En bit på vägen mot Bådan (riktning medsols) passerar man ett område som kallas Svänkan. Här finns till vänster några hyggen med kvarlämnade torra träd. Noterade två fåglar i det ena trädet och det visade sig vara gulsparvar.
Ute vid Bådan blev det klart varför mina ögon nu börjat klia. Absurda mängder hängen är precis på väg att släppa sin last.
Jag är mer fascinerad av svampar än man kan tro på basen av den här bloggens innehållsförteckning. Men fascinationen till trots vet jag inte mycket om dem. Det finns med andra ord gott om utrymme till förbättring.
I ung ålder kunde jag de "traditionella" höstsvamparna väldigt bra. I lågstadiet hade vi en lärare som hyste ett stort svampintresse och på höstarna hände det att han beordrade ut eleverna på svamp-plockning varpå vi skulle samla in allt i gymnastik-/slöjd-salen. Stora mängder svamp samsades på slöjdbänkarna. Därefter blev det tävling i att kunna artbestämma svamparna i fråga. Någon gång i tredje/fjärde klass blev det medalj i svampkännedom för min del. Numera har jag glömt det mesta av den kunskapen och skulle nog få svårt att ta mig igenom en dylik tillställning.
Svamparna är ju oerhört viktiga - helt oundgängliga - för vår natur. Svampar och växter har utvecklat samarbetsformer som är rent av hisnande intrikata.
I bilden ovan är det dock givetvis inte längre fråga om något samarbete mellan svampen och björken. Här är det björkens näring som nyttjas av en svamp jag tror (betoning på tror) hör till släktet Trametes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar