Skärgårdsänder

I skärgårdens lugna bakvatten, vikar och flador/glosjöar håller viggen till med sina ungar. 

Boet anlägger hon väldans gärna i den absoluta närheten av mås och tärnkolonier. Mycket bättre alarm och skydd finns inte. 

Boet i bilden har "byggts på" - dvs. i samband med regn har det fått mera material och blivit högre. Hon har på så sätt undvikit att utsätta äggen för väta från en växande vattensamling precis intill boet.

Efter fotograferingen täcktes förstås äggen över och honan återvände en kort stund senare. Detta skedde i samband med ringmärkning av andra fåglar - men även viggarna noteras och inventeras. 

Viggen lägger där ikring tio ägg på ett ungefär. Tyckte att vi ofta räknade nio ägg i de bon vi stötte på. Ungarna ränner snabbt iväg från boet och äter i princip själva redan från start. Ungar och hona håller sig ändå nära varandra i början. Tio ungar blir inte fullvuxna. Det är konstant åtgång på fågelungar där ute i den där naturen.

En annan andfågel som syns i skärgården är förstås småskrake - Mergus serrator. Måhända en av de sportigaste modellerna av andfåglar. Den - liksom vigg - uppvisar stadigt sjunkande populationssiffror. Det är kanske inte totalt alarmerande än. Men frågorna bör ställas och orsakerna utredas. Småskrake är klassad som nära hotad i Finland.

Edit: Det är den inte alls... småskraken... nära hotad (NT - near threatened) alltså. Den är numera klassad som starkt hotad (EN - endangered). Så det där jag skrev om "inte totalt alarmerande" kan ifrågasättas. Att arter minskar i antal är förstås alltid alarmerande på någon slags skala. Det är i alla fall ett tydligt tecken på att någonting i deras tillvaro inte är i enlighet med de behov de behöver för att hålla en stabil population. Överhuvudtaget har kustfåglarna i våra trakter riktigt knepiga tider. 

Veckans pausfåglar

En lokal fågel-oas är Kråkholmsfjärden i Jakobstad. Med tanke på min svaghet för pippifåglar är det anmärkningsvärt att jag inte drällt runt den sjön mer än jag hittills gjort - nämligen aldrig.

Orsaken står nog att finna i annat än möjligheterna till fågelobservationer. Det har liksom varit viktigare att komma ut och bort till mer avskilda platser där det är lättare att andas. Kråkholmsfjärden är nästan lite för mycket "mitt i" på något sätt. Fullt av bilar som tränger sig på.

I samband med en vända till Jakobstad passade jag idag ändå på att vingla iväg ut till sjön för en liten titt. Utan kikare var jag förstås chanslös när det gällde att se vad det var för klimpar som flöt omkring i fjärdens mitt. En vigg hade i alla fall godheten att slappa på en sten som inte inte var allt för långt borta.

Dessutom kom några sothönor förbi-drivande i motljuset.

Under de fåtaliga minuterna jag var på plats lyckades jag inte artbestämma fler än dessa. Andfåglarna ute på vattnet var som sagt för långt borta och hägern/hägrarna visade sig inte.

Lugnet före... Ja vad då?

Särskilt livat var det inte vid Kimo åmynning. Förra inläggets vitfåglar var väl de som höll stället igång någorlunda men annars var det synnerligen lugnt.

...Så när gräsandshonan kliade sig på hakan kändes det plötsligt stort.

Annars åt hon mest bara...

... och flyttade sig en aning.

... och lite till.

Långt ute i fjärden skymtades ändå några spännande prickar.

Knipor och vigg.

Utan horisont i bilden blev fåglarna som avlägsna planeter i ett jämngrått ingenting.

Bildmaterialet är alltså från onsdagen 16.10.

Replot 11.5. Del 6. Vigg

Två par viggar - Aythya fuligula - flöt omkring på avstånd. Det var den där tiden på dagen då fåglar tenderar ta siesta och den enda aktiviteten är lite stretching.