"Det stora bländarfiaskot i Bådaviken", en episk roman om ett av vår tids största i-landsproblem.
För första gången på år och dagar hade jag plötsligt med mig mitt MP-E65-objektiv, alltså det där numera gamla extremmakro-objektivet Canon en gång producerade och som sträcker sig till hela 5X.
Denna dag (19.4), när jag för en kort stund rotade bland fjolårsblad och mossa bakom fågeltornet i Bådaviken, fick jag plötsligt för mig att fästa Canon-gluggen på kameran eftersom eventuella kvalster förstås gärna dokumenteras med större förstoringsgrad än de för sammanhanget futtiga 2X som mitt Laowa-objektiv erbjuder.
Inom kort hade jag mycket riktigt också första kvalstret framför ögonen. Ett kvalster i familjen Damaeidae närmare bestämt.
Vad jag inte märkte i sökaren var hur erbarmligt oskarpa bilderna egentligen blev. Skärpan fanns liksom ingenstans. Men det visade sig att jag missade mig med bländarinställningen och körde med en för förstoringsgraden onödigt liten bländaröppning. Tycker i och för sig inte att diffraktionsoskärpan borde vara fullt så här svår men jag får helt enkelt ta mig an objektivet igen och ånyo komma underfund med dess möjligheter och begränsningar.
Kvalstret då?
Kroppslängden är ungefär 0,8 eller möjligen 0,9 mm.
Vid koll på de olika släktena inom Damaeidae (underordning Oribatida, hornkvalster) tyckte jag det borde ingå i Damaeus men konsulterade bättre skickad expertis som rätt omgående menade att det bör tillhöra Kunstidamaeus men att art inte kan avgöras på basis av bilderna.
Vete katten om jag inkommande helg inte försöker hitta fler exemplar i den Bådavikiska förnan i akt och mening att åstadkomma bättre bildmaterial. Någon insamling blir det inte tal om då det är naturskyddsområde och eftersom jag inte har insamlingstillstånd.
Tack till Ladislav Miko för utlåtande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar