Bådaviken 3.5. Metabelba sp.

Ett hornkvalster (underordning Oribatida) vars storlek på blygsamma 0,5 mm kräver annan optik än den jag har med mig i fält ifall man vill se dess detaljer i tillfredsställande skärpa.

Släktet är Metabelba (fam. Damaeidae) och mer insatt Oribatidaexpertis gissar att det rör sig om M. papillipes eller något i "den trakten". 

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse!

Bådaviken 3.5. Spatiodamaeus sp (?)

Osäkerheten är rätt stor eftersom jag i skrivande stund inte riktigt på allvar rotat i huruvida potentiella släktesnycklar är tillgängliga och således än mindre kollat sådana. Eller jo... jag har några nycklar men dessa är inte kompletta, utan berör några fåtal arter. Vad som är "komplett" i kvalstersammanhang är förstås dessutom en närmast omöjlig frågeställning.

Det förhåller sig så att jag för tillfället gärna ger mig tid att åka ut någon timme nu som då för att få frisk luft och vila upp från det myckna skrivbordsarbetet som just nu råder. Men timmar för artbestämning - vid det där skrivbordet - är inte riktigt en grej jag för närvarande kan prioritera även om det är rolig sysselsättning. 

Här borde jag bland annat räkna och granska hår överallt på kvalstret samt ställa allt i relation till vad som nämns i åtkomlig litteratur. Nu råkar det här kvalstret förresten ha tappat några leder och rent allmänt är det - som vanligt - sannolikt så att man ändå inte kan göra någon närmare bestämning utan bilder på kvalstrets undersida.

Jag tror dock att det borde röra sig om Spatiodamaeus men kan alltså under inga omständigheter bekräfta detta. Någon läsare med insikt och/eller tid att granska får gärna göra så. Jag tar tacksamt emot hjälp. 

Kvalstret är även postat i en kvalstergrupp på fb men där har ingen än så länge replikerat. När det är "tyst" brukar det ofta handla om att bildmaterialet inte räcker till.

Kvalstrets kroppslängd är för övrigt ca 0,7 mm.

Att samla skräp på ryggen är någorlunda vanligt bland Damaeidae men arterna i just Spatiodamaeus verkar vara extra ivriga vad den saken beträffar.

Jag återkommer självfallet med uppdatering av inlägget om eller när mer information erhålles.

Underlaget är ett björklöv och de små svarta fläckarna med uppstickande piggar är svampen Venturia ditricha. Tack till Stefan Phalagorn Bergström för bestämningen!

Bådaviken 3.5. Kunstidamaeus sp. (?)

Den här gången försökte jag hålla mig skärpt beträffande bländaren. Se mer om det och bildernas kvalster här.

Kvalstret förmodas alltså vara någondera art i släktet Kunstidamaeus (familj Damaeidae, underordning Oribatida, hornkvalster). Närmare undersökning för säker bekräftelse, samt givetvis art, är nödvändig.

Kvalstren i familjen Damaeidae är företrädesvis svampätare och brukar vanligen dyka upp i småkrypsfrågespalterna på sensommar och höst när svampplockarna får dem med sig hem i korgen.

Men arterna i släktet Kunstidamaeus är vanligen så små att de knappt syns med blotta ögat och mestadels handlar det troligen då om släktet Damaeus vars arter ofta blir uppemot 1,5 millimeter långa. Det här kvalstret är ca 0,8-0,9 mm (kroppslängd).

Kvalstrets kutikula är beklätt med cerotegument, ett stelnande sekret som dels skyddar och dels ger kamouflerande effekt vartefter diverse skräp kletat fast.

Bådaviken 1.5. Kunstidamaeus (?)

USA:s president Donald J. Trump framhäver hur oerhört väl han klarat av alla tre kognitiva tester läkarna bett honom utföra. 

Ibland tvivlar jag på om jag själv skulle klara dem lika galant som presidenten. Han har ju trots allt uppvisat fenomenal förmåga att känna igen ikoniska djur som giraff eller lejon samt memorera en del ord och siffror. 

Varför tvivlar jag?

Jo, det förhåller sig nämligen så att jag skulle "göra om och göra rätt". Men det gick sisådär.

19.4 monterade jag mitt MP-E65-objektiv på kameran för att dokumentera kvalster. 

Och kvalster dokumenterades i rätt stor mängd.

När jag kom hem och började gå igenom bildmaterialet var alla fotografierna behäftade med oskärpa. Jag hade av någon anledning kört med på tok för liten bländaröppning med diffraktionsoskärpa som resultat.

Första maj skulle det bli omtag och bättring. Samma kvalster skulle sökas - dvs. det som tros vara någondera art i släktet Kunstidamaeus.

När jag kom hem den dagen och granskade bildskörden var det som om själen lämnade mig. Oskärpa igen! 

Bländaröppningen var onekligen lite större än gången före, men inte optimal och åstadkom därmed fortfarande viss diffraktionsoskärpa.

Visserligen hade jag överlag mera koll på bländarinställningen än gången innan, men glömde trots allt justera efter fotografering av ett större kryp med mindre "utdrag" (förstoring) på objektivet.

Så hur ligger det till? Skulle jag klara ett kognitivt test?

"Men kan du inte kontrollera bilderna på kamerans lcd-skärm?" kanske någon frågar.

Jovisst! Det kan jag. Men jag har lite svårt att faktiskt se hur det egentligen ligger till - även om lcd-skärmen är zoom-bar. Dessutom ska skallen samtidigt hålla reda på något 0,8 mm stort kvalster som ständigt traskar iväg någonstans och riskerar försvinna för gott innan man ens fått en enda bild.

Hur som helst förstår jag inte att skämmas. Bloggen är ju mera "naturdagbok" än fotoblogg. Misslyckanden sker och här får även dassiga resultat tåla dagsljuset - även nom det svider en smula.

Så varsågod! 

Här är en hel radda småsuddiga fotografier på ett kvalster som förmodas tillhöra släktet Kunstidamaeus.

Bådaviken 19.4. Kunstidamaeus?

"Det stora bländarfiaskot i Bådaviken", en episk roman om ett av vår tids största i-landsproblem.

För första gången på år och dagar hade jag plötsligt med mig mitt MP-E65-objektiv, alltså det där numera gamla extremmakro-objektivet Canon en gång producerade och som sträcker sig till hela 5X.

Denna dag (19.4), när jag för en kort stund rotade bland fjolårsblad och mossa bakom fågeltornet i Bådaviken, fick jag plötsligt för mig att fästa Canon-gluggen på kameran eftersom eventuella kvalster förstås gärna dokumenteras med större förstoringsgrad än de för sammanhanget futtiga 2X som mitt Laowa-objektiv erbjuder.

Inom kort hade jag mycket riktigt också första kvalstret framför ögonen. Ett kvalster i familjen Damaeidae närmare bestämt.

Vad jag inte märkte i sökaren var hur erbarmligt oskarpa bilderna egentligen blev. Skärpan fanns liksom ingenstans. Men det visade sig att jag missade mig med bländarinställningen och körde med en för förstoringsgraden onödigt liten bländaröppning. Tycker i och för sig inte att diffraktionsoskärpan borde vara fullt så här svår men jag får helt enkelt ta mig an objektivet igen och ånyo komma underfund med dess möjligheter och begränsningar.

Kvalstret då?

Kroppslängden är ungefär 0,8 eller möjligen 0,9 mm.

Vid koll på de olika släktena inom Damaeidae (underordning Oribatida, hornkvalster) tyckte jag det borde ingå i Damaeus men konsulterade bättre skickad expertis som rätt omgående menade att det bör tillhöra Kunstidamaeus men att art - föga förvånande - inte kan avgöras på basis av bilderna.

Vete katten om jag inkommande helg inte försöker hitta fler exemplar i den Bådavikiska förnan i akt och mening att åstadkomma bättre bildmaterial. Någon insamling blir det inte tal om då det är naturskyddsområde och eftersom jag inte har insamlingstillstånd.

Tack till Ladislav Miko för utlåtande!

Liten lurvig Oribatid skräphög

Liv finns ju nästan överallt. För någon vecka sedan plockade jag med mig några grankottar hem. Det var kottar som ramlat från trädet i höstas och tillbringat vintern under snön.

Syftet var givetvis att se huruvida de innehöll några småkryp. 

Visst gjorde de det.

Först ut är detta kvalster på som inte är mer än max 0,4 - 0,5 mm. Tyvärr var enda dokumentationsmöjligheten att ta bilder genom stereomikroskopet och därmed är kvaliteten bristfällig (alltså, jag måste ju göra det där kamerautrustningsinlägget snart).

I dagsläget vet jag inte mer än att det med största sannolikhet tillhör familjen Damaeidae i underordningen Oribatida. Därmed är det bl.a. släkt med kvalstret i det här inlägget. Utgår från att jag ska hitta någorlunda rätt så småningom och då får jag uppdatera det här inlägget.

Jag vågar för närvarande inte heller uttala mig om huruvida det är en nymf eller en vuxen individ. Likt släktingen i det länkade inlägget samlar det här på sig diverse småpartiklar. En stor del av det som ser ut som skräp kan ändå möjligen vara lager av cerotegument.

Damaeus cf. onustus

Att få kvalster på posten är inte helt fel. Den här skräpiga saken kom via nämnda traditionella försändelsemetod från Sverige eftersom avsändaren önskade artning av djuret. Jag hade kommenterat kvalstret på fb-sidan Spindelnätet - en sida som verkligen rekommenderas för alla med tycke för spindeldjur.

Skräpiga? Jo den här kvalstermodellen hör till de där som gärna klär sig i diverse partiklar vilka fästs på klickar och lager av cerotegument de har på kroppen. 

Läs mer om cerotegument i inlägget med det här Camisia-kvalstret.

Likt kvalstret i länken ovan hör det här till underordningen Oribatida (hornkvalster). Familjen är Damaeidae. I Finland finns enligt Laji.fi sju stycken släkten. Dyntaxa listar fem släkten (Sverige). Några av släktena är relativt lika varandra och en del namnändringar verkar ha skett vartefter de undersökts de senaste åren. Förmodligen har respektive taxonimiska listor följt lite olika kategoriseringar och därmed är indelningen av släkten inte identiska.

En övergripande och snabb okulärbesiktning ger vid handen att detta kvalster tillhör släktet Damaeus.

Längden är inte uppmätt men måste röra sig om ca 0,7-0,9 mm, vilket är aningen litet för den art jag kommit fram till att det är. Den arten är normalt kring 1,5 mm. Men mindre storlek är i de här fallen ingen tokavgörande grej.

Elva arter verkar vara listade för Sverige - därifrån detta alltså kommer. I Finland tycks sex stycken vara registrerade. Det är alltså här som artningsbekymren börjar dyka upp för en amatör som jag. Åtkomsten till beskrivningar av de enskilda arterna är helt enkelt begränsad. Verkar som om acarologerna själva - om jag sett rätt i vissa forskares kommunikation - också får arbeta för att komma åt de förhållandevis få studier som gjorts. Alla papper på gjorda studier har ju heller inte letat sig ut på nätet och därför borde man antagligen söka dem på universitet eller museer. Kvalstren är dessutom en klart understuderad grupp djur. 

Att söka bilder på nätet är vanskligt. I många fall finns det ingen garanti för att ett fotograferat kryp har fått rätt artbestämning. Hittar man en bild av ett Damaeus-kvalster som har artnamnet adderat finns det ofta risk att man blir lurad. 

Damaeus onustus är kanske den art i släktet som oftast förekommer på the world wide web. Här finns risken att nytillkomna Damaeus-fotografier behäftas med artnamnet onustus även om någon artning inte egentligen gjorts. Så småningom är merparten av alla Damaeus-bilder kopplade till onustus och ifrågasättandet blir mindre och mindre. Övriga arter glöms bort i processen. Således får man också ett intryck av att just onustus är den vanligaste av Damaeus-arterna trots att det nödvändigtvis inte behöver vara så - speciellt regionalt eller lokalt. Jag har själv onödigt lätt att falla i den tankefällan gång efter annan och måste konstant påminna mig om att ifrågasätta mina slutsatser.

När jag först placerade kvalstret under stereoluppen fick jag intrycket av att benlängden var förhållandevis lång. Den nämnda Damaeus onustus ska ha framben som är ungefär 1,2 ggr kroppslängden. Benpar nr fyra ska vara ca 1,5 ggr kroppslängden. När kvalstret vandrade omkring upplevde jag att benslängden överskred nämnda mått och gjorde att det påminde mer om D. clavipes som är en mer långbent art. Hos clavipes är motsvarande siffror ca 1,45 ggr kroppslängden för benpar 1 och 1,85 mm för benpar 4. Dessutom kändes de enskilda bensegmenten - speciellt tarsus - tunna och utdragna på ett sätt som inte stämde överens med de bilder jag kopplat ihop med D. onustus. Samma gällde håren (setae) på benen.

Men man bör inte lita på synen heller. Intryck är inte alltid tillförlitliga och därmed väldigt svag grund att stå på. Först när jag hade tagit några bilder kunde jag börja jämföra mer sakligt. 

Inledningsvis använde jag kameran på stereoluppen (mikroskopet) trots att jag har svårt att få riktigt vettiga bilder genom det. Men man måste ju göra nya försök vilket jag också gjorde. Bäst bilder med tillräckligt kraftig förstoring får jag med ett mikroskopobjektiv på utdragsbälg, men med den utrustningen kan jag inte fotografera levande djur.

De tre följande bilderna här nedan är tagna via mikroskopet. Inläggets fyra första bilder är tagna med MP-E65-objektivet och det gjordes först i ett senare skede.

Mikroskop-optiken har besvärande diffraktion, ljusspridning och kromatisk aberration. Det sistnämnda har jag försökt dämpa i efterbehandlingen.

Här började det stå klart att D. clavipes kunde räknas bort. Övriga arter jag har beskrivning på hade redan tidigare avfärdats pga. behåringen.

Jag ville ju ha kvalstrets undersida dokumenterad också. Könsöppning och anal är sådant man gärna ser närmare på i dylika sammanhang.

Den stora ovala - eller superelliptiska - formen mitt under kvalstret är dess könsöppning. Ovalen längre akterut är analen. Här börjar det lukta D. onustus. Precis framför analen finns en lite "sklerotiserad" form (preanal sclerite) som hos det här kvalstret är triangulär. Tack och lov lyckades jag få en tillräckligt tydlig bild för att kunna urskilja den detaljen. 

Hos D. onustus ska de två främre "triangelspetsarna" vara rundade. Här ser de spetsiga ut och det gör att jag känner en liten osäkerhet i artningen. Borde komma åt att se mera jämförelsematerial för att bättre kunna ta ställning. 

Samtidigt verkar övriga detaljer stämma med D. onustus så vitt jag kan se. Därmed torde det här i alla fall vara en mycket trolig D. onustus - även om jag inte helt och hållet vågar sätta huvudet i pant.

Kvalstren i Damaeus-släktet är svampätare. De äter förstås mycel och hyfer men hittas också på fruktkropparna.

Enligt vissa observationer ägnar sig en del kvalster i familjen Damaeidae åt att sköta sin avkomma. Hos en Damaeus-art (D. verticillipes) har honor setts lägga ägg på hanarnas rygg. Hanar hos andra i familjen har noterats bära på ägg men det finns inga riktiga studier kring beteendet (2).

Slutligen tog jag några extra bilder och sedan fick kvalstret åka ut. Visst kunde man ha sparat det för framtida bruk, men den som följer med den här bloggen känner till att jag inte tenderar samla annat än självdöda kryp. Jag hoppas nu att jag sammantaget helt enkelt har tillräckligt många och tydliga bilder (det finns långt fler än de jag lagt upp här) så att jag framledes kan göra nya jämförelser om nytt material dyker upp.

Och tack för försändelsen av detta tjusiga lilla kryp! Det var ett givet nöje att kolla närmare på kvalstret.

Referenser:

1.

Taxonomy of European Damaeidae VIII. Contribution to classification of genus Damaeus C. L. Koch, 1835, with at review of Adamaeus Norton, 1979 and Paradamaeus Bulanova-Zachvatkina, 1957 and redescription of three species

Ladislav Miko

Zootaxa 3980 (2): 151-188. 2015

2.

Mites: Ecology, Evolution & Behaviour. Life at a Microscale

David Evans Walter, Heather C. Proctor

Springer (Second edition) 2013