Bådaviken. Viltkamerabilder i augusti

Har varit ett långt uppehåll vad inläggsmakandet beträffar. Men det oaktat lever bloggen. 

Jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att spendera energi åt det här internetskrymslet den senaste månaden.

Ifall du som läser det här inte följt bloggen kan jag till kännedom nämna att jag under sommarhalvåret gjort inventering och kartering av åkergroda och fåglar i Bådaviken, Nykarleby. Många av inläggen gjorda sedan medlet av april är således biprodukter av inventeringsuppdraget.

Som en liten del av inventeringen hade jag också viltkamera i ett undangömt hörn av glosjön som bildar central del i Bådaviken. Kollar du inläggen publicerade i juni och juli hittar du en del bilder och snack utgående från sådant som viltkamerorna dokumenterat.

En av kamerorna lämnades kvar i augusti och en bit in i september. 20.8 hade den dock fyllt minneskortet och således inte tagit bilder därefter.

Min förhoppning var att rördrommarna skulle komma förbi med ungar i släptåg. Några sådana fanns tyvärr inte på bild och rent allmänt var det ganska magert vad djurmotiv beträffar.

Krickor (första bilden) verkade dock befinna sig rätt ofta framför kameran i augusti. Tidigare under sommaren dokumenterades de endast enstaka gånger.

Mårdhund hade tidigare inte fastnat på bild men 5.8 kom två stycken förbi. 

Tyvärr får man tillägga.

Att mårdhund finns i området är ingen överraskning. Deras spår ser man allt som oftast under vinterhalvåret och arten är ju vanlig mest överallt häromkring. 

Det är dock bekymmersamt att de rör sig inne i vassen och även på hyfsat djupt vatten. Såväl ägg som fågelungar är absolut i farozonen.

5.8 gjorde också bruna kärrhöken (honan) en kort visit framför kameran. Tyvärr delvis skymd av den uppväxande vassen. 

Gräsand har varit vanligaste motivet under merparten av viltkameronas aktiva tjänstgöringsperiod.

11.8 fladdrade denna suddiga klump upp i kamerans synfält. På basis av totalt två bilder kunde jag trots otydligheten dra slutsatsen att det är vattenrall. 

Vattenrall dokumenterades av en annan viltkamera på samma plats, men riktad åt ett annat håll, tidigare under sommaren.

Inventeringen och karteringen då?

Jo den blev klar med tillhörande rapport i september. Områden där åkergroda lekt under året är kartlagda och samma gäller var den ena och den andra fågelarten huserat och häckat. 

Bådaviken 19.8

Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.

En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.

Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.

På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.

Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök). 

800 mm och rejält beskuren bild.

Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra. 

Efter en stund dök kärrhökshonan upp. 

Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.

På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.

Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider. 

Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?

Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning. 

När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.

De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.

Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!

I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.

Bådaviken 1.7

Aldrig förr har jag presterat så få inlägg i juni som det här året. Två inlägg under en månad i vilken det ofta varit fler inlägg än dagar. 

Det beror delvis på att jag vanligen separerat alla observationer och gett dem egna inlägg. En enda uterunda kan alltså utmynna i många inlägg. Eftersom jag dessutom oftast koncentrerat mig på småkryp har det också resulterat i många olika artobservationer och därmed även inlägg.

Den här våren och sommaren har jag knappt kikat efter småkryp i och med fågelkarteringen jag tagit mig an och bloggandet har därmed också sett lite annorlunda ut.

En annan orsak till låg bloggaktivitet är fortsatt intensivt illustrationsarbete som slukar ovanligt mycket tid. Sommaren 2025 är helt enkelt en sådan sommar och så är det med det.

Ja, och så har jag försökt komma igång med lite konditionsfrämjande aktivitet igen. Det myckna skrivbordssittandet ger stort behov av kontrasterade fysisk aktivitet. 

Skubba omkring i spenaten för att lyssna och spana efter fåglar i all ära, men det är ändå inte riktigt samma sak som mer ingående kroppsansträngning.

Det om det.

Första juli åkte jag åter ut till Bådaviken. Det var hög tid att kolla läget rent allmänt och så blev viltkamerorna (se de två föregående inläggen) igångsatta igen.

En hel del fåglar sjunger fortfarande. Hanar har prestige och revir att upprätthålla även om häckningen är långt hunnen. Men mycket av sjungandet har förstås ändå bytts mot tidskrävande matjakt samt vaksamhet över eventuella faror i närhet av boet. 

Trädpiplärkan i bilden ovan ansåg att jag borde dra min kos.

Jag vandrade således ut ur dess obekvämlighetszon.

Tidigt häckande arter som exempelvis blåmes har stora ungar vid det här laget och flera föräldrapar är troligen i färd med en andra kull. 

Det är alltså en unge på bilden.

Sävsångarna håller fortfarande låda ute i vassen och där är det deras artikulationsakrobatik som dominerar ljudrummet. Inslag av varningsläten indikerade pågående häckning.

Ett gäng tornseglare - ca 15 st - susade fram över viken och fyllde hakpåsen med godsaker.

Krickor slumrade ute på vattenspegeln. Tre hanar fortfarande i praktdräkt i sällskap med fyra individer vilka jag inte kan avgöra något kring eftersom de observerades och fotograferades på allt för stort avstånd. Tycker mig se ljus, orange bas på näbben vilket skulle indikera att det är juvenila fåglar.

Sädesärlan jagade tätt över vattnet. Ibland försökte den sig på någon av trollsländorna som nu börjat bli talrika och ibland försökte den sig på mindre insekter - kanske flugorna som skymtar på stolpen. 

En del olika tvåvingar verkar ha svärmning just nu. Det är i och för sig nästan ständigt någon art som svärmar.

Buskskvättorna hade bytt plats sedan jag senast hade dem på nät- och trumhinna. 

Sången skedde tidigare huvudsakligen på ett annat ställe än var boet (som jag inte sökte upp) nu tycks vara placerat. 

Alternativet är att det finns, eller har funnits, två revir men i så fall borde jag ha snappat upp det tidigare. 

Där det tidigare sjöngs fanns nu inga buskskvättor och där paret nu varnade skedde ingen sång.

Sliten sävsparvshona med mat i näbben. Sävsparvspar finns utspridda runt hela viken.

När jag höjde kameran och dokumenterade sävsparven kom buskskvättan närmare.

Riktigt irriterad. Jag skyndade vidare och lät dem ägna sig åt det de bör göra.

När jag är på väg hem och vandrar iväg till cykeln inne i den tättingtäta strandskogen brukar jag alltid stanna upp några minuter extra.

Det finns rätt många småfåglar jag aldrig fotograferat eller bara har dassiga avståndsdokumentationer av. Viss chans för närkontakt med ett eller annat finns nu som då på stigen mellan fågeltornet och Djupstensvägen.

Den här gången ställde tofsmes upp. 

Likt sävsparvshonan tidigare är även det här en rätt sliten typ. Rimligen också förälder vars ungar fortfarande är småkrypskrävande bottenlösa gap.

Det är 30 sekunder mellan den allra första bilden jag tog (inte publicerad här) och den sista.

Väldans lång stund för en tofsmes på en kvist. Nästan en hel evighet.

Första maj i Bådaviken. Del 1 - Ute i viken

Traditionell första maj i Bådaviken.

I enlighet med personliga principer och stadgar spenderades första halvan av detta datum mestadels i Bådavikens fågeltorn. Mina Bådavikenbesök går numera primärt i småkrypens tecken och det innebär att fåglarna inte är i så mycket fokus längre. Visserligen brukar jag absolut registrera vilka fåglar som är på plats även om jag jagar småkryp, men någon gedigen spaning är det ändå inte fråga om.

Vyn ut mot fjärden utanför viken och åmynningen kan jämföras med motsvarande dokumentation gjord 13.4. Vid Djupsten (bilden nedan) syns två havsörnar. Det är närmare 700 meter mellan tornet och havsörnarna.

Att "bara" vara i tornet ett antal timmar är således trevlig omväxling och det blir samtidigt lite annan mental avkoppling jämfört med om jag aktivt går runt och söker småkryp. Dessutom är jag i princip alltid ensam i tornet. Det är många år sedan någon annan besökt tornet första maj.

Det skall dock sägas att jag både i år och förra året avslutningsvis gjorde en kortare rundvandring i viken innan hemfärd. Därmed har jag inte varit stenhårt nitisk med att enbart vara i tornet hela tiden. Dokumentation från den rundvandringen kommer i efterföljande inlägg.

Fågelfotografering från tornet innebär stor distans till motiven. Fotograferandet resulterar med andra ord bara i simpel avståndsdokumentation. Några andra avsikter har jag heller inte i det här sammanhanget.

Enstaka fåglar kan förstås tidvis dra förbi tornet på lite närmare håll. 

Kniporna är standard. I övrigt var det skralt med andfåglar. Endast några gräsänder och krickor noterades. Överlag har det blivit allt mer skralt med änder i viken. Det är en tydligt nedåtgående trend.

Bläsand och skedand brukar finnas på plats men så var inte fallet denna dag och det verkar som om de två, tidigare vanliga arterna, inte längre stannar till i Bådaviken. 

2018 var sista året jag sett stjärtand i viken. Den gången var även snatterand närvarande. 

Senaste observation av årta gjordes 2015.

I viken häckar några par tranor. Jag tror att det rör sig om åtminstone två, möjligen tre par. 

De håller sig inne i vassen och hörs snarare än syns.

Speciellt mycket hörs de när andra tranor passerar i luftrummet ovanför. Sådant sker med jämna mellanrum.

Ovan några gluttsnäppor och en grönbena. Tillsammans med spelflygande enkelbeckasiner var dessa de enda vadare jag noterade. Gluttsnäpporna och grönbenorna var väl ungefär 30 fåglar starka vardera. 

En stor del av vassen i vikens östra halva har betats och slagits vilket öppnat upp för vadarfåglar. Därmed är det större chans att fler sådana stannar för att tanka energi på sin väg norrut än vad som varit fallet under de år när vassen stått kvar. Det ska tilläggas att Bådaviken lider av viss övergödning vilket gynnar vasstillväxten rejält.

Ängspiplärka är också standard. En annan Bådaviken-typisk småfågel utanför skogsranden är sävsparv. Fotografi av någondera blev det inte denna dag. 

Lövsångare hörs och syns men fastnar sällan på kamerans sensor. I och för sig tar lövsångaren i bilden ovan inte många pixlar i anspråk, men ändå.

Gransångare hörs förresten också ofta. Det slår mig nu att jag ännu inte dokumenterat någon sådan.

Gäddor går upp i viken för att leka. Jag misstänker att den unga havsörnen hade vissa planer på att kolla fisksituationen eftersom den befann sig nära fiskarnas väg upp i viken och eftersom den ofta spanade ner i vattnet.

Vad är väl ett vårfågelrelaterat Bådavikeninlägg utan sångsvan?

Innan hemfärd gick jag som sagt en runda nere i viken också. Jag ville bl.a. kolla om jag skulle komma åt att dokumentera några av de stora mängderna grodor (vanlig groda Rana temporaria) som högljutt ägnar sig åt förökning bland vattenväxtligheten. Skymtade någon enstaka groda men kunde inte riktigt nå de ställen där de spelade som mest intensivt. 

Eller "kunde och kunde". Ville inte eftersom jag i så fall hade stört fåglarna.

Jomen! Icke att förglömma!

Rördrommen tutade åter inne i Bådavikens vass. Ett riktigt trevligt återhörande efter flera års frånvaro.

Fortsättning på första maj-rapporten i nästa inlägg.