trinotatus kan nämligen absolut förväxlas med en annan art, nämligen S. bimaculatus.

Eller egentligen är det värre än så. De verkar vara omöjliga att skilja från varandra utan granskning av hår/borst vid hoppgaffelns spets. Det kräver i praktiken mikroskopering.

S. bimaculatus bjuder dock inte heller på några större mängder rapporterade fynd i Finland. Fler än två är det nämligen inte och båda är gamla (1902 och 1966). Båda rapporteringarna (på laji.fi) ser dessutom ut att basera sig på tidigare litteratur och jag lyckas inte se om där gjorts åtskillnad mellan de berörda arterna. 

Vidare beskriver Steve Hopkin här att S. bimaculatus potentiellt kan vara en färgform av S. aureus även om han håller dem som separerade arter i sin presentation. I Frans Janssens Collembola.org är de också separerade från varandra.

Det här exemplaret sågs bland mossan på en förmultnande bit lövträdsved.

Trädgården 2.8. Hoppstjärtar

Ibland blir det ju bilder som inte är så värst informerande om det djur som syns... eller knappt syns. 

Det här är hur som helst en hoppstjärt på typ 2 mm och jag får för mig att det rör sig om ett ungt exemplar av någondera art i släktet Entomobrya. Lyckas nämligen inte riktigt koppla ihop det som syns med något annat släkte. Jag kan har fel.

Den här hoppstjärten är kanske 1-1,5 mm och torde vara någon av arterna i släktet Lepidocyrtus... kanske L. lignorum men det är iunder inga omständigheter någon bestämning.

Hoppstjärtar är talrika bland de förmultnande vedbitar på vilka jag "jagar" kvalster. Men det tenderar bli rätt sällan jag fotograferar hoppstjärtarna. De är vanligen snabba och svåra att fånga på bild när man hanterar optik med mer extrem förstoringsgrad.

Båda hoppstjärtarna och deras många artfränder betade mikroskopisk föda i mörka skrymslen  på murkna träbitar av vad som troligen är Salix.

 

Trädgården 1.7. Obestämd skålsvamp (Peziales)

"Jag får följa med och kanske göra en ny preparering när apothecierna öppnar sig. Om andan faller på får jag väl i det skedet även göra ett permanent preparat."

Citatet ovan är hämtat från det här inlägget.

Hur gick det med prepareringen av sporer ?

Fotografierna som syns här togs i all hast kort innan jag körde iväg till Vasa för att dra vidare västerut över Kvarken och jobba med utställningshängning i Järnäsklubb, Nordmaling.

Den resan återkommer jag till.

Efter hemkomsten fem dagar senare glömde jag bort att se om flera apothecier "slagit ut" och när jag väl kom att tänka på saken var det för sent.

Det blev med andra ord ingen mikroskoppreparering.

Redigering 25.7.2026: Slarv, slarv och åter slarv. Jag skrev inledningsvis att Apothecierna är Lasiophaeris hirsuta. Men det är ju inte korrekt. Det här måste vara en tredje svamp som växer i den lilla vedklabben (se kommentarer). Tack till Stefan Jakobsson som uppmärksammade saken!

Måhända någon Trichophaea/Wilcoxia... eller i den häraden i alla fall. 

Mikroskopering av sporerna hade verkligen varit av stort värde!

Här och var syns hoppstjärtar. Men i motsats till tidigare när klothoppstjärtar (underordning Symphypleona) vandrade omkring på denna svamp är det nu fråga om ledhoppstjärtar (underordning Arthropleona). Eftersom jag inte har närbilder på dem är bestämningen vansklig men det ser ut att röra sig om någondera art i släktet Ceratophysella.

Trädgården 9.6. Sminthurinus aureus (?)

I samband med dokumentation av ögonskål och svart raggömming tog jag även några bilder av dessa små klothoppstjärtar vilka verkade beta på den sistnämnda svampen.

Hoppstjärten är möjligen Sminthurinus aureus. Kassaskåpssäker artbestämning är förmodligen svår utgående från bildmaterialet. Arterna i det släktet äter - så vitt jag sett i litteraturen - allehanda föda i form av svamphyfer, sporer, alger och lavar. 

Hoppstjärtens längd är ca 500 μm (0,5 mm).

Trädgården 20.5. Kvalster och hoppstjärt

Ny liten mikrosafari i trädgården 20.5.

Fortsatte rota bland träbitarna på vilka kvalstren i föregående tre inlägg (från 17.5) hittades.

Första kryp framför kameran blev Phthiracarus sp. vilket det finns mer om och av här.

Sedan en klothoppstjärt på ca 0,45-0,50 mm.

Misstänker artbestämning är närmast hopplös utan fler bilder eller mikroskopering.

Har för mig att det rör sig om någon art i släktet Sminthurinus. Möjligen S. aureus.

Mera Euzetes globulus på bloggen.

Här är första inlägget med arten.

Avslutningsvis ytterligare några bilder av ett kvalster som bör tillhöra familjen Trematuridae. 

Här är ett tidigare inlägg med samma kvalster.

Trädgården 31.8. Pogonognathellus longicornis

Missade med skärpan. Bilden får komma ut på bloggen ändå.

Hoppstjärten bör enligt antennlängden vara Pogonognathellus longicornis.

Ingen nyhet för trädgården men länge sedan jag valt att fotografera någon.

Det här exemplaret satt uppklättrat på ett Rodgersia-blad och jag tog tillfället i akt. Annars får man leta dem nere i förnan.

Bådaviken 3.7. Del 14 - Allacma fusca

Klothoppstjärtsbjässe i form av nästan tre millimeter lång Allacma fusca. Denna vanliga art är "kryssad" i Bådaviken tidigare.

Här befinner den sig på en död alstam och rafsar i sig av diverse mikroskopiskt som där erbjuds.

 

Frill 11.5. Del 2 - Orchesella flavescens

Orchesella flavescens hittar man lite här och var. Det här är sjätte fotografiet av arten på den här bloggen. Vacker art med viss individuell variation i mönstrets kontraster. 

Som ett av många "borden" borde jag förstås också hålla ögonen öppna för någon av släktets två andra arter potentiellt möjliga att hitta häromkring. Speciellt O. cincta torde gå att fynda.

God jul!

Min julhälsning är aningen sen. Det oaktat hoppas jag du har en riktigt fin och fridfull julhelg!

Här utanför bloggredaktionens fönster är det vintrigt. Vintern kom nästan redan i oktober den här gången och har liksom bara matat på med mera vintrighet vartefter. För tillfället faller några enstaka snöflingor som sakteliga höjer det redan ganska höga snötäcket. 

Under några år skrev och illustrerade jag för en artikelserie som heter Artporträttet i Natur och Miljös medlemstidning Finlands Natur. Inför julen 2014 knåpade jag ihop en artikel om småkryp i julgranen och då var hoppstjärten Entomobrya nivalis i fokus. Det är ett av många småkryp man har chans att hitta i sin julgran om man lägger manken till. Sålunda kändes det lämpligt att återanvända den illustrationen här och nu.

Måhända är E. nivalis, åtminstone här omkring, den vanligaste arten man kan se med blotta ögat ifall man synar sin julgran noggrant eller om man skakar den ovanför ett vitt lakan för att se vad som ramlar ner. 

Mest talrika är troligen gallmyggelarver och kvalster men dessa kräver specialundersökning och mikroskop. Dessutom lär de inte ramla ner på lakanet heller.

Bådaviken 6.6. Del 5 - Orchesella flavescens

Petar man i förnan hittas, om inte annat, alltid hoppstjärtar. Jag tenderar vara för lat med att dokumentera dem och missar antagligen en del nya artkryss. Ofta beror det på att jag inte har rätt objektiv på kameran. 

Denna stora och vackra Orchesella flavescens fick i alla fall bli föremål för ett fotografi fel objektiv till trots.

 

Storsand 7.5. Del 3 - Isotoma sp.

Tog i förbifarten bild av en av de talrika hoppstjärtarna som följer med när man kikar närmare i förna. Om jag inte tolkar kännetecknen fel hör den här till släktet Isotoma. Längre än så torde man inte komma utan mikroskop och granskning av specifika smådetaljer.

Som vanligt finns det en del "borden".... alltså bl.a. att jag borde ha bytt objektiv och tagit fler samt bättre bilder. Men när man sitter med allehanda småkryp på uppsamlingsytan tenderar selektiviteten ta över och fokus landar på dem som man för tillfället har "mest feeling" för att dokumentera.

Bådaviken 17.10. Del 8 - Pogonognathellus longicornis

Med antenner längre än kroppen torde det gå att sluta sig till Pogonognathellus longicornis som namn på denna. Ett trevligt färgat exemplar.

Arten har jag ordat om tidigare i samband med dokumentation hemma i trädgården.

Vid en strand 11.4. Del 4 - Orchesella flavescens

Orchesella flavescens är en variabel hoppstjärt. Grundmönstret är lika i alla färgformerna men de rödbruna och gulbruna tonernas intensitet och mörkhet varierar rejält. Hos vissa övergår de även i svarta fält. Färgvarianter med mörkt huvud kallas var. melanocephala.

Den här arten hittar jag även hemma i trädgården.

Lövförnan jag sållade i var förstås full av diverse hoppstjärtar men det här var den enda jag dokumenterade. Jag gick med anda ord säkerligen miste om något nytt artkryss.  

Orchesella flavescens

Orchesella flavescens finns på bloggen sedan tidigare. Det var dock ett inlägg som publicerades för drygt fyra år sedan och det kan kanske vara skäl att låta hoppstjärten få förnyad plats i rampljuset.

Dessutom ser de två hoppstjärtarna inte riktigt likadana ut trots att de är samma art och även därför är det en viss poäng med det här inlägget.

Den tidigare fotograferade hoppstjärten är nämligen färgvarianten melanocephala. Arten finns alltså i två färgvarianter. Nu har jag inte koll på om någondera är mera talrik än den andra här i trakten eller om det är fifty fifty. 

O. flavescens är hur som helst en vanlig observation när man rotar omkring i lövförna och undervegetation. Ganska stor - 4-5 mm - och lättupptäckt art.

Pogonogolallagnalollus lolligollis

Okej!

Jag har satt mig vid tangentbordet och gör mig redo att skriva namnet på hoppstjärten i detta inlägg. Jag samlar mig likt Stefan Holm inför ett höjdhopp. Handflatorna slås mot kinderna några gånger varpå fingrarna repeterar ansatsen mot tangentbordet och själva tillslaget. Allt bör genomföras med rätt avvägd kraft och rytm. Upprepar alla tvångsmässiga förberedelseprocedurer och ticks med eskalerad intensitet.

Pogonogno... grov rivning. Röd flagga.

Ett försök kvar. Jag dubbelkollar namnet på någon trovärdig internetsida.

Pogonognathellus longicornis.

Klang och jubelfest efter väl utförd stavning.

Här är en hoppstjärt man inte kan missa sig på vad artningen beträffar. Speciellt inte när man ser individer med den här längden på antennerna. Det finns ett par snarlika arter i familjen Tomoceridae men de har alltså kortare spröt. Enstaka P. longicornis lär dock emligt uppgift kunna ha kortare antenner och då är det givetvis svårare. Men om antennerna är längre än kroppen torde det inte råda några tvivel. Longicornis betyder förstås också "långhornad" eller "långa horn".

Dessa hoppstjärtar hittar man i ganska omfattande mängd nere i lövförnan. De hör till de största av våra hoppstjärtar och kan ha en kroppslängd på närmare sex millimeter. Som synes är de dokumenterade exemplaren ganska olika varandra. På den senare har kroppens gråsilvriga fjäll till stora delar nötts bort.

Sirap är gott

För några dagar sedan hade jag ut en liten klick sirap på ett fat. Handlade mest om att se vem som råkade känna doften av sockret och låta sig smaka av det som bjöds - samt givetvis ett tillfälle att dokumentera matgästerna. De kryp jag främst hade i åtanke var getingar men hoppstjärtarna var först på plats.

Entomobrya nivalis är en art som förekommer överallt där det inte är för fuktigt. Man hittar dem ofta uppe i buskar, träd och på våra konstruktioner.

E. nivalis blir kring två millimeter lång och det är även precis exakt ungefär den längden på de fotograferade exemplaren.

Hoppstjärtar och oordnad ordning

Mesofaunans stora sävliga ko Allacma fusca vandrar omkring på svamphatten och betar i sig av någonting mumsigt. Fick nästan intrycket att den åt av svampens lite slemmiga ytbeläggning, men jag är osäker. 

Allacma fusca är en av de största klothoppstjärtarna vi har. Den kan växa sig till drygt tre stycken millimetrar lång och rör sig ganska sävligt. Därför är den också lätt att få syn på - samt inte fullständigt hopplös att fotografera. Klothoppstjärtar (ordn. Symphypleona) har varit en helt förbisedd ordning i den här bloggen. De långsmala hoppstjärtarna i ordningen Entomobryomorpha finns ju i ett antal inlägg redan. 

Nu bakar jag ihop de båda ordningarna i en enda "etikett" - "Hoppstjärtar". Den här bloggens etikett-indelning ska således inte ses som en korrekt beskrivning över olika djurs inbördes släktskap. Ordningen Hymenoptera (steklar) och ordningen Diptera (tvåvingar) har jag delat in i flera olika skilda etiketter. Fåglarna går ner på artnivå. 

Att lägga de båda hoppstjärtordningarna under samma etikett är ju således som att också lägga alla steklar och tvåvingar i samma låda. Men bloggens indelningar bygger förstås lite på hur många inlägg jag tror mig skapa inom respektive etikett. Om jag snöar in mig totalt på hoppstjärtar och samlar varje tänkbar art, kan det förstås i framtiden finnas skäl att dela upp dem. Fram tills dess fortsätter jag min aningen inkonsekventa etikett-indelning. Det får ni helt enkelt leva med.

Så det så!

Förresten är Allacma fusca väldigt vanlig. Så det så också!

En slags "del 1" till det här inlägget finns här.

Gulaktig?

Hoppstjärtar myllrar det av så fort man vänder på minsta lilla sticka där ute. Har inte fotograferat några på länge men här om dagen klämde jag ändå till med en bild.

Gissar på Pogonognathellus flavescens, men den gissningen ska bloggläsaren verkligen ta med ett antal nävar salt. Jag registrerar inte heller observationen på hoppstjärtsministeriet. Ett alternativ kan vara Tomocerus minor, men om jag bedömer antennlängden någorlunda korrekt så är det första alternativet mer troligt. Jag är sannerligen inte så välbevandrad i grenen hoppstjärts-artning och har långt kvar till kvalgränsen för det kommande världsmästerskapet.

Flavescens betyder förresten gulnande/gulaktig - som ett litet klargörande så att ingen riskerar nattsömnen på grund av rubriken.

Diverse spindlar från senaste 10-minuters-jakten

Är inte helt hundra men jag tror honan som äter maten som kommer med gaffel - hoppstjärten Entomobrya nivalis - är en Gongylidium rufipes - morotsdvärgspindel.

Det här torde vara en subadult Neriene Montana.

Pityohyphantes phrygianus (granbaldakinspindel) brukar man inte behöva ta fel på.

Cryphoeca silvicola - gömslespindel.

Gömslespindelhonan var ca 2,5 mm.

Poeciloneta variegata (bollmattvävare).

Kroppslängd på ca 2 mm. Kännspakt kors (eller långhalsad alien med knubbiga armar) har dessa spindlar på bakkroppen.

Vacker liten spindel.

Slutligen ytterligare en liten täckvävare med dödlig fripassagerare. Har ännu inte artbestämd spindeln helt (måste fotografera epigynet) men lutar starkt mot samma art som jag skrivit om tidigare - dvs. Bathyphantes nigrinus.