Ägretthäger

Jag är sällan pigg på att dra iväg med bil några längre sträckor för att se fåglar. Min fågelbongarkoefficient är låg på en skala ifall bilen adderas. Inte för att jag inte vill se fåglarna - utan för att jag inte gillar tanken på att förbränna bensin och producera koldioxid. Speciellt inte om målet är att ta bara del av något (fåglarna) som i längden missgynnas av min bilkörning - om än i mikroskopisk (och inte ens det) omfattning. Men ändå. Ibland kan jag trots allt inte hålla mig och rekordet är Lappo för en fjälluggla samt Björköby för en vitnäbbad islom. Till Kimo åmynning brukar jag ta mig ett antal gånger per år. Borde egentligen ordna släpvagn till liggcykeln så att jag kan ta med mig den utrustning jag vill ha tillhands när jag befinner mig på dylika ställen.

Men när jag som av en händelse idag (brukar mest kolla på kvällarna) råkade surfa in på fågelbloggen och notera att en ägretthäger - Egretta alba - siktats vid Kimo åmynning, ja då gjorde jag en utryckning.

Totalt tre gråhägrar - Ardea cinerea - såg jag också. Alla fåglar med häger i namnet, höll sig förstås på ansenligt avstånd från fågeltornet. Bilderna är därmed av högst dokumentär art.

Ägretthägern höll sig dessutom gärna bakom kusarna, som ju också gillar stranden.

Tidpunkten - sen eftermiddag - är annars en smågalen tidpunkt om man tänkt se fåglar vid Kimo åmynning. Det blir liksom mest bara motljus den tiden på dygnet. En del moln assisterade dock.

När hägrar flyger tycker jag det ser ut som om de har träningsvärk i vingmusklerna. Alltså ungefär som om de kört ett stenhårt pass dagen innan. Det är liksom lite stelt. 

Är man gråhäger får man även stå ut med mobbande kråkor och vitfåglar. Den här hägern fick göra ett flertal undanmanövrer innan hen försvann längs Monå-stranden.

Och därmed får jag rista in ett alldeles nytt kryss i den där fågel-listan. Kul!

Långlänk på Villskär

För lite bakgrundsinformation: se föregående inlägg.

Under lördagen blev min uppgift att kontrollera lomflottar ute i sjöarna/träsken på Villskär. För att de övriga arbetslagen inte skulle behöva ägna extra tid åt att köra båt några längre sträckor beslöt jag stiga iland bara tvärs över "sundet" från Kummelskär, sedan gå till respektive träsk och slutligen återkomma till samma punkt, som ju var tydligt synlig från hamnen vid naturstationen. Visserligen en rejäl bit att fotvandra i helt hopplöst svårforcerad terräng, men jag hade inte bråttom och såg fram emot strapatsen.

Kameran var förstås också med. Men du milde tid vad jag lyckades hålla den konstant felinställd. För det första var den förhandsinställda bildkvaliteten av någon outgrundlig anledning galet fel - något jag upptäckte först när jag kommit hem och tankat in bilderna i datorn. Dessutom hade jag jämnt och ständigt fel bländare och/eller fel ljus-/mörker-kompensation - ofta även fel ISO. Orsakerna till fel inställningar för bländaren och exponeringskompensationen hade att göra med att jag höll kameran i ett visst grepp när jag klämde mig fram mellan träden, genom kvistarna och bland stenbumlingarna. Mitt grepp var av det slaget att jag tidvis i misstag kom åt de vred som ställer in nämnda funktioner. Kameran ville jag ju ha stand by, så den var förstås beredd att lyda mina omedvetna order. Det betydde att jag i flera lägen smattrade på med exponeringar som bara resulterade i helt oanvändbara bilder. Jag får helt enkelt göra om och göra rätt i något sammanhang framöver. Omtent.

Några rovfåglar kretsade över Kisträsket. Fiskgjuse (ej på bild) sågs med jämna mellanrum ett flertal gånger vid några av träsken. Ormvråken i bilden ovan är faktiskt bara den tredje jag ser i sommar.

Havsörnen (nedan) hade sällskap av två lärkfalkar. Falkparet var väl inte helt överförtjusta i örnens närvaro.

Orkidéer blommade här och var. Bl.a. Jungfru Marie nycklar - Dactylorhiza maculata.

Lomflottarna är numera översållade av många olika växter.

Vid Hemträsket huserade en gråhäger.

Även ett sångsvanspar höll Hemträsket som hem. De var ändå smått skeptiska till min närvaro och gled iväg bort mot västra stranden där de sedan vandrade över till det träsk som ligger intill.

Vita näckrosor är rikliga i Hemträskets vatten.

Svanen i Holmträsket verkade inte ha familj.

Lite här som var ute i skogen, blev jag utskälld av rödhakar med näbben full av larver. De har fortfarande matning av ungar på dagsprogrammet.

I lilla, lugna Krokviksträsket var det skräddarsamling.

Lomflottarna då? Jo de var på plats. Några lommar fick jag tyvärr inte se men åtminstone i det ena träsket spekuleras storlommen häcka.

Vandringen tog totalt sex timmar (med pauser vid respektive träsk) och jag beräknade att sträckan blev tio kilometer. Jag var onekligen rätt mör efteråt. Terrängen är som sagt riktigt tungforcerad. En kanonbra långlänk helt enkelt.

På söndagen var vädret av helt annan karaktär. Regnet började sila ner på förmiddagen. Då hade vi ännu ett antal holkar att gå igenom. Det slutliga resultatet har jag inte koll på eftersom en sammanställning ännu ska göras. Generellt verkar knippornas häckning ha varit rätt klen medan storskrakarna lyckats en smula bättre. Flera av holkarna är också relativt nyuppsatta och ibland tar det tid för fåglarna att upptäcka dem - speciellt de som inte är väl synliga från vattnet. Holkarna är livsviktiga för fåglarnas population. Naturliga bohål (t.ex. spillkråk-bon) är numera synnerligen sällsynta. Storskraken är inte lika beroende av holkar men lider hårt av rovdjurspredation på ägg när de har sina bon på marken. Storskrake-populationen är dessutom på väg neråt och det är således skäl att hjälpa dem så gott det går.

Fredagsmorgon vid Kimo åmynning. Del 1

Egentligast egentligen... besökte jag huvudsakligen Kimo åmynning för andra ändamål än ren fågelskådning. Jag var helt enkelt på jakt efter en viss typ av filmat material. Två flugor i en smäll är ändå inte fy skam ifall det bara är möjligt. Det visade sig bli en aning för mulet så så det blev inget vidare resultat vad den där ursprungsorsaken beträffar. Inga vettiga biproduktsbilder heller för den delen.

Ganska omedelbart efter min ankomst till tornet kom två gråhägrar - Ardea cinerea - in för landning. 

Jag gjorde några test med GH2-huset och 2x-konvertern med FD 150-600-gluggen. Resultatet var inte så upplyftande men vid solsken ska det säkert vara möjligt att få en aning mindre dåliga bilder.

Bilden här ovan är obeskuren med 2x-konverter. Bilden nedan är utan konverter men beskuren. Blurr, blurr, blurr.

Ovan ser ni ett ytterst tydligt och odiskutabelt bevis på två smalnäbbade simsnäppor - Phalaropus lobatus. Simsnäpporna är de två bleka pixlarna ovanför krickorna lite till höger i bilden.

Annars var området mest fyllt av grågäss och vitfågel... och brushanar. En liten grupp kanadagäss landade precis innan jag åkte (läs. var tvungen att åka)

Vitkindade gäss fanns det också relativt gott om. De på bilden är alltså inte alla.