Bådaviken 19.8

Nya tider i Bådaviken. Det är precis som om sommarsäsongen håller på att lida mot sitt slut.

En relativt isande nordlig vind gjorde att jag borde ha burit mössa på huvudet. Kontrasten till hettan i juli var påtaglig.

Fågellivet har förstås ändrat karaktär och det är inte många kvar som ger sig till känna.

På vattnet låg ett par knipor och några krickor. I luften snurrade hussvalor omkring och man får tippa att de är på gång med att söka sig söderut. Särskilt länge var svalorna inte på plats och luften böjd troligen inte på så mycket mat.

Långt borta över södra delen av viken cirkulerade kärrhöksungarna (brun kärrhök). 

800 mm och rejält beskuren bild.

Tre korpar dansflög ystert förbi. Alla tre fick inte plats på sensorn samtidigt. Korparna småkivades lite arttypiskt "trevligt" med varandra. 

Efter en stund dök kärrhökshonan upp. 

Någon kontakt med ungarna såg jag inte. De var inte kvar i luften när hon äntrade scenen och hon landade aldrig utan kretsade kärrhökstypiskt runt i området en god stund innan hon fladdrade bort bakom trädtopparna i väster.

På vårarna tar jag ofta fotografi av vyn ut mot norr från fågeltornet. Då ser det exempelvis ut så här.

Men när djurlivet tagit fart negligerar jag uppföljningen av hur förändringarna fortskrider. 

Jag tippar dokumentationen av hur landskapet omdanas under våren är förbundet med längtan till värmen, flyttfåglarna och uppvaknande småkryp. Måhända någon slags terapi?

Men samtidigt tycker jag mig inte till vardags "längta" efter sommaren i någon större utsträckning. 

När allt kommer kring är alla årstiderna välkomna. Klart jag tycker det är kul att syna myllret av kryp och kreatur under sommaren men samtidigt bjuder övriga årstider på andra spännande naturupplevelser. Vill jag rota bland småkryp på vinterhalvåret har jag en växande hög osorterade insekter att grabba tag i.

De insekterna dyker upp här på bloggen vartefter jag hunnit artbestämma och dokumentera dem. Det börjar bli på tok för länge sedan nu.

Ja, jag tycker jag gott kunde dokumentera vyn varje gång jag är i Bådaviken. Det ska bli ändring på den saken nu!

I skogen bakom fågeltornet hade mesarna börjat dra runt i sina löst sammanhållna och artblandade flockar. Trädkrypare hördes och skymtades samtidigt. Den höll sig också nära mesflocken.

Tornens kamp. Bådaviken 4.5

I år var det få dagar mellan första maj och tornens kamp lördagen 4.5.

Två toktidiga morgnar i tät följd för en som är svårartat trögstartad den tiden på dygnet. Dessutom hade jag varit i Helsingors 2.5 vilket också krävde tidigt uppvaknande för morgontåget söderut. På lördagen började dygnet därmed nästan vara så pass "svängt" att den arla morgonstunden inte längre tedde sig okristligt tidig. Det går tydligen att justera sig.

Gamla FD 150-600 f5.6 L fick komma med ut denna dag. Objektivet nyttjas bl.a. som tubkikarsurrogat. Orsaken till varför jag inte har en tubkikare kunde få ett alldeles eget inlägg. Men det skulle bli långt, nördigt och genomsyrat av alldeles för många "om", "men", motstridiga argument om vilken tubkikare som är det optimala valet och därefter något slags flummigt resonemang om varför ingen tubkikare är bättre än det icke optimala tubkikarvalet.

600 mm brännvidd hjälper lite extra eftersom avstånden till fåglarna vanligen är giganormt ur fotografihänseende. Fotograferandet är dokumentation och "bevis" snarare än strävan efter fotografiska mästerverk.

All packning (tungt objektiv & tungt stativ + termos, mellanmål och vinterkläder) dumpades i lådcykeln. Sedan gällde det att orka trampa lugnt och metodiskt längs 5,5 km av ställvis lerig och hopplöst hjulsugande väg utan att bli svettig. 

5:30 var jag framme. En halvtimme senare började resterande lagmedlemmar droppa in. Den första tornens kamp-timmen (kl. 5 - 6) brukar inte bjuda på arter som inte syns följande timmar.

Mellan kamerahus och veteranoptiken har jag en Canon Lens Converter FD-EOS. På konvertern kan man aktivera och deaktivera objektivets bländare. Tror det är meningen att det ska vara i deaktiverat läge när man kopplar ihop kamera, konverter och objektiv. Därefter vrider man konverterns ring till aktiverat läge.

Det sista momentet glömde jag. Eller så vreds ringen i misstag tillbaka. Då hjälper det inte hur man än ställer in bländaren på objektivet. Den stannar i "mer än" vidöppet läge.

"Mer än" vidöppen"?

Största bländare är 5.6. Men när konvertern är ställd så att objektivets bländare är deaktiverad blir bländaren på något sätt ännu större vilket resulterar i oskärpa hur väl man än ställer in fokus.

Objektivet har bra optik. Men vad hjälper det när man missar sig med ett litet vred på en konverter. Inläggets fyra första bilder är således starkt påverkade av denna fåniga lilla fadäs.

Brun kärrhök (första avståndsdokumentationen ovan) ser ut att börja häcka i Bådaviken i år. De häckade i viken under många år fram till 2013. Därefter bytte de plats och byggde då troligen bo på annat håll nära älvmynningen. Trevligt att de är tillbaka.

Jämfört med första maj var grönbenorna nu i större antal. Totalt rörde det sig om kanske 150 grönbenor.

Korp är ingen självklar observation i Bådaviken. Fint att den ställde upp och kunde bli ett artkryss under tornens kamp!

Svartsnäppor landar ganska sällan i Bådaviken men kan tidvis ses flyga förbi. 

En ung havsörn kom lågt rakt över tornet och tog ett halvt varv över viken. Runt ena foten hade den en plastpåse som tack och lov lossnade till slut. Här fick jag inte styr på objektivets manuella fokus och oskärpa råder.

Kort därefter svävade en äldre havsörn förbi på stort avstånd. 

Därefter bytte jag objektiv till EF 400 5.6 L och tappade brännvidd men fick snabb autofokus. 

Lämpligare ifall man vill fånga flygande fåglar.

Det var som sagt en hel del grönbenor. 

Gluttsnäppor fanns också här och var. Av någon anledning kom jag inte hem med bilder... eller rättare sagt avståndsdokumentation... på dem.

Fiskgjuse skannade efter fisk ett par gånger. Den brukar nästan lite traditionsenligt dyka upp mitt på dagen i samband med tornens kamp. Inte sällan blir det mitt första årskryss av arten.

Här blev det lite extra fart på synapserna. En spenslig och blek "kärrhök" fladdrade fram på låg höjd. När den drog förbi tornet befann den sig bakom raden av björkar som bildar den glesa strandskogens yttre gräns mot viken. På grund av dessa björkar hann varken fotograf eller autofokus göra rätt.

Men stäpphök är det hur som helst. Dagens roligaste artkryss.

I övrigt var det standardfåglar.

Brushanar är som svartsnäpporna med det där att ibland flyga förbi men sällan landa.

När grönbenorna tar till vingarna får man försöka spana efter rovfågel.

Då kan det till exempel vara duvhök som är i farten. 

Övriga rovfåglar, förutom tidigare nämnda, var sparvhök och tornfalk. 

Inalles sju rovfågelarter således. Ganska bra saldo.

Nämnde jag att det var en hel del grönbenor?

Innan hemfärd blev det kryss på älg också.

Totalt kunde 57 arter rapporteras till BirdLife. Det är bättre än medeltalet 52,3 för åren efter 2013 (då jag var med för första gången). Rekordet under samma tidsperiod är 58 (2017). 

Här är länk till inlägget om fjolårets Tornens kamp. Där finns lite statistik också.

Några arter som vanligtvis brukar synas vid Bådaviken den här tiden på på året men som varken visade sig eller hördes denna dag:

Bläsand, skedand, blå kärrhök, rödbena och gulsparv. 

Rördrommen som efter några års frånvaro åter tutade i vassen på första maj hade antingen dragit sin kos eller höll tyst för att inte registreras.

Jakobstadsnejdens Natur r.f. ordnade via Nykarleby Arbis under våren en fågelkurs. Tornens kamp ingick som programpunkt i kursen och därmed var det tidvis riktigt gott om människor i tornet. Tummen upp för det! Många fågelspanande ögon och trevlig samvaro.

Bådaviken 1.5. Del 1 - Några fåglar

Första maj blev under ett antal år en traditionsenlig fågelskådardag vid tornet i Bådaviken. Konstigt nog bröts den traditionen 2019 och sedan dess har jag inte återupptagit kutymen. Den här gången åkte jag visserligen också ut till Bådaviken, men stannade enbart tillfälligt upp i själva tornet. Jag hade som vanligt småkryp på agendan.

Det gjorde förstås att jag cyklade dit mera mitt på dagen och inte under de mer spännande fågeltimmarna på morgonkvisten. Fågelaktiviteten var låg och det är förresten märkvärdigt få andfåglar i viken detta år.

En korp fladdrade förbi och fick manövrera både hit, dit och upp och ner då en kråka fick för sig att korpen skulle trakasseras. När korpen svepte ner över vassen blev även en trana irriterad.

I övrig hände inget. 

Eller ja... en gråtrut flög förbi.

... Och en skräntärna. Men den var på avstånd och fotografi kändes överflödigt.

 

Storsand 11.10

11.10 ville jag se horisont och valde att göra det vid Storsand.

Uppenbarligen hade traktens korpar gjort samma val. Det var nämligen en ordentlig koncentration av dessa jättetättingar vid Storsand denna dag. När jag kom ut på stranden kunde jag skymta ungefär 5 stycken ovanför träden ute vid Lotan. Fler korpar kom ständigt flygande ut över stranden och vidare fram till sina artfränder. Till slut var det någonstans mellan 15 och 17 korpar som virvlade runt på ett och samma ställe. Någon örn (eller liknande) kunde jag aldrig se. De betedde sig inte heller riktigt på samma sätt som när de mobbar andra fågelarter.

En knapp timme sysslade de med diverse luftakrobatik och skvaller, innan de igen splittrades upp i smågrupper och återvände in över land.

Blyga grönsiskor fyllde altopparna med sig själva och sitt tjitter. Att komma åt att fotografera dem var dock inte det enklaste. En lyckades jag ändå "fånga".

I solen rörde sig ännu hanar av tegelröd ängstrollslända (Sympetrum vulgatum).

En ensam ung storskarv lapade sol. Sinensis eller carbo?

En kort stund efter korparnas samling, ordnade kråkorna samma typ av tillställning (publicerar inga fotografier). Men kråkorna är förstås numerärt många fler. Försökte räkna och kom fram till att det borde ha rört sig om ca 50 st. De orkade inte hålla på lika länge och upplöste samlingen redan efter en kvart.

Glömde inte heller att stirra på horisonten. Det är viktigt ibland.

Fler mera bilder från Storsand

Pjah... kan ju peta in några typiska "rovfågel-på-stort-avstånd-bilder" när jag ändå håller på.

En ung duvhökshona kraftade (ja, de flyger ju så) fram över vattnet. Plötsligt girade hon tvärt och dök ner mot det blå. I vattnet plaskade en knipa till och dök. Höken svängde åter upp och fortsatte vidare i den ursprungliga riktningen.

Tidvis var det ett moln av kråkor längre österut längs stranden. Bland dem hördes ibland ett par korpar. En av korparna satte sig i en gran ute på Lotan. Jag slängde min vana trogen iväg en bild i den riktningen och placerade korpen till höger i bild. Tanken var väl mest att bar ta en bild där skogen är central. Först när jag kom hem och synade bildmaterialet noterade jag den bruna klimpen i toppen på en av granarna till vänster. Någon örn såg jag aldrig live. Den måste ha flugit till och från granen både lågt och norrut.