Uppdaterat ett gammalt inlägg

Här gör jag bara en liten notis kring ett gammalt inlägg från 30.11.2017 som jag nu två år senare uppdaterat ganska rejält. Hade då när det begav sig nämligen endast bristfällig information om vad som kunde ses på bilderna. Mer om Stemonitis-slemsvampen och en hel del annat således i denna länk till nämnda inlägg.

På häckkaragan

Här är fjortonde och sista inlägget med de (14 st) svampar jag fotograferade under en kort rundvandring i trädgården 27.10.

Dessa fruktkroppar sticker upp ur barken från levande och stående gamla stammar av häckkaragan (Caragana arborescens). Om svampen är barklevande eller om den har hyferna i stammarnas murkna innandöme vågar jag inte svara på.

För egen del hade jag tippat på någon Mycenoid, men på ett svampforum kastades släktet Pluteus ut. Bland Pluteaceae är sporskivorna ofta färgade av rosatonade sporer vilket kan uppfattas i bilden ovan. Ingen bekräftelse på Pluteus ännu dock.

De två större fruktkropparna (första och tredje bilden) är ca fyra centimeter höga. Bild två och fyra visar en tredje och mindre fruktkropp.

Mera anamorfa kluttar

Det här måste rimligen vara den högst vanliga Nectria cinnabarina. Viss osäkerhet har jag ändå bakat in i mitt antagande. Det svenska namnet är cinnobergömming.

På bilden syns de anamorfa fruktkropparna (sporodochium) som är svampens könlösa konidiestadium. Deras "vuxna" fruktkroppar (perithecia) är mera bjärt röda och bildar små täta kluster av skaftförsedda sporbärande "kulor".

Cinnobergömming hittas ofta på allehanda döda kvistar och grenar. De syns även på skadade kvistar hos levande träd. Svampen är parasit och kan i en del fall vara skadliga för en del träd.

Anamorfa kluttar

Dessa bruna högar kunde vara resultatet av förbipasserande fyra centimeter hög hund med galet krånglande mage.

Men så små hundar rör sig inte i trädgården och någon näbbmus är heller inte den skyldiga.

Givetvis är det en svamp. Här rör det sig om någon svamp som hör till en av de många grupperna vilka har benämningen dyna i det svenska namnet.

Jag är fortfarande gravt obevandrad i dena stora - och för mig svåra - grupp som i alla fall ingår divisionen sporsäcksvampar (Ascomycota). Men att hitta rätt i de "undre" klassificeringarna av dessa svampars släktträd är än så länge inget jag lyckas med. 

Att det rör sig om någon dyna har jag fått hjälp med i en svampgrupp på fb.

Jag borde förstås ha fotograferat de svarta fruktkropparna närmare och mer noggrant. Det är nämligen de som är mogna. De bruna har inte nått "vuxet" reproduktionsstadium än och är alltså anamorfa.

Litet stort svampfrågetecken

På en gammal lövträdsklabb som legat ute i trädgården flera år och mognat, växer bl.a. den svamp som har fruktkroppar av detta utseende.

Svampen är fortfarande ett frågetecken och några svar har jag inte erhållit. I vissa karaktärer känns den eventuellt som någon Cortinarius (Spindling) men samtidigt stämmer det inte heller på alla punkter.

Fruktkroppen är genomgående "torr" och storleken blygsam. Höjden på den här fruktkroppen var kring 3,5 cm.

Hoppas på att framledes få editera detta inlägg med något slags närmande i termer av artbestämning.

Vinterticka. Eller möjligen kanske eventuellt?

Svamparna fortsätter sprida sig i bloggen.

Här är det tre små frågetecken som eventuellt kunde tänkas vara vinterticka - Polyporus brumalis (eller synonymen Lentinus brumalis)

Växer på död och liggande Salix-stam. Får försöka se om nya och större fruktkroppar dyker upp nästa säsong. De fotograferade (större) exemplaren var inte mer än drygt två centimeter höga.

Någon slags Corticioid - typ.

Är för närvarande långt ifrån att ha någon slags vettig bäring på vilken slags Corticioid svamp som sprider sig längs sidorna på de gamla Salix-stammar vilka i några år legat på marken. Stammarna tillhör den samling av död ved som får åldras här och var i trädgården. 

Svampen är relativt slät och det finns en del släkten och arter som uppvisar dylika egenskaper. Någon karaktär som ger mig ledtrådar har jag hittills inte lyckats hitta. Har heller inte fått några svar i den svampgrupp jag normalt konsulterar.

Får väl återkomma ifall frågetecknet rätnar.

Notera gnagmärkena efter en snigel i bilden nedan.

Vedplätt

Vedplätt - Dacrymyces stillatus - hör till en grupp svampar som påminner långt om gelésvamparna i exempelvis släktet Exidia. De verkar dock inte ens vara särskilt nära besläktade men jag har heller inte rotat närmare i dessa svampars fylogeni. Får en viss känsla av att det kan vara en smula stökigt eftersom jag snabbt fick upp olika typer av släktträd och indelningar för dem båda.

Vedplätt syns tydligt där den lyser i sin klara orange färg. Bildernas till konsistensen relativt lösa fruktkroppar är - om jag förstått korrekt - asexuella medan de sexuella fuktkropparna är ljusare gula och mer stadigt geléaktiga.

Svampen är vanlig och kan dyka upp under hela året om luftfuktigheten är tillräckligt hög.

Släktnamnet Dacrymyces är en konstruktion av Dacry som kommer ur ordet tår (från ögon/gråt) och myces som betyder svamp. Artnamnet stillatus betyder ungefär ungefär droppe/droppad eller hälld.

Till skillnad från många av de vitrötande svamparna i tidigare inlägg är vedplätt en sk. brunrötare.

Grönmussling

På en gammal Salix-stam (S. fragilis 'Bullata' - bollpil/klotpil/systerbäckpil) vilken numera ligger på marken och tjänar som rabatt-avgränsning hittades denna lilla mussling. Hattens diameter är bara kring 3 cm och svampen växte antagligen till sig ytterligare om den inte tog illa upp av kölden som rullade ner över nejden dagarna efter fotograferandet.

Efter konsultation i en svampgrupp är slutsatsen att detta torde röra sig om grönmussling - Sarcomyxa serotina. Det är ingen ovanlig svamp och jag tycker väl att jag borde ha klarat den med hjälp av den litteratur jag har till förfogande. Men arten uppvisar lite olika färgskiftningar beroende på ålder och typiskt nog är det ofta fullstora och äldre fruktkroppar som syns på artbilder.

Grönmusslingens fruktkropp är närmast orange när den är riktigt liten men skiftar dsedan över till mer gråa eller gröna färgtoner vartefter den växer. Arten hittas på flera olika lövträd och är en vitrötare likt många av svamparna i de föregående inläggen. De vita fläckarna på hatten i bilden ovan är blänk av kamerablixten

Någon barklevande hätt-liknande sak

Norra sidan av trädgårdens stora alm brukar årligen fruktkroppar av någon barklevande liten "hätt-liknande" svamp sticka ut.

Min gissning är i alla fall att det inte handlar om någon som rötar trädet, utan att det är någon art vars hyfer (mycelet) håller sig i barkskiktet. Släktet Phloeomana är ett alternativ som flimrar lite här och var bland synapserna, men det är bara en halvdan gissning som känns minst sagt svajig. Dra alltså inga växlar på det.

Storleken på fruktkropparna är av försiktigt slag. De större exemplaren är mellan 1,5 och 2 centimeter höga.

Ribbgrynna

Phlebia radiata, på svenska känd som ribbgrynna, sprider sig bland barkfårorna på några grova ek-grenar som numera ligger på marken och tjänar som någon slags avgränsning i trädgården.

I Finland är 21 arter i släktet Phlebia rapporterade. Rynkskinn (P. centrifuga) och ribbgrynna är de två absolut vanligaste.

Ribbgrynna är rimligen den tjusigaste av dem alla. Jag har i och för sig inte sett så många i verkligheten.

Oftast växer den (fruktkropparna) i en någorlunda jämn cirkelform, men på ekstockarna håller den sig gärna nere i sprickorna - dalgångarna - på den grova barken.

Ribbgrynna hittas på död ved av många olika lövträd och hör till de svampar som skapar vitröta.