Storsand ute i Monäs är väl inte nödvändigtvis den plats man först ta emot våren på. Öppet hav rakt utanför gör att det ofta är kylslaget på stranden. Någorlunda skydd från kylan kan man ändå hitta bakom den trädlinje (se inlägg om skogssandjägare) som sträcker sig längs strandlinjen en bit upp på dynerna.
Av någon anledning känner jag mig tvungen att alltid ta en bild av Stubben där ute mot horisonten varje gång jag besöker Storsand första gången på vårarna. Stubben består primärt av Storskäret med träbåken (har inte hittat byggnadsår) och Lillskäret med fyren byggd 1954. Det är ganska exakt 6,5 km mellan stranden vid Storsand och träbåken på Stubben.
Åtminstone trodde jag att jag alltid brukar ta en sådan bild.
"Brukar och brukar"... Jag hade också för mig att jag brukar åka ut till Storsand på ett första vårbesök exakt den här tiden (andra halvan av mars). Stämmer det?
Källgranskning brukar ge svar...
Förra året var skedde första Storsandsbesöket 27.4. Jahapp? Det var sent minsann.
Det var ingen större höjdare heller. Jag hade väl inte heller med mig några normala objektiv (inkl. tele) om jag minns rätt. Någon Stubben-bild blev inte aktuell den gången.
2018 var jag dit första gången så sent som 19.5. Helt galet sent.
Då var många kryp i farten och flera dokumenterades. Här är första inlägget från den omgången. Jag hade nog inte heller då kopplat något annat än MP-E65-gluggen på kameran. Ingen Stubben-bild då heller
2017 var jag vid sunda tvångstankevätskor och faktiskt skötte om den där bilden av Stubben. Det besöket skedde minsann 18 mars och med andra ord helt i parentes med när jag trodde att jag "alltid" åker dit för en första vårinspektion. Den gången minns jag att det var varmt i solen. Jag samlade in några små hjulspindlar som fick följa med hem för dokumentation.
2016 var jag tydligen inte alls dit.
2015 såg det ut så här femte april. Det är kanske inom rimlig första-vårbesöket-tidsperiod?
Första mars (!) 2014 var det riktigt lite is vid Storsand.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig se. Gråtrut hörde väl antagligen till kandidaterna. Normalt brukar gråtrutarnas skrik vara en första underbar signal om att något är på väg att hända med årstiden. Dessa fåglar flyttar ju inte mer än de måste men oftast så börjar deras läten ljuda från skyarna någon gång i mars - åtminstone över stan där bloggredaktionen huserar. Men det här året tycker jag mig ha hört dem nästan hela vintern. De har med andra ord inte behövt stryka några långa vägar för att hitta mat.
Isen låg några hundra meter ut från stranden och var i stort sett helt sönderbruten. Vågorna gick ganska höga där ute.
Stranden är långgrund och här har isen smält och frusit om vartannat.
Förutom gråtrutar hade jag väl tänkt att någon havsörn kunde ses. De brukar stryka omkring vid Storsand. Någon sådan såg jag inte den här gången.
Inne bland träden kan man förutom vissa mesar den här tiden ha förhoppningar om t.ex. kungsfågel. Sådana visade sig inte heller. Tippar att de inte gillade den kyliga blåsten.
Sångsvanar och kråkor höll dock liv i luftrummet och ute bland isflaken.
Besöket var väl ändå i slutändan viktigare ur den synvinkeln att man kom sig ut än att faktiskt observera djur. Det är ju corona-tider nu. Läser du detta i framtiden så är det skäl att kolla Corona-pandemin 2020.
Jag har skött mitt jobb (undervisning) hemifrån senaste veckan och kommer att fortsätta med det. Hur länge vi nu ska hålla oss försiktiga och lite halvt isolerade för att få bukt med virus-spridningen är oklart. Tippar att det blir ganska många veckor än.
Att åka ut utanför hemmet känns liksom lite extra viktigt just nu. Men då bör man förstås leta sig till ställen där man inte trängs med andra människor. Det var dock ganska många ute vid Storsand under gårdagen. Små familjegrupper hade picknick lite här och var väl avskilda från varandra. Tycker mig överlag ha sett och mött fler människor än vanligt ute i skogen nu när många av oss blivit tvungna att hålla oss från varandra. Det finns något gott med det hela också.
När skogssandjägarna (länk tidigare i inlägget) har vaknat i maj ska jag tillbaka till Storsand och ta revansch angående bra bilder av de snabba rackarna. Skulle då också gärna fotografera fler guldspindlar och gärna någon vargvägstekel med byte. Varför inte hitta dynhoppspindel som möjligen skulle kunna hittas där? Dess släkting guttaperkaspindel, som gillar liknande habitat, är observerad och dokumenterad vid Storsand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar