När det nu är dags att knyta ihop 2025-säcken får jag konstatera att innehållet ser lite annorlunda ut än vad det gjort senaste tio åren. Med undantag för några enstaka augusti-utfärder med planlöst drällande och småkryps-safari har nästan all min tid i spenaten gått åt till organiserad inventering och kartering.
Bådaviken skulle komma att vara i fokus mer än vanligt detta år eftersom nämnda inventeringar skedde just där. Forststyrelsen har planer på viss restaurering genom utökat strandbete och/eller slåtter runt glosjön vilket innebär behov av att få grepp om hur åtgärderna kan påverka arterna inom området.
Två inventeringar pågick parallellt. Det handlade om åkergroda och fåglar.
Åkergroda har konstaterats i Bådaviken tidigare. Någon undersökning gällande hur stor population och hur omfattande fortplantingen är fanns dock inte. Åkergroda är i sig inte rödlistad men ses som en markörart vars habitat är skyddat och inte får förstöras. Eventuella åtgärder i Bådaviken får således inte inverka negativt på åkergrodans livs- och fortplantingsbetingelser.
När det i mitten av april blev klart att jag skulle utföra inventeringarna var tyvärr grodleken redan påbörjad och jag hann väl ta del av halva dess aktiva period. Grodleken skedde ungefär två-tre veckor tidigare än vad som varit normalt de sista tio åren. Våren var helt enkelt tidig och varm. Att leken redan hade pågått en tid kunde konstateras på basis av äggklumpar på ställen där lockropen inte längre hördes. Grodornas lek hade flyttat och rimligen följde de helt enkelt med temperaturen vartefter vattnet värmdes pö om pö i glosjön.
Båda arterna, alltså vanlig groda, Rana temporaria, och åkergroda, R. arvalis, leker i Bådaviken. Vanlig groda är aningen tidigare av sig. En vecka ungefär. Men eftersom den mest intensiva leken sker över ca två veckors tid hos båda arterna är överlappet tidsmässigt ungefär en vecka. Ljuden skiljer sig tydligt arterna emellan och det är inga problem att notera vilken art som spelar var.
Jag försökte vid några tillfällen ta bild på åkergrodorna men de var under mina besök inte längre så många och intensiva i sin lek vilket också innebar att de var aningen mer benägna att tidigt tystna och sjunka ner under ytan. Borde egentligen ha suttit tyst och stilla på avstånd och väntat längre men bildmaterial var inte viktigt och tiden behövde ägnas åt mer aktivt karteringsarbete.
En vanlig groda fastnade ändå på sensorn.
Äggklump av åkergroda. Relativt små runda samlingar som sjunker ner en bit under ytan.
Äggsamling av vanlig groda. Hyfsat stora och relativt utspridda direkt vid ytan.
All lek och alla observerade äggsamlingar var knutna till vattenytor på platser som senaste år varit under betestryck och slåtter. Det talar för att utökat strandbete gynnar åkergrodan och därmed även är rätt metod för upprätthållandet av det habitat arten är beroende av för fortplantningen. Omkringliggande strand-/primärskog är teoretiskt också av lämpligt slag för grodorna medan de är aktiva resterande del av sommarhalvåret. Grodor brukar jag också notera när jag letat småkryp bland alarna.
Inför nästa år bör jag - om jag inte tackar ja till nya motsvarande sommarprojekt - spendera lite tid åt att sätta mig ner för att på någorlunda avstånd tyst, stilla och med teleobjektiv invänta åkergrodornas lek.
Jag har väl i och för sig rätt många "nästa år borde jag-projekt" som jag aldrig någonsin gjort något åt. Så man vet inte riktigt hur det blir.
Strandbetet ja... När jag åkte hem från
Bådaviken 20.9 stod denna ko på Djupstensvägen. Min telefon hade laddat ur men jag fick efter hemkomsten (via ombud) iväg ett meddelande till ägarna.
De har en tendens att ignorera elstängslet, de där kreaturen.
Fågelinventeringen skedde över i stort sett hela sommaren. Primärt handlade det om att kartlägga vilka arter som var knutna till det restaureringsaktuella våtområdet och framförallt vilka som häckar där. Störst fokus lades således inom de ytorna. Samtidigt passade jag ändå på att också inventera primärskogen runtom för att få lite större insikt i artförekomst och populationer i området som helhet.
Lövsångare fotograferad 25.5. Lövsångare och bofink var föga förvånande vanligaste arterna i strand-/primärskogen. Beräkningen är att ca 20 par av vardera fågelart häckar inom det inventerade området.
Totala antalet observerade arter blev 103 stycken. Det är aningen färre än jag hade föreställt mig. Under årens lopp finns bekräftelse på 149 observerade arter i Bådaviken men flera av dem är förstås tillfälliga besökare som inte har någon speciell anknytning till viken och dess habitat.
77 observerade arter kan sägas vara direktknutna till de olika biotoperna kopplade till glosjön med dess omgivande primärskog.
Dessa kan fördelas så att 21 st huvudsakligen är beroende av själva glosjön och dess vatten medan 20 arter har vasshavet samt strandängen som viktigt habitat. Primärskogarna är centrala för 36 arter. Givetvis är alla habitaten påverkade av varandra och många av arterna har anknytning till kombinationerna av habitat och miljöer. Vassbeståndet behövs ju som skydd för flera av "glosjö-arterna" som t.ex. sothöna.
Flera av arterna i statistiken häckar inte inom området men besöker viken i återkommande födosök. De tre arterna svalor samt tornseglare är typexempel. De jagar svärmande insekter vilka spenderar sin larvperiod i glosjön.
För några av vadarna är Bådaviken rastplats i samband med flyttningen.
Totalt ca 38 arter torde häcka inom området och ytterligare några i den närmaste omgivningen.
Ett antal fågelarter som rent teoretiskt borde kunna trivas i Bådaviken, och som tidigare observerats i området, kunde jag varken se eller höra denna sommar. Rörsångare är en av dessa.
I vasshavet var sävsångare vanligaste arten. Svårräknat antal men på basis av räknade individer vid utvalda observationsplatser och en viss extrapolering är uppskattningen att ungefär 25 par häckar i glosjöns vass. Antalet stämmer rätt väl med den par-täthet arten vanligen observerats uppvisa i dylika habitat. Antalet gör också att sävsångare är vanligaste häckfågeln inom inventeringsområdet.
När jag fick anbudsförfrågan om att göra inventeringarna tackade jag först nej. Dels tyckte jag inte att jag ville dra på mig ett sådant jobb av den enkla anledningen att jag hade andra jobbprojekt som krävde engagemang och tid. Dels ville jag inte omvandla min normala sommaravkoppling till ett jobb som innebär ansvar och deadline. Den avkopplande effekten av att vara ute i naturen riskerade gå om intet. Jag har trots allt brottats med utmattningssymtom tidigare och känsligheten gör sig ibland påmind.
Utöver det ville jag inte konkurrera om inventeringsjobb med biologer som både professionellt och inkomstmässigt rimligen har större nytta av detta än vad jag har. Jag är ju alltså ingen biolog.
Men när jag meddelade detta till Forststyrelsen visade det sig att ingen biolog kunde ta på sig inventeringen och att jag - om jag tackade ja och lämnade in en offert - i så fall skulle vara den enda tänkbara inventeraren. Efter en dag av kontemplation tackade jag således ja. Det ångrar jag inte nu i efterhand. För utöver datahanteringen och rapportsammanställandet lyckades jag ändå se det som ett rent nöje i tillräckligt god omfattning.
Därmed ersatte inventeringsprojektet närmast helt och hållet den normala och rätt planlösa jakt på småkryp jag vanligen idkar under sommarhalvåret.
Som sagt. 2025 blev ett annorlunda år ute i spenaten.
Rapporterna finns inte offentligt tillgängliga och jag vet inte om Forststyrelsen har för avsikt att ladda upp dem på sin webbsida. Den som har intresse av dem får helt enkelt kontakta mig.
2025 i övrigt då?
Den traditionella statistikredogörelsen bör förstås publiceras.
Här kommer den:
2025 blev antalet nya artkryss i trädgården bara 14 stycken. Totalt är trädgården således nu uppe i 859 djurarter.
14 nya trädgårdskryss är lägsta antalet någonsin.
Inventeringsarbetet i Bådaviken bidrog till artkrysstorkan på hemmaplan. Dessutom blev det ingen genomgång av insamlade småkryp under senaste vinterhalvår.
2013: 142 st.
2014: + 33 = 175 st.
2015: + 213 = 388 st. (en hel hög äldre obestämda observationer som adderades)
2016: + 43 = 431 st.
2017: + 85 = 516 st.
2018: + 60 = 576 st.
2019: + 37 = 613 st.
2020: + 32 = 645 st.
2021: + 45 = 690 st.
2022: + 50 = 740 st.
2023: + 33 = 773 st.
2024: + 72 = 845 st.
2025: + 14 = 859 st.
Siffrorna ovan gäller dock bara djur.
Bland övriga organismgrupper är krysslistan, artbestämningen och dokumentationen än så länge endast rudimentär. Det finns med andra ord mycket att hämta bland dessa än.
27 arter svampar.
4 arter slemsvampar.
11 arter lavar.
29 växtarter. Kunde troligen snabbt räkna upp ytterligare 50 eller fler växter men utgår här endast från en hittills ofullständig lista av genomgångna och verifierade arter som i nuläget inte är mycket längre hunnen än att den inbegriper ormbunkar och barrväxter. Långsam process eftersom andra göromål oftast är prioriterade.
2025 gav 39 nya djurarter till bloggen och nu torde det totala antalet vara 1307.
Även den siffran är lägst någonsin. Jag skyller som sagt på inventeringen.
2013 -> 2015: 467 st.
2016: + 52 = 519 st.
2017: + 116 = 635 st.
2018: + 82 = 717 st.
2019: + 75 = 792 st.
2020: + 87 = 897 st.
2021: + 75 = 972 st.
2022: + 91 = 1063 st.
2023: + 109 = 1172 st.
2024: + 96 = 1268 st.
2025: + 39 = 1307 st.
Växter förekommer i viss mån men jag har inte statistik på det än.
Lite övrig statistik är att jag nu har dokumentation (foto) av 1379 djurarter. Då räknar jag in även riktigt dassiga avståndsdokument.
En annan siffra som är lägst någonsin under den här bloggens existens är antalet inlägg som 2025 bara blivit 109 stycken (det här inlägget inräknat). Hur kommer det sig?
Jo, jag skyller givetvis på inventeringen och andra jobbuppdrag som hållit mig borta från bloggredaktionen under året.
Härmed tackar jag er som hittat hit och hoppeligen hittat någonting av intresse detta år samt önskar ett riktigt gott nytt år!
Graveland, J. 1999.
Effects of reed cutting on density and breeding success of Reed Warbler Acrocephalus
scirpaceus and Sedge Warbler A. schoenobaenus.
Journal of Avian Biology, 30(4), 469-482.
