Trädgården 2.8. Phthiracarus spp.

Potentiella återkommande läsare av bloggen konstaterar måhända att jag med rätt kort mellanrum nu postat hyfsat många inlägg med kvalster i familjen Phthiracaridae. 

Eventuella klagomål över alla dessa återkommande inlägg med ifrågavarande familj skickas lämpligen till idontcare@theslightest.com.

Några fotografier av den partiella solförmörkelse som skedde för några kvällar sedan behöver ni förresten inte vänta på.

Däremot fick jag andra augusti glädjen att bevittna ett kvalster i släktet Phthiracarus passera framför ett snigelägg. 

Passagen - kulmen, om man så vill - skedde kl. 14:24.

Snigelägget torde vara brun skogssnigel, Arion fuscus.

En del blekare representanter för Phthiracaridae strosade omkring.

Tack till Ladislav Miko för bekräftelse att kvalstret tillhör släktet Phthiracarus!

Det är i princip mikroskop-preparering som gäller om man tänkt artbestämma dessa.

Trädgården 7.6. Skogssniglar

Trädgården är relativt snigelfattig vad artantal beträffar. Hittills är tre arter observerade.

- Åkersnigel Deroceras reticulatum.

- Brun skogssnigel Arion fuscus.

- Parksnigel Arion fasciatus (hittills med ett litet, efterhängset frågetecken).

Så länge mördarsnigel Arion vulgaris håller sig borta får man vara glad.

Pantersnigel Limax maximus håller till på östra sidan av staden men har hittills inte letat sig till kvarteret där den här trädgården finns. Samma gäller ängssnigel Deroceras agreste men trädgården bjuder inte riktigt på den typ av miljö ängssnigel helst vill ha.

Brun skogssnigel ovan.

Dokumenterade igen en parkssnigelfärgad skogssnigel. Slemmet runt luftbubblan ser minsann färglöst ut och då är det mer än bara snigelns färgsättning som talar för att det faktiskt är parksnigel och inte någon blek brun skogssnigel. Parksnigel är inte så ofta rapporterad norr om allra sydligaste Finland.

Båda sniglarna fotograferades nattetid.

Bland trattkantareller

8.9 landade en hink trattkantareller Craterellus tubaeformis på köksbordet varpå rensning upptog kvällen.

De olika "kantarellerna" (dvs. bl.a. släktena Cantharellus (kantareller) och Craterellus (trumpetsvampar)) är relativt sällan angripna och det beror, så vitt jag förstått, på kemiska föreningar vilka gör livet surt för insekter och andra småkryp i fruktkroppen. Svampen är i princip giftig för småkryp.

Enstaka organismer hittar man ändå. Dessa larver fanns inne i några av trattarna. Speciellt i de något större och äldre fruktkropparna.

Larver i svamp är inte sällan någon av svampmyggorna (fam. Mycetophilidae) men arter i den familjen verkar inte påträffas i trattkantarell.

Mina första sökningar på larver i trattkantareller gav knapphändiga svar. Så småningom började jag hitta omnämnanden av "harkrankar" vilket, i dessa omnämnanden, troligen inbegrep småharkrankar (fam. Limoniidae) som tidigare var underfamilj (Limoniinae) i familjen harkrankar (Tipulidae) och som har ett flertal svampätande arter. 

Bland harkrankarna är svampätarna få och det verkar så vitt jag kan notera inskränka sig till släktet Ula här i landet. Larven passar dock utseendemässigt bättre med småharkrankarna.

Dessutom har småharkrank-larver för vana att spinna in sig i ett hölje precis som larverna i trattkantarellerna på köksbordet. 

I samma veva hittade jag Hackman & Meinander 1979 (se ref.) där någon art bland Limoniinae konstaterats i 1% av undersökta trattkantareller. Den procentsatsen stämmer troligen väl med fynden under rensningen. Således misstänker jag för närvarande att det är någon småharkrank det handlar om. Rättelse eller bekräftelse kommer ifall ny information erhålles.

En liten skogssnigel (släktet Arion) Följde också med.

Förnaklokrypare Neobisium carcinoides var både föga överraskande och samtidigt en rolig överraskning.

Lätt hänt att man tar några extra fotografier av dessa fascinerande kryp.

En utseendemässigt snarlik art är mosseklokrypare Microbisium brevifemoratum. Den är aningen mindre och har något knubbigare kloarmar och klor. Mosseklokrypare är inte rapporterad från västra Finland och därför vore det intressant att försöka leta efter den. 

I trakten finns ett par områden som åtminstone teoretiskt torde vara lämpliga biotoper.

Referens:

Walter Hackman & Martin Meinander. 1979

Diptera feeding as larvae on Macrofungi in Finland

Ann. Zool. Fennici 16:50-83.

Frill 8.9. Del 12 - Ängssnigel

Ängssnigel Deroceras agreste är likt spetsrovbärfisen i förra inlägget ny på bloggen. Inte heller ängssnigel är någon ovanlig art.

Skulle det vilja sig illa kunde man måhända teoretiskt stöta på en ljus åkersnigel som uppvisar så pass ängssnigel-lik habitus att man egentligen borde granska genitalierna för att vara helt säker på art.

Vid dissektionen bör man kolla penisbihangen. Ängssnigel har ett kort och aningen spetsigt bihang medan åkersnigel har mellan ett och fyra något längre och masklika bihang.

Ovan: Schematisk framställning av genitalierna i en fältsnigel (släktet Deroceras).

Ovan: Nedre genitalier hos ängssnigel (schematisk framställning).

Ovan: Nedre genitalier hos åkersnigel (schematisk framställning).

Illustrationerna gjordes för Nationalnyckelvolymen om lungsnäckor som lämpligen beställs här.

Här vågar jag utan dissektion säga att detta ska vara ängssnigel. Dessutom är miljön mera typisk för ängssnigel än åkersnigel.

Referens:

von Proschwitz, T. (2023). 

Artfakta om äkta lungsnäckor - Eupulmonata.

Trädgården 27.8. Blötdjur

Går man ut om natten, så om jag gjorde i samband med dokumentationen av växthusets korsspindlar, hittar man vanligen en hel del kryp. Den här gången blev det ändå inte så mycket mer än några blötdjur eftersom det inte var många minuter av spaning innan jag gick in i nämnda växthus.

Ovan en skogssnigel (släktet Arion) som rimligen är brun skogssnigel A. fuscus.

Parasitfri större bärnstenssnäcka Succinea putris.

Parasitfri?

Parasitfri!

Åkersnigel Deroceras reticulata som hänger fritt från en blomstjälk vid sidan av en kruka.

Även småttingar tycker om sallad

Sä här kan man se ut om man är en relativt nykläckt sådan här.

Bilden togs 8.7 och snigeln var på väg fram till några salladsplantor i akt och mening att växa till sig.

Trädgårdskogssniglar

Trädgårdsart nr 716 gled på kvällen 19.6 fram över regnvåt mossa i de skuggigare delarna av trädgården.

Snigeln är Arion fasciatus, parksnigel.

Det är i alla fall så jag skulle vilja skriva. Men artbestämningen är det lite si och så med. Finns väl en liten risk att det kan vara en blek brun skogssnigel, Arion fuscus. 

Tack till Jonas Roth som hjälper mig att "tro" i det här fallet och jag ska med skakiga knän faktiskt räkna in denna som parksnigel i nuläget.

Parksnigel är aningen sydlig av sig och observationerna är märkbart glesa på den här breddgraden. Det är dock en människospridd art och sålunda ett föga märkvärdigt fynd. 

Jag har ofta sett skogssniglar med den här färgskalan tidigare men eftersom min fokus inte varit så värst blötdjurskoncentrerad förrän det senaste året har jag heller aldrig riktigt kollat noggrannare och bara slappt tänkt att det handlar om bleka individer av brun skogssnigel. 

Nedan en för trädgården typiskt färgad brun skogssnigel.

 

Augustinatt i trädgården. Del 2 - Åkersnigel

 

Den andra av trädgårdens hittills blott två observerade arter är åkersnigel, Deroceras reticulatum.

Här är ett inlägg från i våras med samma art och jag vet inte om jag behöver tillägga så mycket utöver vad som nämndes i det inlägget.

Kan ju ändå nämna att det finns färgvariation vilket tydligt visas av de två sniglarna i det här inlägget jämfört med snigeln i det tidigare inlägget. Snigeln nedan var en av många åkersniglar som under säsongen försett sig av salladen i köksträdgården.

Augustinatt i trädgården. Del 1 - Brun skogssnigel

I somras tänkte jag att jag bör skärpa mig. Denna uppmaning till mig själv handlade om att ge blötdjuren en chans och faktiskt på allvar försöka se vilka jag kan tänkas hitta. 

Kan inte säga att jag varit så aktiv med min skärpning. 14.8 gick jag ändå ut efter mörkrets inbrott och spanade i all hast efter någa Heterobranchier. Några av dem vet ja med säkerhet finns i trädgården eftersom de ofta ses och dokumenterats enstaka gånger. Sedan ville jag förstås kika om jag kunde hitta något jag inte sett förr.

Första till rakning var dessa två små representanter för brun skogssnigel, Arion fuscus. Det är en rejält trivial art.

Det är ganska ont om snigelarter häromkring. Förutom de två arter jag hittat i trädgården vet jag att pantersnigel, Limax maximus, finns i några trädgårdar i närheten. Har inte påträffat den i den här trädgården än och stadens gator är förmodligen ganksa bra barriär. 

Förmodar att ytterligare fyra eller fem arter ska vara möjliga att hitta i trakten om man bara är i rätt miljö.

 

Åkersnigel

Här är ännu ett inlägg knutet till min strävan att bättra mig angående andelen blötdjur på den här hittills torrdjuriga bloggen.

Snigeln är funnen under en barkbit som lossnat från en i trädgården liggande pilstam och som låg på marken bredvid stammen, På sedvanligt sätt drog snigeln först ihop sig men var ändå relativt snabb med att försöka avlägsna sig från sin plötsligt exponerade position.

En bra början när man artbestämmer sniglar är först att kolla kontrollera andningsporens läge plats på manteln. På denna är andningsporen i bakre delen av manteln. Sedan kan man t.ex. kika på mantelåsarnas utseende. Om "ringarnas" centrum är mitt uppe på manteln går artbestämningen vidare i en rikting och om centrum är beläget vid andningsporen går det i en annan riktning.

Här är alltså mantelåsarna centrerade nära andningsporen. Det betyder att man styrs in på släktet Deroceras.

Snigeln är förhållandevis mörk, men man kan notera ett karakteristiskt nätmönster runt tuberklerna ("upphöjningarna" på kroppen bakom manteln) och då landar vi i Deroceras reticulatum. Artnamnet reticulatum har just med nätmönstret att göra. På svenska heter den åkersnigel.

Arten är troligen införd i Norden och förmodas ha kommit hit redan i ett tidigt skede samtidigt som jordbruket kom hit. Den är känd som aningen besvärlig i odlingar av allehanda slag - alltså såväl köksträdgårdsväxter som blomrabater.

I motsats till många andra av våra sniglar hittas stora (vuxna) exemplar redan tidigt på våren. I Finland är fynden (rapporteringarna) primärt gjorda i södra halvan av landet. En del av observationerna är dock tveksamma pga. potentiell felbestämning.

 

Referenser:

von Proschwitz, T. 2018

Artfakta land- och sötvattensmollusker.

Anne Koivunen, Pekka Malinen, Hannu Ormio, Juhani Terhivuo, Ilmari Valovirta

Suomen kotilot ja etanat

Tibiale 2014

ISBN 978-952-67544-6-8

Sub eller inte sub - det är frågan

Rubriken hänvisar till den bruna skogssnigelns vetenskapliga namn. Det ambitiösa svenska projektet artdatabanken använder Arion fuscus medan många andra källor håller sig till Arion subfuscus. 

Hen på bilderna - ja man kan ju verkligen prata om hen när det gäller dessa hermafroditiska djur - är bara ca 2 cm lång... när den håller sig så där normaltjock-lång alltså. 

De kan växa till över 5 cm ifall de får vara ifred för sådana som vill äta små sniglar.

Brun skogssnigel är väl en typisk snigel i mångt och mycket. De är inte alldeles kräsna med maten och stoppar skrapar i sig allt från alger, svamp, växter (såväl levande som döende och döda) till döda smådjur, döda större djur och fågelbajs.