Trädgården 20.8. Chorthippus sp.

De gräshoppor (alla i släktet Chorthippus) jag hittills fotograferat i trädgården har varit antingen larver/nymfer eller vuxna hanar. Några av hanarna har visat framvingarna tillräckligt för möjlig artbestämning varpå slåttergräshoppa, C. biguttulus, varit svaret.

Här en hona. Honor av de båda aktuella Chorthippus-arterna går inte att artbestämma på basis av forografi. Man får förmoda att hon okcså är en slåttergräshoppa men mer än en förmodan blir det alltså inte. Backgräshoppa, C. brunneus, kan ju också vara möjlig.

Hade hon haft en hane med sig kunde man dragit lite mer säker slutsats.

Mitt under fotosessionen skuttade hon iväg och landade i en bunke med vatten. På den sista bilden är hon alltså blöt och därmed lite onödigt glansig.

Trädgården 28.5. Gräshoppa

Larv av vad som kan misstänkas vara slåttergräshoppa Chorthippus biguttulus eftersom det är den enda hittills bekräftade arten i trädgården. Artbestämning kommer dock ändå inte på fråga.

 

Frill 8.9. Del 15 - Cikadavårtbitare

Är det fel med fem relativt likadana bilder?

Eller kanske inte fel men onödigt tråkigt?

Det är ju ändå min blogg och då är det rimligen jag som själv får bestämma om den ska vara tråkig eller inte.

Ska jag använda Roeseliana roeselii eller Metrioptera roeselii?

De flesta, inkl. laji.fi, använder första alternativet medan relativt få, inkl. Artdatabanken, använder det andra. Det lutar mot att jag nyttjar Roeseliana eftersom det tycks vara mer vedertaget.

Svenska trivialnamnet är hur som helst cikadavårtbitare.

Heinätöpökatti på finska.

Den här hanen verkade ganska sliten. Det handlade om mera än det saknade benet. Hela rörelsemönstret och beteendet gav intryck av att han förbrukat merparten av sin energi.

Slåttergräshoppa (?)

Slåttergräshoppa, Corthippus biguttulus, spelar och skuttar varje sensommar omkring i en solig och varm del av trädgården. Enbart hanarna som är möjliga att skilja från backgräshoppa, C. brunneus. Här är jag dock osäker på om det går att vara kassaskåpssäker i artbestämningen. Bakbenen skymmer främre vingkanten vilken är den diagnostiska karaktären på hanarna arterna emellan. Det är slåttergräshoppa med frågetecken.

Fotografierna togs 22.7.

Storsand 7.8. Del 1 - Mindre klubbgräshoppa och hjärnkollaps

Har vinglat iväg till Storsand (Monäs, Nykarleby) på nya rekognoseringsrundor. Har varit på jakt efter ett specifikt kryp. Hittills är det inte funnet, men man stöter förstås på en del andra medan man letar. Här presenteras de krypen i en alldeles ny serie inlägg.

Mindre klubbgräshoppa - Myrmeleotettix maculata - skuttar omkring lite här och var. Är en vanlig art som tyvärr inte fick mer uppmärksamhet än en exponering för dokumentatonens skull. 

När jag kom ut till Storsand stötte jag tidigt på några vägsteklar. Medan jag plockade kameran ur väskan och förberedde mig på att fotografera dem visade det sig att kamerans minneskort var hemma i datorn. Det är inte första gången detta hänt och känslan när man upptäcker tabben är den att hjärnan kollapsar och lägger sig som en svart, skruttig sörja nere i skallbenet. Ögonen stirrar tomt ut i det stora intet.

Åkte hem efter minneskortet. Gräshoppan var ungefär som en första testbild när jag åter kom ut till Storsand. Vägsteklarna var som bortblåsta då, men jag återvände till platsen lite senare under dagen och noterade en ny vägstekel. Mer om den i ett kommande inlägg.

Ung gräshoppa

Art kan inte sägas för denna unga gräshoppa men det är antingen slåttergräshoppa, Corthippus biguttulus, eller backgräshoppa, C. brunneus. 

Alla gräshoppor som observerats i trädgården tidigare och som varit möjliga att artbestämma har varit slåttergräshoppa.

Dessa små gräshoppor skjuter upp från marken i allehanda riktningar när man rör sig i trädgården. Upplever att de är fler och lite tidigare i år än vad de normalt brukar vara.

Bådaviken 24.8. Del 2 - Rödgumpsgräshoppa

På de områden som vid Bådaviken kan benämnas strandäng återfinns förstås gräshoppor. Vet inte riktigt varför jag underlåtit att ägna tid åt försök att dokumentera dem lite mer ingående. Även under det här besöket blev det grava brister i gräshoppsstudierna. Här är ändå en en bild - den enda - som togs av dessa kryp.

Det är en grön ängsgräshoppa - Omocestus viridulus - (fel... se nedan) i en färgvariant jag finner ganska tjusig. Vilka arter som förekommer - eller kan tänkas förekomma - i Bådaviken vet jag inte. Gräshopporna är fortfarande något av en naturvit (inte helt fläckfritt vit) fläck i mitt amatörentomologiska medvetande.

En halv kärrgräshoppa fotograferade jag på samma plats för ett par år sedan.

Edit 21.9.2019: I artningen av denna borde jag ha varit mera noggrann. Jag utgick alldeles lättjefullt från att det måste vara den vanliga gröna ängsgräshoppan. Den gräshoppa som utseendemässigt skulle vara alternativet är rödgumpsgräshoppa (Omocestus ventralis / syn. O. rufipes). Men den arten är inte ofta påträffad i Finland och sägs vara ovanlig även i Sverige där dess utbredningsområde är sydostligt med nordgräns i Stockholmstrakten. 

Laji.fi inbegriper tre rapporterade observationer i Finland. 

Så vilka kännetecken tyder på att det här skulle vara den sällsynta rödgumpsgräshoppan?

Jo... palperna! 

Rödgumpens palper är mörka med ljus spets. Palperna hos grön ängsgräshoppa är enfärgat ljusa. Sedan är väl den här färgformen kanske något mera typisk för rödgumpsgräshoppa än för grön ängsgräshoppa. Det är i och för sig ingen garanti.

Alla honor av rödgumpsgräshoppa har inte så mycket av den där röda gumpen. Det är främst hanarna som ståtar med en sådan.

Slåttergräshoppa (?)

I trädgårdens sydligare breddgrader håller gräshopporna till. Det är en varm och torr plats med klöver, en del längre gräs och lite hallon.

Hittills är alla artbestämda gräshoppor i trädgården Chorthippus biguttulus, slåttergräshoppa. Endast hanarna (som dessa två) är möjliga att skilja från C. brunneus (backgräshoppa).

Här tycker jag mig skymta tillräckligt av den utbuktande vingframkanten för att stämpla åtminstone den i mittersta bilden som slåttergräshoppa. Den andra (bild ett och tre) får förbli obestämd.

Vilken speleman?

Gräshopporna växer till sig och en del av dem har börjat spela i trädgården. Nymfen på bilden är antingen backgräshoppa, Chorthippus brunneus, eller slåttergräshoppa, C. biguttulus.

Gräshoppsnymf

Små gräshoppsnymfer är svåra - ja närmast hopplösa att arta. Det här skulle ju eventuellt kunna vara en mindre klubbgräshoppa - Myrmeleotettix maculatus - men det är bara en gissning baserad på att jag tidigare hittat sådana just här på sanden vid Storsand. Inga växlar ska dras på det. Bilden tagen 30.5.

Mindre klubbgräshoppa

Som ett kombinerat namn mellan någon gallisk byinvånare och en romare ur serien Asterix, har den här gräshoppan det skojiga vetenskapliga namnet Myrmeleotettix maculatus. Dess svenska trivialnamn är mindre klubbgräshoppa. Namnet kommer sig av att hanarna har förtjockade och därmed klubblika antennändar. 

Gräshoppor - eller egentligen hela ordningen hopprätvingar (Orthoptera) - är ett ganska blankt kunskapsområde bland de synapser som i min skalle hanterar småkryp. Turligt nog finns ju även expertsidor för dessa insekter och där har jag fått bekräftelse och hjälp med bildens exemplar.

Det där vetenskapliga namnet är jag smått osäker på. Verkar ha något att göra med myrlejon. Kan det ha att göra med att de återfinns i samma habitat? Tettix torde vara grekiska för gräshoppa och maculatus betyder fläckig eller prickig.

Bilden är tagen ute vid Storsand (Monäs, Nykarleby) och miljön är typisk för arten i fråga.

Kärrgräshoppa

29.9 var en kärrgräshoppa - Mecostethus grossus - ännu i farten ute vid Bådaviken. Det här är en förhållandevis ansenlig gräshoppa som kan bli drygt 35 mm (honorna). Självfallet får den inte plats på sensorn när MP-E65-gluggen är på kamerahuset. Likt flera andra av våra gräshoppor kan färgsättningen variera individer (områden) emellan.

Slåttergräshoppa

Canon 7D mkII + Canon FD 200 Macro f4 @ f11. Naturligt ljus

Slåttergräshoppa, Chorthippus biguttulus.

Svår att skilja från backgräshoppa men hanarna kan tas på ljudet och på den utbuktande vingframkanten vilken syns i bilden ovan.

En av våra vanligaste gräshoppor som  - likt flera andra - föredrar varma, soliga och lite sandiga platser. Där stridulerar hanarna fram sina strofer och hoppas locka honor. Honorna svarar med motsvarande ljud och sedan kör de en liten duett där de replikerar varandra i tur och ordning.

Honorna deponerar äggen i sandig och torr mark. Äggens utveckling stannar upp (diapaus) när temperaturen är låg. Hos oss innebär det alltså att gräshopporna övervintrar som ägg.

Canon EOS 60D + FD Auto Bellows + El-Nikkor 105 f5.6 @ f11 + 2 st diffuserade blixtar

Slåttergräshoppa är, likt backgräshoppa, en färgmässigt ganska variabel art. De kan gå i gråa, bruna och/eller grönaktiga toner. De röd-orange fälten har olika intensitet och omfattning mellan individer och områden. 

Slåttergräshoppornas normala diet är gräs. Gräs är en aning svårtuggad mat (jämfört med många andra blad) eftersom det innehåller stor andel kisel, men gräshopporna har kraftiga och väl utvecklade mundelar som kan finfördela maten. 

Ur arkivet: Stora vårtbitare

I juli/augusti 2004 befann jag mig på en workshop i södra Italien - Närmare bestämt en liten ort som heter Montescaglioso ca 30 km från kusten mitt inne i "hålfoten".

Det året var det en invasion av dessa vårtbitare som jag tror är arten Decticus albifrons. 

Kroppslängden är kring och lite drygt 4 cm men då tillkommer vingar och på honorna det långa äggläggningsröret. Det är med andra ord ganska stora insekter det handlar om.

Snubblade idag över dessa (och flera andra) gamla bilder. Eftersom jag de senaste dagarna inte hunnit producera så mycket nytt passar jag istället på att lyfta fram det här arkivmaterialet på bloggen.

Vårtbitarna var inte särskilt bra på att flyga. De tog liksom fart och krockade sedan i allt och alla när de försökte ta sig fram genom stadens trånga gator.

Bildmaterialet är fotograferat med min första digitala kamera - en Sony DSC f717 - som jag fortfarande har kvar. Det var en kamera jag verkligen gillade. Optiken är riktig bra och funktionerna (inställningsmöjligheterna) är tillräckliga. Dessutom har den ett vridbart bakstycke som är användbart och positivt i många situationer. Man kan kanske idag småflina åt de 5 miljoner pixlarna men kvaliteten räcker till rätt långt ändå. När kameran köptes var fem miljoner en hel del.

Efter ett par dagar kom ett skyfall och det var inte så lyckat för vårtbitarna. De dog i mängder och ställvis var det närmast drivor av dem (och andra kryp) på gatorna.

En pappersgeting - släktet Polistes - förser sig med matbitar. Flera exemplar av en liten röd myra är också på plats.

Här är det några svarta myror som städar.

En något mindre och grönare vårtbitare.