Någonstans långt inne bland huvudets neuroner sprakade en liten tanke om att det vore vansinnigt skoj att råka hitta tajgahjulspindel, Araneus nordmanni, i uppsamlingsytan under de grankvistar jag för dagen ruskade loss spindlar ur.
"Introduktion" till det där grankvistskakandet finns här.
Men andra neuroner skickade starka signaler om att ifrågavarande art borde sökas bland granar i lite annan typ av terräng och habitat.
Visst!
Det är en unge.
En riktigt liten unge på 2 mm.
Men en tajgahjulspindel är det hur som helst!
Om inte om vore om hade jag omedelbums vecklat ut medhavt matsalsmöblemang för fältbruk, med elegant svepande rörelse låta finduken dala ner på bordet, korkat champagnen, tänt en stor fet kubansk cigarr och med brett leende lutat mig belåtet tillbaka i stolen för att fira tingens tillstånd.
Av det ovan nämnda var endast leendet genomförbart och utfört.
Tajgahjulspindel är knappast överdrivet ovanlig. Men den - liksom barrpuckelspindel - är en "trädkron-art" som lätt riskerar missas för att de kanske, eventuellt, möjligen tenderar husera lite högre upp i träden än vad som är bekväm sökhöjd.
Jag har dock en idé om att 2026 ska vara ett år då jag letar tajgahjulspindel lite extra ofta.
Här ett exemplar jag för många år sedan noterade av renaste rena slump och här två honor som fastnade på kamerasensorn i samband med ett skogsrestaureringsprojekt. Den gången spanade jag specifikt efter dem då biotopen rent teoretiskt var av lämpligt slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar