Rågårdsskatan, Fäboda 25.5.

I april 2023 gjorde jag ett inlägg om det då relativt färska utkikstornet på Rågårdsskatan i Fäboda, Jakobstad. Orsaken till mitt besök den gången handlade primärt om planeringen av de infoskyltar som Jakobstadsnejdens Natur r.f. skulle låta göra. Jag är alltså aningen insyltad i föreningen.

Nu, drygt ett år senare, är de klara och monterade. Arbetet har av olika anledningar dragit ut på tiden men så är också den absoluta majoriteten av allt material på skyltarna nyproducerat.

Illustrationer, karta och layout har Juha Ilkka stått för och om jag jämför med motsvarande tavlor i utkiks-/fågel-torn jag besökt upplever jag infoskyltarna som synnerligen högklassiga, snygga och informationsrika. Lilla skylten ovan är t.ex. inventeringsresultaten av skärgårdsfåglar under åren 2011, 2015 och 2020 vilket även ger rådande populationstrender för respektive art.

Runt om finns mindre skyltar med de mest typiska arterna för området.

En del av tavlorna är monterade i tornets övre del. Det gäller främst arter som vanligen, eller bäst, ses från den positionen i tornet. Här finns ändå skäl att eventuellt fundera över att ändå flytta ner dem till nedre delen av tornet som är tillgängligt även för rörelsehindrade.

Tillägg: Dubbletter monterades kort efteråt så att alla tavlorna är tillgängliga på nedre våningen.

Donatorer och sponsorer för utkikstornet och dess infoskyltar är UPM Jakobstad, Pedersörenejdens Andelsbank samt Otto A. Malms donationsfond.

Enligt uppgift är tornet välbesökt.

Självfallet hade jag med mig en kamera också. Den fick jag dock inte fram när en blåhake (hona eller ung hane) hoppade omkring på strandklipporna framför tornet. Just då höll jag i en skruvdragare.

Men när tavlorna var monterade grävde jag upp kameran ur sin väska och riktade den förstrött mot de få fåglar som kunde skymtas den dagen. 

Skymtas var ordet. 

Det var nämligen oerhört dimmigt.

Ett småskrakspar drev omkring på ordentligt avstånd och under en kort stund när dimman lättade en aning tryckte jag av några exponeringar.

Därefter blev det bara en fiskmås och en bofink. 

Sedan åkte jag hem.

Gömslespaning i silltrutskoloni 19.7.

Uppföljning av silltrutarnas ungproduktion i ett antal lokala kolonier inbegriper varje år gömslespaning i akt och mening att få korn på kvarvarande ungar vilka vid tiden börjar vara flygga. Spaningen innebär att man får begrepp om hur många ungar som klarat sig så långt. 

Om denna aktivitet finns ett flertal gamla inlägg. Bäst är att trycka på etiketterna Fåglar - Gråtrut (vilket iofs då också resulterar i detta inlägg och en del som inte är relaterade till gömslepaning) samt Fåglar - Silltrut och sedan skrolla ner bland de inläggen. 

I det här inlägget finns inte en enda silltrut trots att det var de jag spanade efter. Alla silltrutar fanns på behörigt avstånd från gömslet och dåliga bilder av silltrut har jag hur som helst publicerat tidigare. Ingen idé med fler av den varan. För bilder av nämnda art kan jag rekommendera det här inlägget.

Av den orsaken kommer här några ströfotografier som togs under små pauser då ögat inte var fastklistrat i tubkikaren.

Grönbena.

Gråtrutar tenderar ofta sitta nära gömslet.

Rödbena.

Fiskmås.

Skrattmås.

Mera gråtrut.

2023 blev inget bra år för de aktuella silltrutskolonierna. Endast få, eller snarare enstaka, ungar nådde flygg ålder. Orsaken är inte klarlagd och i nuläget kan man endast hypotetisera kring varför det blev som det blev. Vädret har varit bra och den kända häckningssabotören högvatten i samband med blåst var aldrig aktuell under de kritiska veckorna i början av sommaren. Någon påkommen predator har inte heller konstaterats. 

Däremot var äggen mindre till storleken än vanligt och kläckningen dålig. Kläckta ungar var generellt små och dödligheten uppenbarligen större än normalt. En tänkbar faktor är dålig förekomst av strömming (sill) och vassbuk. Detta kan eventuellt i sin tur bero på det varma vattnet vilket drivit fiskarna ut till områden och djup där de inte är åtkomliga för silltrutarna. De lokala fiskarna hade enligt de uppgifter jag hört också haft sämre fångster än normalt.

Sammanställning och rapport är inte färdig än. Tidigare har jag inte publicerat dem på bloggen men det är något jag ser över för tillfället.

Silltrutskoloni 9.7. Några övriga fåglar

I förra inlägget brände jag på med silltrutar i mängd och massor. Andra fåglar syns också i (eller i närheten av) kolonierna och kameran riktas i förbifarten även mot dem när tillfälle ges

Exempelvis skärpiplärka (ovan) är en karaktärstätting på holmarna.

Gå även till det länkade silltrut-inlägget för en kort kommentar om varför fotografierna finns. Det är ju under inga omständigheter etiskt att besöka fågelbon och kolonier för att fotografera.

Kustlabbarna (1 st par) ser till så att trutarna, fiskmåsarna och tärnorna inte har hur fritt fram som helst när de ska "hem" med mat i näbb eller kräva. Under fotograferingstillfället höll de dock koll på oss inventerare.

Råkar man röra sig för nära kustlabbarnas ungar får man förstås hålla sig aningen vaksam. Rätt som det är viner det till tätt ovanför skalpen när de stridbara föräldrarna visar var skåpet ska stå.

Fiskmås.

Fisktärna.

Såväl matning av redan stora, flygga ungar som ruvning pågick. Det senare utfört av par som misslyckats i sitt första häckningsförsök.

Skräntärnparets två ungar kunde skymtas på stenar i vattnet en bra bit från holmarna. Föräldrarna gjorde förstås ändå sina spaningsflygningar över oss inkräktare.

Rödbenans ungar blev endast flyktigt, och dassigt, dokumenterade medan de hastade förbi mellan stenar och växter.

Roskarl hör också dessa holmar till. 

Det finns flera par i det undersökta området. Nedan det ena parets ena unge.

I juli är kärrsnäpporna på väg söderut. De är typiska observationer i skärgården den här tiden på året.