Ringcitronbi

Dessa två citronbin föll offer för instängdhet i växthuset senaste sommar. Jag brukar göra ett eller t.o.m. två varv per dag i växthusen för att försöka få ut sådana insekter som verkar vara vilse bland glasrutorna. 

En hel del kryp tycks dock själva hitta in och ut genom ventilationsluckorna när de är öppna dagtid. Men några offer vill det onekligen ändå bli.

Citronbin kan sägas likna små getingar. De har dock inte getingarnas omfattande gula varningsmarkeringar, utan uppvisar varierande grad av enstaka små gula fläckar beroende på art och kön. Hanarna är ofta mera gula (eller ibland nästan vita) speciellt i ansiktet. Se t.ex. på ringcitronbina i det här inlägget.

Även här är det ringcitronbin - Hylaeus annulatus - som är på bild.

Citronbin tillhör familjen Colletidae - korttungebin. I Finland finns två underfamiljer; Colletinae och Hylaeinae. Vardera underfamilj inbegriper hos oss i Finland endast ett släkte var. 

16 arter av citronbin (Hylaeus) är rapporterade inom landets gränser.

I bilden ovan är de komplexa mundelarna en gnutta utfällda. Ganska fascinerande att hela det där paketet försvinner nästan helt när det fälls in under huvudet.

Mundelarna är många. Bilden är inte tillräckligt klar och tydlig för att på vettigt sätt peka ut alla bitarna, men här är ett försök ändå: 

Maxillarpalpen är den del som ser ut som en slags antenn (flera segment). Den sitter fast i en armliknande sak som heter stipes. 

I stipes, bredvid maxillarpalpen, är även galea fäst. Galea syns som en slags platta längst framför tungan (glossa) som är det gula längst ner i mitten. Se mer längre fram i inlägget.

Tungan är i sin tur monterad på en slags "platta" vid namn prementum. Det är den långa bit som bildar "underrede" och som tillsammans med stipes (på vardera sida) agerar lock när allt är infällt under i huvudet. 

På vardera sida om tungans fäste mot prementum sitter även labialpalperna. I bilden skymtas en labialpalp längst ner.

Ringcitronbi är i fält ganska svårt att skilja från gårdscitronbi (H. communis), men pronotum (framryggen) har hos gårdscitronbiet kantiga "hörn" medan samma del av pronotum är rundad hos ringcitronbiet.

Pronotum är det som ser ut som en "krage" längst fram på mesosoma (mellankroppen) i bilderna ovan och nedan. Egentligen är pronotum också den del som kan uppfattas som "hals" i bilderna. Det är dock den där "kragen" som alltså skiljer sig mellan arterna i fråga. 

I bilden nedan syns den rundade kanten på respektive sida mellan "halsen" och första benparet - vid "axlarna" alltså.

Ansiktet kan hos många citronbin användas för artbestämning. Den generella formen varierar mellan vissa arter och det finns även en viss skillnad i punkturen och enskilda proportioner. De gula markeringarna är inte alltid ett kännetecken eftersom de tenderar variera inom arten. Hos hanarna är antennskaften i vissa fall helt artkarakteristiska.

De två skårorna (fovea) bredvid ögonen uppe på huvudet innehåller vaxkörtlar.

I motsats till långtungebina (fam. Apidae) med sina förlängda och spetsiga tungor har vi här något av ett svampigare och "svabbigare" instrument med en bred och undertill platt ända.

På sidorna hänger maxillarpalperna och bakom tungan sticker labialpalperna fram med sina yttersta segment. Framför tungan ses de båda galea (galeorna i bestämd form plural?). Överallt finns här receptorer som registrerar alla tänkbara doftspår och motsvarande kemiska signaler biet behöver ha koll på för sitt liv och leverne.

Citronbin är hyfsat unika bland våra nordiska bin. De är nämligen de enda bina som transporterar sin insamlade mat i magen. I världen finns ytterligare en underfamilj som har samma strategi, men i övrigt är normala metodiken att fästa pollen på olika ställen på kroppen där bina har speciella hår vilka håller all pollen på plats. 

Honungsbin, humlor och övriga i underfamiljen Apinae samlar på tibia (skenbenet) och basitarsus (första fotleden), Sandbin (underfam. Andreninae) samlar främst på femur (låret), tibia (skenbenet) samt trochanter (lårring) medan buksamlarbin (fam. Megachilidae) transporterar pollen under magen där de har sin speciella behåring. 

Att samla pollen i magen anses vara ett primitivt drag och tros vara den metod som den här stekelgruppen - alltså bin - använt sig av tidigt i utvecklingsstadiet. Citronbin bjuder dessutom larverna på ett mer flytande matförråd än vad många andra bin gör. Det är alltså en ganska stor andel nektar i citronbinas matblandning inne i bo-kamrarna. En annan intressant detalj är att cellens väggar måste vara täta så att larvens matförråd inte sugs upp av cellväggen. Hos arter som har sina bon i marken har de täta bocellerna även funktionen att de håller vatten ute. Marklevande korttungebin kan alltså i larvstadiet (med övervintringen) klara sig ganska väl trots eventuell blöta - t.o.m. mindre översvämningar - som annars kan vara förödande.

För bokammaren tillverkar citronbina ett cellofan-liknande material bestående av naturlig polyester från Dufour-körteln i kombination med silkesprotein från en körtel i käkarna. Dufour-körteln är förenad med äggläggningsröret/gadden. Det tunna materialet är oerhört motståndskraftigt mot olika former av kemisk nedbrytning vilket givetvis är nödvändigt eftersom det är en livsviktig kuvös för larven under lång tid.

Vill man ha citronbin i sitt bihotell är hål med diameter på 3 mm lämpliga. Jag har även noterat citronbin i 4 mm breda hål, men det börjar vara onödigt stort. Även om man råkat missa att se vilka bin som byggt bokamrar i hålen kan man ofta bestämma släkte på den karakteristiska förseglingen av hålet. Hos citronbina är det den alltså den där skira cellofanliknande - eller kanske rispappersliknande - hinnan som avslöjar dem.

Referenser:

Eduardo A.B. Almeida. 
Colletidae nesting biology (Hymenoptera: Apoidea). 
Apidologie, Springer Verlag, 2008, 39 (1), pp.16-29. hal-00891941 

Bryan N. Danforth, Robert L. Minckley, John L. Neff.
The Solitary Bees. Biology, Evolution, Conservation.
Prinston University Press. 1019
ISBN: 9780691168982