Trädgården 15.7. Stekelhotellet

Samma arter som 5.7.

Ovan Megachile rotundata.

Väggsidenbi Colletes daviesanus till vänster och något oidentifierat till höger. Möjligen ett citronbi Hyaleus sp.

Väggbi Heriades truncorum.

Väggsidenbin. Hona ovan och hane nedan.

Trädgården 5.7. Stekelhotellet

I stekelhotellsrapporten från 22.6 kunde jag meddela att väggbi-hanarna Heriades truncorum kläcktes.

5.7 var åtminstone en del av honorna kläckta sedan en tid tillbaka och i full färd med att anlägga nya boceller.

Både hanar och honor av väggsidenbin Colletes daviesanus var också kläckta. De hade inte vaknat 22.6.

Enstaka hanar av Megachile rotundata fanns kvar ända sedan rapporten från 17.6, men de flesta exemplaren var vid det här laget honor (bilden ovan) och en del av dem hade färdigställt åtminstone några bohål samt stängt öppningen (nedan).

Fäbodbina Hoplitis tuberculata var dock klara för året.

Trädgården 22.6. Ringcitronbi

Ringcitronbi Hylaeus annulatus tenderar vakna lite senare än gårdscitronbi.

Åtminstone här i trädgården.

Trädgården 7.6. Citronbi

7.6 började jag se de första citronbina (släktet Hylaeus) vilka, helt enligt norm, är hanar.

Ser ut att vara trädgårdscitronbi H. communis vilket är en av två vanliga arter i trädgården.

Här är några insamlade.

Citronbin

Här kommer alla 6 st citronbin, släktet Hylaeus, som fanns med bland det insamlade materialet 2020.

Som vanligt, med bin, leder torkningsprocessen (i växthuset) till att de fått lite hopplös kroppsställning.

Som vanligt, med bin, har de dragit på sig en hel del skräp och - av någon anledning - spindelväv. 

Som vanligt gör jag heller inget åt det ovan nämnda annat än borstar bort det värsta dammet med en liten pensel.

Jag har bara tagit tre fotografier av respektive exemplar. En lateral vy, en dorsal vy (mestadels enbart av huvud och mellankropp) samt en porträttbild. Artbestämningen kan i sig ske på basis av detta fåtal bilder. Men min artbestämningsprocedur begränsar sig förstås inte till fotografierna eftersom det blir en del stirrande på insekterna i mikroskopet också.

Alla utom ett är gårdscitronbi Hylaeus communis. 

Ganska förväntat eftersom gårdscitronbi är en av två ofta observerade arter i trädgården.

Tre stycken honor. Första ovan och följande två i de 6 nästkommande bilderna.

Ja! Jag känner till regeln om att skriva ut talen mellan ett (eller noll) och tolv med bokstäver. Men det finns en specifik siffra som tenderar generera onödig mängd skräptrafik till kommentarsfältet om den skrivs med bokstäver. Bottarna skannar outtröttligt nätet.

Nedan följer två hanar. Även dessa är alltså gårdscitronbi.

Sist (nedan) en hona som, om jag inte dummar mig, är av den andra vanliga arten i trädgården, dvs. ringcitronbi H. annulatus.

Primärt är det framryggens "hörn" som skiljer honor av ringcitronbi från gårdscitronbi. Här är framryggens "hörn" mjukt avrundade och inte "kantiga" som hos gårdscitronbi. Propodeum tog jag inga fotografier av men viss skillnad finns även där. Också huvudets form sett rakt framifrån kan vara användbart i artbestämningen. Någon sådan bild tog jag aldrig men granskade hur som helst huvudets längd i förhållande till bredden.

Här i Finland bör man hålla sig vaken för hjärtcitronbi H. cardioscapus som inte är påträffad i Sverige och som därmed saknas i Artdatabankens artnyckel (se ref.). Honan av hjärtcitronbi har gula framskenben (i motsats till ringcitronbiets svarta). I övrigt är de mycket lika. Ansiktets gula markeringar är enligt uppgift ljusare/blekare hos ringcitronbi men det kan kanske kännas som en svårbedömd karaktär. I och för sig ser man här att de gula fläckarna är ljusare även jämfört med gårdscitronbiet.

Monteringen/limmandet av detta exemplar var uppenbarligen förenat med visst mankemang.

Referens.

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes).Uppsala: SLU Artdatabanken. (Johansson, N. & Larsson, A., red.)

Artnyckel

Stekelhotellet 26.8

I slutet av augusti börjar aktiviteten i stekelhotellen avta.

26.8 kunde jag i alla fall på avstånd dokumentera ett tapetserarbi (släktet Megachile). Efter en del vridande och vändande med den något bristfälliga informationen i bilden, samt konsultation med expertis, landar man på M. rotundata. Det skulle kunna innebära att min nio år gamla gissning på samma art faktiskt inte är helgalen. Den bilden är i och för sig än mer bristfällig beträffande detaljer, men samtidigt verkar är M. rotundata lite "egen" i sin karaktär jämfört med övriga nordiska arter.

Tack till Flor Rhebergen och Alexander Berg!

Övriga rapporterade observationer i Finland är belägna i sydöstra delen av landet.

Det enda väggsidenbiet Colletes daviesanus jag fick ögonen på låg död i sin boöppning. Biet fick bli en del av min samling. 

Här är ett levande väggsidenbi samt länk till fler inlägg.

Frill 6.8. Del 11 - Korgsidenbi

Korgsidenbi, Colletes similis, samlar pollen på korgblommiga växter och då är renfana, Tanacetum vulgare, ett typiskt val.

Korgsidenbi kan, här i trakten, lätt förväxlas med väggsidenbi, C. daviesanus, som dock inte har samma tydliga punktur på bakkroppens första ryggplåt (tergit).

Bona grävs i sparsamt beväxt sandig mark.

Även om en del, uppenbarligen kvalitetssäkrade, fynd rapporterats från Uleåborg och även om fyndrapporter inte ska likställas med utbredningsområde verkar Nykarleby vara nära artens nordliga gräns. I Sverige sträcker sig fynden norrut till ungefär samma breddgrad.

På den gamla stocklada som står på en av områdets ängar observerade jag också enstaka sidenbin. Någon definitiv artbestämning kunde inte göras men rimligen handlar det om nämnda väggsidenbi vilket bland sidenbina är den art som nyttjar flyghål i död ved som bohålor.

Referens:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 

Artinformation och bestämningsnycklar till svenska arter av bin (Apiformes). 

Uppsala: SLU Artdatabanken.

Stekelhotellet 9.7. Väggsidenbi

9.7 hade väggsidenbina, Colletes daviesanus, varit aktiva ett antal dagar. Väggsidenbi ska enligt uppgift ha två generationer under en sommar men här i trädgården har jag bara observerat dem från juli och framåt i samband med blomningen av renfana (Tanacetum vulgare). 

Här är ett av flera tidigare inlägg med arten i fråga.

Storsand 8.5. Del 1 - Vårsidenbi

Årets första småkrypssafari vid Storsand (Monäs) gick av stapeln 8.5. Ganska kylig dag i enlighet med hela våren hittills, men i solen var det ändå acceptabel värme.

Överallt på det stora öppna fältet på landsidan av trädbården ut mot havet flög bin i mängd och massor. Första uppgiften var att försöka få dem dokumenterade. Det visade sig vara enkelt sagt, men vansinnigt knepigt att utföra. En hona som ivrigt gnagde på en kolbit fotograferades i alla fall ganska omgående. Problematiken var att hon delvis gömde sig själv under kolbiten och när hon var klar drog hon omedelbart iväg. 

Kort därefter landade en hane i närheten. Jag lyckades långsamt närma mig tillräckligt för att få en halvdan bild på visst avstånd (bilden ovan är beskuren), men han flög iväg så snart blixten gjorde vad den skulle.

Det var mest hanar som flög och honorna verkade vara få till antalet. Alla bina drog sin kos så fort jag var mindre än tre meter från dem när de satt på sanden.

Till slut fick jag lite hjälp av ett gäng gråmyror, Formica cinerea, som fattat tycke för en död hona. Av någon outgrundlig anledning tog jag ytterst bristfälliga bilder av myrorna och biet.

Vad är det för bi då? Jo det är vårsidenbi, Colletes cunicularius, den art som flyger tidigast på året av sidenbina och vars preferenser vad biotop anbelangar är som hand i handske med Storsands dynområde. Pollen (och nektar för den egna magen) samlas från videblommor.

Gårdscitronbi

Hane av gårdscitronbi, Hylaeus communis, fotograferad 30.6.

Här är honan av samma art.

Väggsidenbi

Väggsidenbi - Colletes daviesanus - har presenterats på bloggen tidigare. Då var det i form av fältfotografier. Här är honor och här är hanar. I denna korta sammanfattning kring några hyresgäster i trädgårdens bihotell finns även ett par väggsidenbin.

Senaste sommar hade två honor fastnat ett av växthusen och hunnit kasta in handduken innan jag noterade dem.

Väggsidenbi hör till de vanligare biarterna i trädgården. Till kommande sommar borde nya bihotell anläggas. Byggnadsentreprenörerna har varit aningen inaktiva på hotellfronten den senaste tiden.

Släktet Colletes ingår i familjen Colletidae (korttungebin). Familjen inbegriper hos oss i Finland även släktet Hylaeus (citronbin).

Tungan är, som familjenamnet antyder, ganska kort och har en bred och vagt tvådelad ända (glossa) kantad av hår så att den påminner om en pensel. Sidenbin besöker således blommor vars nektar och pollen är ytligt och lättillgängligt. Hos oss är renfana en favoritväxt.

Jämför med tungan hos de likaledes korttungade släktingarna citronbin här.

Hanen (nedan) låg död i mynningen av en bohåla i bihotellet.

Hanarna känns igen på lite längre och grövre antenner samt på lite mindre och mer "näpet" huvud.

Hona nummer två (nedan) är relativt sliten och har dött i en lite spretig kroppsställning. 

Det passade dock bra eftersom det då blev enkelt att dokumentera propodeum och punkturen på första tergiten (nedan).