Bådaviken 19.4. Grodlek

Välkommen till den oredigerade krassa verkligheten där även de dilettantmässiga fotoresultaten får plats!

I tidigare inlägg har jag nämnt att jag tänkt försöka åstadkomma bildmaterial på lekande åkergrodor i Bådaviken.

Söndagen 19.4 blev en sådan dag. 

Både åkergroda, Rana arvalis, och vanlig groda, Rana temporaria, skällde, bubblade och skorrade kakafoniskt till höger och vänster i de öppna vattenytorna.

Men nej! 

Att få dem på bild lyckades jag inte med. Inte på något vettigt sätt i alla fall.

Så länge man rör sig har man en tyst och lekfri radie på ca 15 meter runtom sig. De var synnerligen känsliga. Att smyga sakta hjälpte inte. Bådavikens lekområden är öppna ytor utan närhet till lämpliga skydd för fotografen.

Där jag på avstånd noterat att leken var intensiv ställde jag mig i lämplig vasskant och väntade så stilla som bara möjligt. Tids nog skulle de hoppeligen glömma mig och dra igång igen så att jag skulle kunna se dem på närmare håll samt utan retligt placerade vassrör mellan mig och motiven.

Till slut blev jag av tidsmässiga skäl tvungen att ge upp. Grodorna vann den här dagen och min tidtabell medför kanske inte riktigt några nya försök under årets kvarvarande lek. Kommande helg testar jag eventuellt igen men frågan är om de alls längre leker då.

De få grodor jag på avstånd tog bilder av satt ofta frånvända. Utgående från hur jag bedömde lockropens position bör alla fotograferade grodor ha varit vanlig groda. Den trubbnosiga karaktären i andra fotografiet tyder också på vanlig groda.

Eoner av tid och något att sitta på vore fördelaktigt i dessa sammanhang.

Eller alternativt fotografering av grodor på en plats där man inte syns så bra. Men nu var det ju åkergrodor i Bådaviken jag specifikt hade som mål att dokumentera.

Äggklump av vanlig groda (ovan).

Äggklumpar av åkergroda ovan och nedan. 

Snäckan borde jag ha dokumenterat lite mer ingående men började inte riskera något genom att byta från tele- till makroobjektiv där och då.

Äggklumpen nedan bör ha varit riktigt nylagd med tanke på att äggen inte hunnit svälla så mycket än. Inga partiklar har hunnit lägga sig på klumpen heller.

Åkergrodägg.

Vill tillägga att Bådaviken är naturskyddsområde och att man under inga omständigheter får åsamka några skador på miljön eller organismerna. 

Äggklumparna är dokumenterade med teleobjektiv och utan vadande i deras omedelbara närhet eftersom uppvirvlat sediment riskerar lägga sig på klumparna och kan försämra äggens utveckling.

Några av klumparna dokumenterades på kortare avstånd eftersom jag kunde stå på torrare yta relativt nära.

Att fritt traska omkring inne i viken bör undvikas.

Jag har på uppdrag inventerat åkergroda i området och vill i år följa upp situationen på lekplatsen eftersom där har skett förändringar jämfört med förra året. Det handlade alltså inte om att dokumentera åkergrodor bara för att få bild på lekande åkergroda - utan om att eventuellt få deras lek dokumenterad samtidigt som jag kontrollerade årets lekyta.

Illustrationer i Finlands Natur 2025

För ett år sedan plitade jag ihop detta inlägg med illustrationer gjorda för artikelserien Artporträttet i tidskriften Finlands Natur under åren 2023 och 2024. Läge för det här årets motsvarighet nu då kanske?

Tokstrikt lateral eller dorsal vy utan bakgrund har varit mitt genomgående tema.

Först ut 2025 var padda, Bufo bufo. 

Läge att påminna om mystiskt svartögda paddhanar dokumenterade vid Storsand.

Därefter följde makaonfjäril, Papilio machaon.

Det blev det både larv och vuxen fjäril.

I höstnumret var det dags för nötkråka, Nucifraga caryocatactes. Valde den smalnäbbade underarten N. c. macrorhynchos som ju är den man ser här på utgångspunkten.

Slutligen, i nr. 4 för året, blev det småvessla, Mustela nivalis, i vinterdräkt.

Nu är det dock över för den här gången och hoppeligen hittar redaktionen någon ny illustratör som vill ta hand om uppdraget inför kommande år. Hur kul det än varit att göra dessa illustrationer så är jag i behov att prioritera andra projekt den närmaste tiden.

Sedan artikelserien inleddes har det blivit totalt 30 st porträtt för Finlands Natur och det känns som en fin och jämn siffra att avsluta på. 

Bådaviken 5.8. Del 7 - Åkergroda?

Vartefter morgonsolen höjer sig över trädtopparna och kommer åt vattenytan i viken höjs volymen av lekande grodor tills ljudet vid middagstid nästan skymmer sikten. 

Det är åtta månader innan det sker nästa gång. I augusti hoppar de ännu små frukterna av vårens lek omkring i strandskogens markskikt på jakt efter mat.

Bildens unga groda har en kroppslängd på ca 2 cm. 

Baserat på den något snipiga näsan och ansiktsmaskens form framför näsborren och ovanför trumhinnan skulle det mycket väl kunna vara åkergroda, Rana arvalis. Både åkergroda och vanlig groda, R. temporaria, finns i Bådaviken. Men näsan och masken är i sig inga kassaskåpssäkra karaktärer och grodan är trots allt mycket ung.

Storsand 7.5. Del 11 - Paddor och grodor

Två par paddor, Bufo bufo, satt på grusvägen ganska nära Storsand. Det ena paret körde jag bara försiktigt förbi på väg dit och när jag åkte fanns ett nytt par på vägen. Antingen slump eller ett ställe där de mer allmänt korsar vägen mellan övervintring och fortplantning.

Med tanke på trafiken den dagen stannade jag, skyfflade försiktigt över dem på mitt medhavda "plastunderlag" (det jag skakar ner insekter från kvistar på) och bar dem till sidan. Dessa paddor tenderar bara sitta still när bilar kommer.

Efter en stund befann de sig i en pöl ganska nära vägen.

I pölen lekte även grodor.

Art låter jag vara osagt.

Vid det här laget har du antagligen noterat hanens mörka, närmast helsvarta, ögon. 

Så ska de ju inte se ut.

Uppenbarligen rör det sig om en recessiv mutation (Kolenda et al. 2017). Ytterligare en padda satt halvt nerbäddad under gräs intill pölen. 

Och minsann! Svarta ögon på den också.

 

Fäboda 2.6

2.6 hade min arbetsplats personaldag ute i Fäboda. På programmet var bl.a. två timmar friluftsliv. De flesta gick efter de många fina vandringslederna i området men jag fastnade bland småkrypen. Något särskillt hittade jag ändå inte. Här följer en del av dokumentationerna.

Salticus cingulatus. Stamhoppspindel.

På död trädstam ute vid klipporna.

Heliophanus sp.

På tallstam ute på klipporna.

Xerolycsa miniata. Sandjaktspindel (hona).

På sandstranden.

Pardosa lugubris. Lövvargspindel (hane).

En kort bit från sandstranden in längs en vandringsled.

Någon Pardosa. Kanske P. agricola? Strandvargspindel (hane).

Ute på klipporna nära vattnet.

Lite osäker på vilken av våra två grodor som har sina yngel i hällkar - eller om båda kan nyttja hällkar.

Gammal skåpmat

Friluftsaktiviteten och spanandet bland träd och stenar fortsätter halta. Nytt bloggmaterial produceras med andra ord inte i någon tät takt. Men jag har väl fortsättningsvis ändå möjlighet att obehindrat gräva bland gamla bilder och publicera dem här på utgångspunkten.

Min gamla kamera (Sony DSC 717) hade (...har... jag har ju den kvar) en "night shot"-funktion med två infraröda ljus som "lyste" upp framför kameran.

Ibland gick jag på nattjakt och bland annat blev trädgårdsdammens grodor porträtterade mitt i deras nattliga serenader. Dessa bilder är från fjärde maj 2008. Jag borde verkligen damma av den kameran och nyttja den här funktionen på nytt.

I slutet av 2000-talets första decennium hade vi grodrom i dammen flera år i rad men nu har det varit rätt öde med den saken. Endast enstaka grodor har hittat dit och oftast först mot slutet av sommaren.

Vi får förresten hoppas att grodorna håller sig lugna och i dvala länge än. Det vore inte så bra om de vaknar till redan nu.

Ur arkivet: Italiensk padda och en väggödla

Mera utländska bilder och nu är jag tillbaka i södra Italien och Montescaglioso och året är åter 2004.

Är detta Bufo balearicus, Bufotes balearicus eller Pseudepidalea balearica?

Jag vet inte. Vet inte heller om den har ett svenskt namn. Jag har inte undersökt vilket av de vetenskapliga namnen som faktiskt gäller för tillfället så jag använder det första alternativet.

B balearicus är i huvudsak en Italiensk padda men sägs ha införts till Balearerna (Mallorca och närliggande öar) någon gång för länge sedan. Förutom i Italien finns den också på Korsika och Sardinien.

Jag har varit en handfull gånger i den lilla syditalienska staden och vid några tillfällen letade vi oss ut i det bergiga skogsområdet Parco della Murgia Materana nordost om stan. I området finns gamla vandringsleder, eremitboplatser och kapell. De senare är uthuggna i berget på samma sätt som bostäderna i det världsberömda Sassi i närbelägna staden Matera.

Det här väldigt unga exemplaret av B. balearicus hittade jag i dalen mellan Montescaglioso och Murgia.

Bergen, klipporna och stenarna i området är perfekta boplatser för den ruinödlan - Podarcis sicula.

Ur arkivet: Luxemburg-paddor

När jag nu ändå tagit upp arbetsrelaterade workshops i utlandet kan jag lika väl publicera dessa bilder av paddor - Bufo bufo - som ägnade sig åt kuckeliku i en park. Den här gången handlade det om en två veckor lång vistelse i Luxemburg - närmade bestämt staden Wiltz i norra delen av det lilla landet.

I parken som tillhörde den institution vi jobbade med - och i - var paddorna vårrusiga. Det var i medlet av april 2006 och grönskan hade hunnit långt men temperaturen kunde ännu sjunka rätt lågt mot nätterna

Parken innehöll ett flertal dammar och ett litet kanalsystem dem emellan.

Precis som i förra inlägget nyttjade jag min gamla Sony DSC f717 och nu när jag återser och efterbehandlar bildmaterialet är jag positivt överraskad beträffande materialets kvalitet. Visserligen får man inga stora bilder från filerna eftersom upplösningen inte var (är) så häv som i dagens kameror men för nätet och/eller mindre tryck håller de bra. Valör och färgomfånget i originalfilerna är överlag riktigt prima. Det beror högst troligen på kamerans verkligt fina optik.

Paddorna var verkligen överallt.

En vattensalamander kikade också upp i dammkanten. Jag tror det är en mindre vattensalamander - Lissotriton vulgaris.

Mickelsörarna. Del 6 - Grodor

Smågrodor skuttade omkring överallt mellan stationsbyggnaden och bryggan. Kvällstid var det som allra livligast. Gjorde några försök att sakta smyga mig nära med kameran (makroutrustningen) men grodorna ville absolut inte samarbeta. En enda groda lyckades jag närma mig halvt om halvt tillräckligt men den satt givetvis inne blad en massa grönt. Efter att den fått två blixtar rätt i ögonen var den om möjligt än mindre villig att posera. Vilken av våra två grodarter det rör sig om vet jag inte.

Ormar sägs finnas i massor på holmen och det gör de säkert också. Däremot fick jag inte glädjen av att se någon.

Troligen ganska nyvaknad

Jag fortsätter sakteliga att plocka in möten från lördagens vistelse i Bådaviken.

Redigerat stycke 30.7.2024: Grodan bör vara åkergroda Rana arvalis med tanke på nosens längd och form över näsborren. Den mörka masken är bakom ögat avrundad i överkant och visar inte den kantiga vinkeln som vanlig groda R. temporaria har mot hudvecket. 

Grodan på bilden var länge misstänkt som åkergroda men jag vågade inlednings inte göra någon definitiv artbestämning och glömde sedan bort den.

Jag hade ganska vattentåliga skor men fick ändå ställvis balansera på tuvorna där marken var mer vattensjuk. Så när jag - på ett sådant ställe - såg grodan vågade jag inte öppna kameraväskan och byta till något mer lämpligt istället för 400mm-objektivet som satt på huset. Fick således leta mig bakåt drygt 3 meter och plåta grodan med telegluggen. Kändes avigt på något sätt.

Där den satt var det ganska skyddat men inte långt därifrån spanar vaksamma tran- och kärrhöks-ögon.