Silltrutsspaning 23.7

Skrollar man sig ner bland inläggen under etiketten Fåglar - Silltrut hittas "rapporter" från gömslespaningar ända från 2016 och framåt (undantaget 2021).

23.7 var det åter dags att spana efter stora ungar för att få någorlunda bekräftelse över hur ungproduktionen i de berörda kolonierna slutligen gick.

Jag får konstatera att gömslespaningen ändrat karaktär. De första åren jag medverkade skedde det från totalt fyra utkiksplatser men på senare tid har det stannat vid spaning från två. Förr kunde man ha flera silltrutar ganska nära inpå gömslet och numera tenderar de hålla sig på stort avstånd. Delorsak till den utvecklingen handlar kanske delvis om att häckningen tenderat vara sämre vilket kan göra att färre vuxna fåglar känner sig bundna till sin boplats och således gärna sitter på stenar utanför kolonierna. Men en annan - och kanske mer avgörande - orsak är att färre gömslepositioner nu nyttjas.

Det ska poängteras att spaningen inte handlar om att ta fotografier, utan helt om att med tubkikare räkna silltrutungar. Det kan man göra med fåglarna på avstånd också. Ungarnas läsningar försöker man förstås kunna se. Det blir förstås svårare om eller när distansen ökar.

I år förväntade vi oss magert resultat. Alla tidigare inventeringsrundor pekade med besvärande tydlighet att så skulle bli fallet. Från mitt gömsle kunde jag inte få syn på en enda unge.

Från det andra gömslet observerades två ungar - om jag minns rätt. Rapporten är inte klar än.

När jag nu plitar ihop det här inlägget påminns jag om att den ringförsedda vuxna silltruten ovan inte rapporterats. Det måste jag åtgärda.

Rent allmänt var det ganska lugnt och inget anmärkningsvärt att förmedla.

Traditionsenligt får några gråtrutar komma med på bild också.

Även gråtrutarna räknades. Det är en art som fortfarande har framgångsrik ungproduktion.

 

Gömslespaning i silltrutskoloni 19.7.

Uppföljning av silltrutarnas ungproduktion i ett antal lokala kolonier inbegriper varje år gömslespaning i akt och mening att få korn på kvarvarande ungar vilka vid tiden börjar vara flygga. Spaningen innebär att man får begrepp om hur många ungar som klarat sig så långt. 

Om denna aktivitet finns ett flertal gamla inlägg. Bäst är att trycka på etiketterna Fåglar - Gråtrut (vilket iofs då också resulterar i detta inlägg och en del som inte är relaterade till gömslepaning) samt Fåglar - Silltrut och sedan skrolla ner bland de inläggen. 

I det här inlägget finns inte en enda silltrut trots att det var de jag spanade efter. Alla silltrutar fanns på behörigt avstånd från gömslet och dåliga bilder av silltrut har jag hur som helst publicerat tidigare. Ingen idé med fler av den varan. För bilder av nämnda art kan jag rekommendera det här inlägget.

Av den orsaken kommer här några ströfotografier som togs under små pauser då ögat inte var fastklistrat i tubkikaren.

Grönbena.

Gråtrutar tenderar ofta sitta nära gömslet.

Rödbena.

Fiskmås.

Skrattmås.

Mera gråtrut.

2023 blev inget bra år för de aktuella silltrutskolonierna. Endast få, eller snarare enstaka, ungar nådde flygg ålder. Orsaken är inte klarlagd och i nuläget kan man endast hypotetisera kring varför det blev som det blev. Vädret har varit bra och den kända häckningssabotören högvatten i samband med blåst var aldrig aktuell under de kritiska veckorna i början av sommaren. Någon påkommen predator har inte heller konstaterats. 

Däremot var äggen mindre till storleken än vanligt och kläckningen dålig. Kläckta ungar var generellt små och dödligheten uppenbarligen större än normalt. En tänkbar faktor är dålig förekomst av strömming (sill) och vassbuk. Detta kan eventuellt i sin tur bero på det varma vattnet vilket drivit fiskarna ut till områden och djup där de inte är åtkomliga för silltrutarna. De lokala fiskarna hade enligt de uppgifter jag hört också haft sämre fångster än normalt.

Sammanställning och rapport är inte färdig än. Tidigare har jag inte publicerat dem på bloggen men det är något jag ser över för tillfället.

Silltrutskoloni 9.7. Några fotografier av silltrut

Den som följt bloggen över tid har kanske råkat få korn på att jag medverkar i uppföljning (ringmärkning och räkning) av silltrutens ungproduktion i några lokala kolonier. Men det är kanske inte många som följer bloggen mer ingående och då är det skäl att upprepa att jag inte medverkar för att få bilder av silltrutar. Faktum är att kameran inte är med ut i kolonierna så värst ofta. När kameran tagits med är syftet av strikt dokumentärt slag. 

Ibland fotograferas vuxna fåglar för att eventuellt dokumentera ringmärkta individer. I det här inlägget syns t.ex. en sådan (några gånger). Det går snabbt att rikta kameran och trycka av. Så någon förlängning av vistelsen i kolonierna innebär dokumentationerna inte. 

I övrigt är det här inlägget bara ett måttlöst frosseri av flygande silltrut, denna den elegantaste av våra trutar som dessvärre är inne i en lång och besvärande populationsminskning i Östersjön.

Hur gick det för silltrutarna i år då? Blev det några ungar?

Det återkommer jag till i ett senare inlägg.

Håll till godo och hoppas du inte får skrollfingerinflammation (det går förstås att klicka upp bilderna större och "bläddra" också).