Kort vintermatningsrapport

Kort rapport och två slentrianbilder från vintermatningen.

Art- och individantal ungefär samma som under gårdsplanskryssandet för ett par veckor sedan.

Några få gulsparvar har setts, en större hackspett-hona var på blixtvisit här om dagen och koltrasten har försvunnit. I övrigt alltså inga förändringar.

Gårdsplanskrysset 2026

Sista (hela) helgen i januari. Då är det dags för BirdLifes jippo som handlar om att kryssa fågelarter och räkna antal individer i trädgården. 

Gårdsplanskrysset heter det i Finland.

För min del gick räknandet av stapeln i går (söndag 25.1) mellan kl. 11:30 och 12:30. All observation och räkning ska alltså ske inom den timme man själv väljer.

I Sverige - där det heter Vinterfåglar inpå knuten - ser reglerna lite annorlunda ut. Där kan man spana hela helgen och rapportera det största antalet samtidigt observerade individer av en enskild art.

Första 35 minuterna ägnades åt att glo ut genom köksfönstret och resterande tid befann jag mig utomhus.

Arterna som kommer fram till matningen varierar beroende på om man är inomhus eller utomhus.

Så länge jag glodde genom fönstret dominerades matningen av kajor och pilfinkar.

När man går ut och ställer sig synligt är det mesarna som tar chansen. Mesarna är ju inte så mesiga av sig och vågar således besöka maten även om man står relativt nära. 

Samtidigt behöver de inte heller konkurrera med sura pilfinkar eller en stökig hord kajor. 

Antalet samtidigt ätande - och därmed mer verifierbar mängd - mesar ökade alltså avsevärt. 

Fast med "mesar" är det främst talgmes jag tänker på. Blåmes är inte längre någon dussinfågel i trädgården och bara två kunde konstateras. Men det är i alla fall en mer än vad som var möjligt att avgöra från fönsterpositionen.

Övriga mesar, så som t.ex. talltita eller svartmes, saknas i den här trädgården då den ligger lite för långt bort från skogarna de arterna trivs i.

Kajorna, som drog sin kos när jag gick ut, satt bl.a. i toppen av grannens höga gran ca 70 meter bort. Där har de stenkoll på huruvida vår fågelmatning är fri från människor eller inte. Kråkfåglar må vara framfusiga, men särskilt pigga på att vara tätt intill oss människor är de sällan. 

På den här fågelmatningen har vi inte heller ens försökt vänja fåglarna vid att man står intill matningen. Fåglarna är lugna så länge man rör sig normalt i trädgården men stannar man upp och glor på dem uppfattas man antagligen som lite mysko och då blir de mera försiktiga.

Kvarterets turkduvor hör också till de mer modiga fåglarna men den här dagen visade sig bara en av dem.

Fortfarande är det oklart var paret har sitt bo. Något år har de sannolikt gjort häckningsförsök i trädgårdens cembratall men troligen är boet vanligen ändå på annat håll i grannskapet. Ungar har aldrig observerats trots att paret - eller i alla fall ett par - frekventerat trädgården i ett drygt decennium.

Flocken av pilfinkar sökte sig sakteliga närmare. Möjligen lockade av att mesarna och duvan obekymrat tog för sig av maten min närvaro till trots. Hade jag varit där en stund till hade de kanske också släppt sin värsta blyghet.

Efter bara några minuter började krävan se välfylld ut och turkduvan flyttade sig till säkrare sittplatser.

Säkrare sittplatser ja. 

Det är ju det där med faror. 

Än så länge denna vinter har ingen sparvhök setts jaga vid matningen. Men "plötsligt händer det", som någon svensk reklam tutar ut. Sparvhök är dock ingen trissvinst för pilfinken och andra småfåglar. Det gäller med andra ord att ständigt hålla koll på omgivningen.

Jag får också utbrista "plötsligt händer det". 

Kort innan min trädgårdskryssartimme var över dristade sig nämligen några kajor ändå fram till matningen.

Kajor och andra kråkfåglar kan konsten att se "betydliga" ut.

Sannolikt handlar det om några av kajorna som är bofasta i vår trädgård - eller snarare i vårt hus - och som därför vet att vi tvåbenta fågelmatare inte utgör någon omedelbar fara. 

Saldot det här året blev följande:

Turkduva: 1st.

Skata: 2 st.

Kaja: 32 st. Ett rekord i min gårdsplanskryssarstatistik.

Kråka: 1 st.

Koltrast: 1 st. En hane som varit vid matningen nästan hela vintern. Ville inte visa sig när jag var ute.

Talgmes: 10 st. Eller 9-11 st. Fler än normalt på senare år.

Blåmes: 2 st. Eventuellt tre st men det kunde inte verifieras. 

Pilfink: 25 st. Delat rekord med 2019.

Grönfink: 5 st.

Domherre: 2 st. Båda två är hanar. När domherrar är på plats brukar de vanligen vara något fler.

Tamduva: 7 st. Dessa flög över trädgården och jag har aldrig sett dem landa här. I statistiken nedan är de inte medtagna.

Trenne trädgårdsfågelbilder

Nä, bloggen är inte avslutad. Men det är fortfarande intensivt arbete med illustrationer (utöver lärarjobbet) och utevistelserna lyser med sin frånvaro.

här om dagen tog jag ändå paus och gick ut i trädgården med kameran. Alla fåglar höll sig på behörigt avstånd. Grönfinkarna satt högt uppe i trädkronorna och några höll vårserenad.

Kajorna är inte heller alltid på fotograferingshumör.

Enda fåglarna vid matningen var ett litet gäng domherrar. Ett par felexponerade och suddiga bilder av en hona var allt jag åstadkom innan jag såg skäl att återvända till ritbordet.

Nästa vecka har jag semester. Men det gäller inte illustrerandet. Eventuellt försöker jag ändå ta mig lite längre från ytterdörren än bara ut i trädgården någon dag.

Gårdsplanskrysset 2025

Sista helgen i januari är det traditionsenligt dags för BirdLifes gårdsplanskryss.

Året saldo blev:

Turkduva: 2 st ("bofast" par).

Kaja: 10 st (något färre än vanligt).

Skata: 1 st.

Björktrast: 10 st.

Grönfink: 30 st.

Talgoxe: 2 st (aningen färre än en genomsnittlig dag).

Blåmes: 2 st. (aningen färre än en genomsnittlig dag).

Vädret har den senaste tiden varit varmt och bl.a. domherrarna som ofta besökt matningen hittills under vintern var inte på plats. Märkligt nog fick jag heller inte korn på någon pilfink som är standard-art i trädgården.

I övrigt har artsammansättningen bjudit på enstaka gråsiskor kring julhelgen, tillfälliga besök av större hackspett samt glädjande nog en kort visit av gråspett (senast observerad 2021). Koltrast sågs periodvis i november och december. Samma gäller björktrast som inte besöker matningen men som ses dra förbi mindre flockar. En sådan grupp björktrastar kunde jag skymta i den intilliggande parkens träd.

Bilderna tagna i all hast under en liten stund av observationstimmen som varade mellan 12 och 13.

2024 blev det inte av för min del och 2023 såg det ut så här.

Trädgården 15.12. Turkduva

Termometern visade -16°C i går. Full rulle vid fågelmatningen.

Arterna just nu är talgoxe, blåmes, grönfink, domherre, pilfink, kaja och turkduva.

Gick ut med kameran under det korta tidsfönstret av ljus som just nu råder om dagarna och riktade kameran främst mot nämnda duvor. Eller rättare sagt en av duvorna. Det rör sig om ett par men den andra flög iväg utom synhåll.

När julhelgen är överstökad kan det mycket väl hända att jag sätter mig ner för att dokumentera vintermatningsgästerna lite mer ingående.

Större skogsmus (och vintermatningen)

Senaste vinter huserade större skogsmus Apodemus flavicollis vid vintermatningen. Här i [Fin]landet räcker det i princip att säga skogsmus eftersom mindre skogsmus inte finns här. Men det svenska trivialnamnet innehåller av förekommen anledning förleden större och då tycker jag det bör användas.

På finska heter den metsähiiri men som ett tillägg finns ändå isometsähiiri inom parentes.

Vid några enstaka upprepade tillfällen försökte jag (förra året) komma åt att ta några bilder av dem medan de hastade mellan sitt tillhåll under snön och samlingen av frön under automaten. Det blev inget av de försöken och de enda fotografierna som åstadkoms var med hjälp av viltkameran.

Den här vintern har de också tidvis observerats dagtid vid matningen och jag har gjort några nya fotograferingsförsök utan resultat. Mössen är minsann känsliga för små avvikelser i omgivningen.

Nionde mars kunde jag till slut få dem att fastna på sensorn. Jag smög ut genom en dörr långt borta från matningen, försökte närma mig matningen så ljudlöst och skyddat som möjligt och när jag fick området inom synhåll bakom de myckna buskarna som omger den höll jag mig stilla medan större skogsmusen var framme vid fröna. Så fort den sprang iväg med maten och dök ner i sin "håla" gick jag några steg fram varpå jag åter stannade när skogsmusen återvände till matningen. Sakteliga klyckades jag till slut nå en position från vilken bilder kunde tas på något så när hyfsat kort avstånd (ca 10 meter).

Från det ena till det andra... så här på tal om vintermatning...

Av någon märkvärdig anledning medverkade jag inte alls i gårdskrysset (sista helgen i januari) detta år. 

Det har ju annars varit kutym under merparten av de senaste tio åren.

Egentligen fanns inga hinder för att räkna fåglarna men det blev helt enkelt aldrig av. 

Synnerligen slarvigt av mig!

Gråsiskan ovan får härmed fylla tomrummet efter missen med gårdskrysset samt även den totala avsaknaden av vintermatningsrapporter på bloggen. Jag brukar trots allt peta in ett inlägg eller två om vilka fåglar som rör sig runt fröautomat och fettkorvar.

Gråsiskan är dessutom lämplig med tanke på att den här vintern varit en verklig gråsiskvinter. Det gäller inte bara denna vintermatning utan en stor del av vintermatningarna runt om i landet. 

Kul! Gråsiska är nämligen en art som kan lysa med sin frånvaro under flera vintrar.

Efter jul och nyårshelgerna har gråsiskorna varit daglig standard i trädgården. Flocken har väl varit sisådär 30-50 fåglar stor. Det har varierat en smula men alltid varit en märkbar samling.

De är fortfarande kvar vid matningen.

Ibland har jag spanat efter varianterna snösiska och brunsiska. Tänkbara sådana har dock inte noterats.

Även domherrarna har denna vinter varit trogna - ja i princip dagliga - besökare. Det sker inte heller varje år.  

Men tillbaka till större skogsmus...

Eller tja... vad mer ska jag säga?

För beskrivning och ekologi kan jag kanske rekommendera Artfakta.

Hur är det nu egentligen med frön eller frölämningar på marken? 

Lite ajabaja är det ju allt med tanke på smittorisker fåglarna emellan.

Nu sprider vi förvisso inga frön på marken men fåglarna väljer och vrakar varpå de frön de inte vill skala ratas och därmed förvisas till marknivå. När kajorna besöker automaten sållar de dessutom helst ut nötterna och sprätter iväg solrosfrön åt alla håll. Det finns med andra ord alltid en del att ta av på marken. Gråsiskorna tenderar förresten föredra att plocka frön från marken snarare än konkurrera med talgoxar, pilfinkar och domherrar uppe vid automaten. Således får det trots allt gärna finnas en del tillgänglig mat åt dem. Ytan är ganska stor så trängseln är inte påtaglig.

Tids nog städas det.

Och så kan man ju även dryfta gårdsmatningens funktion som möjliggörare av skogsmössens existens i trädgården. Vill man verkligen ha större skogsmus i kvarteret? 

Jag skulle i och för sig tro att de har kapacitet att leva i dessa kvarter även utan fågelmatning, men det är klart att fröna och nötterna hjälper dem och kanske även tillåter att de är aningen fler än vad annars vore fallet.

Större skogsmus kan ju också komma in i hus och i värsta fall kanske även ställa till något bekymmer bland matvaror. Någon sådan erfarenhet har vi dock inte i det här huset - vilket trots allt är från 1860-talet och som erbjuder möss många skrymslen och vrår. 

De möss som observerats i köket har alla varit husmus och de har inte heller orsakat problem mer än några enstaka vintrar. Dessutom frekventeras kvarteret av ett antal katter vilka åtminstone utomhus sannolikt decimerar antalet möss.

På tal om dylikt är det skäl att nämna även råttor som ju blir en helt annan femma ifall de etablerar sig. Enstaka råttor (och spår av dem) sågs för flertalet år sedan när den intilliggande restaurangen missade sig med avfallshanteringen. Men sedan restaurangen fick nya ägare och matresterna togs bättre omhand har varken råttor eller spår av dem synts till.

Så i nuläget känns det inte som någon orsak att dra upp ärter i näsan på grund av några enstaka större skogsmöss.

("Dra upp ärt i näsan" från det finska uttrycket "vetää herne nenään" vilket är en beskrivning av någon som blir upprörd)