Större skogsmus (och vintermatningen)

Senaste vinter huserade större skogsmus Apodemus flavicollis vid vintermatningen. Här i [Fin]landet räcker det i princip att säga skogsmus eftersom mindre skogsmus inte finns här. Men det svenska trivialnamnet innehåller av förekommen anledning förleden större och då tycker jag det bör användas.

På finska heter den metsähiiri men som ett tillägg finns ändå isometsähiiri inom parentes.

Vid några enstaka upprepade tillfällen försökte jag (förra året) komma åt att ta några bilder av dem medan de hastade mellan sitt tillhåll under snön och samlingen av frön under automaten. Det blev inget av de försöken och de enda fotografierna som åstadkoms var med hjälp av viltkameran.

Den här vintern har de också tidvis observerats dagtid vid matningen och jag har gjort några nya fotograferingsförsök utan resultat. Mössen är minsann känsliga för små avvikelser i omgivningen.

Nionde mars kunde jag till slut få dem att fastna på sensorn. Jag smög ut genom en dörr långt borta från matningen, försökte närma mig matningen så ljudlöst och skyddat som möjligt och när jag fick området inom synhåll bakom de myckna buskarna som omger den höll jag mig stilla medan större skogsmusen var framme vid fröna. Så fort den sprang iväg med maten och dök ner i sin "håla" gick jag några steg fram varpå jag åter stannade när skogsmusen återvände till matningen. Sakteliga klyckades jag till slut nå en position från vilken bilder kunde tas på något så när hyfsat kort avstånd (ca 10 meter).

Från det ena till det andra... så här på tal om vintermatning...

Av någon märkvärdig anledning medverkade jag inte alls i gårdskrysset (sista helgen i januari) detta år. 

Det har ju annars varit kutym under merparten av de senaste tio åren.

Egentligen fanns inga hinder för att räkna fåglarna men det blev helt enkelt aldrig av. 

Synnerligen slarvigt av mig!

Gråsiskan ovan får härmed fylla tomrummet efter missen med gårdskrysset samt även den totala avsaknaden av vintermatningsrapporter på bloggen. Jag brukar trots allt peta in ett inlägg eller två om vilka fåglar som rör sig runt fröautomat och fettkorvar.

Gråsiskan är dessutom lämplig med tanke på att den här vintern varit en verklig gråsiskvinter. Det gäller inte bara denna vintermatning utan en stor del av vintermatningarna runt om i landet. 

Kul! Gråsiska är nämligen en art som kan lysa med sin frånvaro under flera vintrar.

Efter jul och nyårshelgerna har gråsiskorna varit daglig standard i trädgården. Flocken har väl varit sisådär 30-50 fåglar stor. Det har varierat en smula men alltid varit en märkbar samling.

De är fortfarande kvar vid matningen.

Ibland har jag spanat efter varianterna snösiska och brunsiska. Tänkbara sådana har dock inte noterats.

Även domherrarna har denna vinter varit trogna - ja i princip dagliga - besökare. Det sker inte heller varje år.  

Men tillbaka till större skogsmus...

Eller tja... vad mer ska jag säga?

För beskrivning och ekologi kan jag kanske rekommendera Artfakta.

Hur är det nu egentligen med frön eller frölämningar på marken? 

Lite ajabaja är det ju allt med tanke på smittorisker fåglarna emellan.

Nu sprider vi förvisso inga frön på marken men fåglarna väljer och vrakar varpå de frön de inte vill skala ratas och därmed förvisas till marknivå. När kajorna besöker automaten sållar de dessutom helst ut nötterna och sprätter iväg solrosfrön åt alla håll. Det finns med andra ord alltid en del att ta av på marken. Gråsiskorna tenderar förresten föredra att plocka frön från marken snarare än konkurrera med talgoxar, pilfinkar och domherrar uppe vid automaten. Således får det trots allt gärna finnas en del tillgänglig mat åt dem. Ytan är ganska stor så trängseln är inte påtaglig.

Tids nog städas det.

Och så kan man ju även dryfta gårdsmatningens funktion som möjliggörare av skogsmössens existens i trädgården. Vill man verkligen ha större skogsmus i kvarteret? 

Jag skulle i och för sig tro att de har kapacitet att leva i dessa kvarter även utan fågelmatning, men det är klart att fröna och nötterna hjälper dem och kanske även tillåter att de är aningen fler än vad annars vore fallet.

Större skogsmus kan ju också komma in i hus och i värsta fall kanske även ställa till något bekymmer bland matvaror. Någon sådan erfarenhet har vi dock inte i det här huset - vilket trots allt är från 1860-talet och som erbjuder möss många skrymslen och vrår. 

De möss som observerats i köket har alla varit husmus och de har inte heller orsakat problem mer än några enstaka vintrar. Dessutom frekventeras kvarteret av ett antal katter vilka åtminstone utomhus sannolikt decimerar antalet möss.

På tal om dylikt är det skäl att nämna även råttor som ju blir en helt annan femma ifall de etablerar sig. Enstaka råttor (och spår av dem) sågs för flertalet år sedan när den intilliggande restaurangen missade sig med avfallshanteringen. Men sedan restaurangen fick nya ägare och matresterna togs bättre omhand har varken råttor eller spår av dem synts till.

Så i nuläget känns det inte som någon orsak att dra upp ärter i näsan på grund av några enstaka större skogsmöss.

("Dra upp ärt i näsan" från det finska uttrycket "vetää herne nenään" vilket är en beskrivning av någon som blir upprörd)