Gelésvamp

För drygt en vecka sedan tömdes akvariet, städades grundligt och fick helt ny inredning.

I samband med det hämtades gamla döda kvistar, grenar och rotbitar från älvstranden nedan om kraftverket. Målsättningen med inredningen är att skapa en någorlunda korrekt sydamerikansk flodbiotop. Helt autentisk blir den inte då vi har några växter som inte hör hemma i Sydamerika och dessutom en afrikansk fisk. Huvudbeståndet i byttan ska ändå vara sydamerikanska fiskar.

Här kommer man för övrigt obehagligt nära den handel med djur jag kritiserade i en serie inlägg tidigare i år. Vissa fiskar inom akvariehandeln är högst sannolikt både hotade och vildfångade. Flera arter lever troligen endast i små begränsade områden och i specifika biotoper av olika vattendrag runt om i världen. Samtidigt har akvarie-/fisk-entusiasterna arbetat för att bevara många av dessa miljöer. En liten förändring av naturen runt ett litet biflöde i Amazonas kan t.ex. snabbt utradera flera arter/underarter/varianter som råkar leva endast just där. Bland entusiasterna sker också ett ständigt arbete med att få fiskar att föröka sig vilket i sin tur förhoppningsvis kan avlasta trycket mot eftertraktade och sällsynta fiskar. Det är med andra ord en viss ambivalens i mitt akvarie-hållande.

Några av de samlade grenarna sjönk inte (förväntat) men får ligga i vattnet och dra i sig vatten tills de  tappat flytkraften. Efter en vecka hade vi plötsligt brun-lila geléklimpar på den ena pinnen. Min första tanke var slemsvamp (Myxomycetes) i det utvecklingsstadium som kallas Plasmodium. Slemsvampar genomgår några olika stadier och i det sk. plasmodium-stadiet kan de faktiskt röra på sig. Jag får väl återkomma till detta en dag då jag verkligen har haft en slemsvamp framför linsen.

Det här är nämligen inte en sådan. Efter konsultation med en som kan sina slemsvampar fick jag veta att det nog rör sig om en gelésvamp istället. Gelésvampar är något helt annat. Eller bör man säga tvärtom? Slemsvampar är något helt annat. De är nämligen inte särskilt nära släkt med de svampar vi kallar svampar. Gelésvampar är däremot svampar. Dessa svampar lever på döda träd och det har ju sannolikt varit så att den geléaktiga fruktkroppen direkt fick fart att bildas när grenen kom in i värmen och fukten. 

Tyvärr var jag obetänksam och skrapade bort svampen nästan direkt. Egentligen borde jag givetvis ha låtit den vara kvar för att ge den chans att utvecklas vidare. Det hade varit till fördel ifall man vill ringa in vad det handlar om för släkte eller t.o.m. art. Expertisen gissar dock på släktet Exidia ("eller i de krokarna") men längre än så är onödigt att gå. 

Fruktkroppen till höger är (var) för övrigt ca 5 cm lång.