söndag 26 februari 2023

Fotspår

Som jag skrev i min årssammanfattning för snart två månader sedan har bloggandet varit på sparlåga sedan början av november. Även utevistelser som kunde generera något att blogga om avtog dessutom också. Mer högprioriterad aktivitet (läs jobb & uppdrag) har helt enkelt krävt energi och tid.

I takt med den för året återvändande solen ljusnar det också på uppdragsfronten. Inte för att det varit mentalt mörkt på något sätt, men ändå. Det finns dock ingen kausalitet i korrelationen.

Lördagen 4.2 drog jag till Bådaviken, mitt standardmål, för ett par timmar frisk luft. Fågellivet var av sparsmakat slag men så var jag inte heller ute samtidigt som fåglarna vanligen är som mest aktiva.

Det hela slutade med att jag lät teleobjektivet ligga i veckan och i stället kopplade "normalobjektivet" på kamerahuset. Spårsnön var nämligen av gott slag.

Mestadels fastnade jag för de stora mängder spår som gjorts av små däggdjur. Som måttstock fixade jag en vassrörsstump vilken jag bröt av i vad mitt oklanderliga ögonmått uppfattade som 10 cm. Tog hem rörstumpen och mätte den till 10,4 mm.

Att artbestämma dylika spår är närmast hopplöst, men skillnad mellan råttdjur (Muridae), sorkartade gnagare (Cricetidae) och näbbmöss (Soricidae) borde man ju knäcka. Inte alltid så lätt dock.

De fyra första spårbilderna skulle jag vilja hävda visar näbbmusspår. Bilden nedan dock enbart öppningarna i en snötunnel som någon näbbmus rör sig i. 



Dokumenterade spår primärt tagna i den glesare delen av strandskogen ut mot strandängen i Bådaviken.

Detta torde också vara näbbmus. Tunnelns öppning är ca 15 mm.

Här ovan är ett spår jag hyser osäkerhet över. Jag tolkar det främst som någon mus, men har svårt att förstå vilken det i så fall kan vara. Spåren är för små för större skogsmus och dvärgmus känns inte självklart - dock inte helt otänkbart. Bokonstruktion av dvärgmus har jag aldrig råkat få syn på i Bådaviken men det är väl något jag får hålla ögonen öppna för. Andra mus-alternativ finns liksom inte heller... om det ändå inte är en näbbmus som lurar mig.

Följande tre bilder torde i alla fall vara näbbmus.




Telegluggen i väskan jo tack!
Men det oaktat tryckte jag av en exponering mot havsörnen som gled förbi och har dessutom mage att publicera "pricken" på www.

Det här tror jag också är näbbmus. Gångstilen har längre fram i spårlöpan ändrat till hoppande.

Följande två bilder torde också vara näbbmus (börjar bli tjatigt nu).



Här (ovan och nedan) har vi en annan karaktär på spåren. Är det här gnagare snarare än näbbmus och är det då också vad man skulle få beteckna som misstänkt dvärgmus?


Räv eller mårdhund. Längden på tassavtrycket, som visserligen ser lite större ut pga den lösa snön, indikerar räv. Här borde man dock följa spåren i akt och mening att tolka beteende samt mäta steglängd i respektive gångstil i fall man vill vara lite mer säker i sin bedömning.


I den del av strandskogen som hyser större träd och inslag av granar fanns fler spår av någon gnagare. Här är större skogsmus inte helt otänkbart. Om så är fallet är det hur som helst ingen stor individ. Jag jämför då med de spår trädgårdsbesökarna lämnade efter sig.


Sist, och absolut inte minst, en skogshare.



söndag 19 februari 2023

Trädgårdskryss nummer 8 och 741

Det där med att vintermata fåglar i tätort är förstås en ständig diskussionsfråga eftersom matningen mycket väl kan locka kreatur vilka är mindre önskade än söta blåmesar och vintervackra domherrar. 

Spår av sådana varelser brukar man skymta ibland. Bland annat råttor (brunråtta, Rattus norvegicus) rörde sig för många år sedan i ena hörnet av trädgården. Då handlade det främst om den intilliggande restaurangen vars sophantering och sopkärl var av högst bristfälligt slag. Det ordnade upp sig och råttorna försvann. Dessutom är grannskapet domän för ett gäng katter som rimligen hanterar eventuell råttförekomst enligt erkänd förmåga.

Husmus, Mus musculus, brukade tidigare ibland ta sig in i huset på höstarna och rota runt i skafferiet. Av okänd anledning har det inte skett på ett drygt decennium även om husmöss absolut finns i närheten och bl.a. konstaterades bo i trädgårdens lövkompost för ett par år sedan.

Fågelmat faller ständigt från fröautomaten. Flera av fåglarna hämtar också sin mat endast från marken. Koltrast, turkduva och gulsparvar är exempel på sådana som av födsel och ohejdad vana - eller biologi - plockar det godis som av en eller annan anledning sprids på marken. Trots viss matmängd på marken har fågelmatningen under åren inte dragit till sig däggdjur - förutom ena grannkatten som oskojat äter vissa frön och självfallet samtidigt försöker ha lite koll på fåglarna. Jag tror det är skalade solrosfrön som smakar gott.

Gnagarna har lustigt nog inte frekventerat matningen under årens lopp. Det är både lite förvånande och positivt.
Men du som läser detta har redan sett inläggets första bild och du har säkerligen börjat ana vart texten är på väg. No shit Sherlock liksom.

När jag för snart en månad sedan gick igenom viltkamerans minneskort efter några dygns tillvaro ute vid matningen kunde jag konstatera att det fanns ögonreflektioner vilka inte kunde förknippas med någon fågel, varken vad lyster eller tidpunkt på dygnet anbelangar. 

En liten men inte helt oförväntad överraskning alltså. 
Spår av gnagare hade setts i en annan del av trädgården tidigare under vintern. Det var också på grund av de spåren som viltkameran fick vara ute vid fågelmatningen. Fler bilder av de besökande fåglarna behöver jag nämligen inte.

Redan de första bilderna av gnagaren i fråga visade att det i alla fall inte handlade om råtta vilket kändes lugnande. Men så småningom gick det upp för mig att det inte heller handlade om husmus. Öronen är för stora och profilen är helt enkelt inte rätt. 

Matningen hade fått besök av större skogsmus, Apodemus flavicollis.

Det visade sig vara åtminstone två stycken.

Spåren av deras verksamhet försvann kort därefter och viltkameran slutade även registrera dem. De försvann helt enkelt lika snabbt som de dök upp. 

Eller rättare sagt, de flyttade sig. 
En tid senare noterades spår intill ett hål i en obebodd (och orestaurerad) del av detta gamla hus... bestående av två 1860-talsbyggnader ihopfogade 1910.

Kameran flyttade också.

Och mycket riktigt! Den större skogsmusen blev åter tagen på bar gärning.


Skogsmustrafiken runt hålet upphörde efter en natt och mössen verkade alltså åter flytta sig någon annanstans. På förmiddagen lördagen 11.2 stod jag i köket och spanade slentrianmässigt ut mot fågelmatningen som badade i februarisolljus. Plötsligt studsade ett litet djur spänstigt fram till fröna på marken och studsade lika spänstigt och snabbt bort igen. Ett par sekunder senare upprepades studsandet till och från fågelmatningen. Det blev ett intensivt studsande av och an. Kikare ordnades till köksfönstret och en god stunds iakttagande av den spänstiga krabatens frösamlande vidtog. 

Jag flyttade viltkameran från dess kvarvarande position vid hålet i husväggen till fågelmatningen, men skogsmusen blev uppenbarligen då så skärrad att den därefter vägrade visa sig i dagsljuset och återkom inte ens de följande nätterna. Sedan dess har den inte visat sig. För närvarande har det kommit nysnö och det vore förstås läge att se om någon skogsmus överhuvudtaget lämnat spår efter sig.

I nuläget upplever jag att detta, det åttonde däggdjuret och det sjuhundrafyrtioförsta artbestämda trädgårdskrysset, bara varit av trevligt slag. 
Visst! Större skogsmus kan också etablera sig i boningshus ungefär som husmus tenderar göra. Men risken torde ändå vara liten och den största risken löper rimligen skogsmössen själva eftersom nämnda katter trots allt sannolikt har synnerligen bra koll på alla godsaker som rör sig i närheten.


lördag 4 februari 2023

Gårdskrysset 2023

Bloggen är helt ur fas. Här levererar jag resultatet från årets gårdskryss en hel vecka för sent ackompanjerat av random viltkamerabilder tagna några veckor tidigare.

Min gårdskryssartimme inleddes 11:30 på söndagen 29.1.

De flesta fåglarna som frekventerat matningen började försvinna veckan innan gårdskrysset. Det berodde sannolik mest på att matningen av logistiska skäl (läs slarv) var tom ett par dagar och att fåglarna sålunda tyckte det var god idé att söka sig till andra matningar. Dessutom var vädret ganska varmt och då har matningen rent generellt färre besökare. 

När matutbudet blev återställt mot slutet av veckan var det inte många som lockades tillbaka i tid för gårdskrysset. Nåväl... det är ingen tävling, men det hade förstås varit fint att få registrera ett för vintern mer återspeglande antal arter och fåglar. 

Årets resultat:

Turkduva. 1 st. Ett stationärt par huserar i kvarteret. Var den ena höll hus vete katten... eller jag hoppas ingen katt vet. Nu en vecka senare kan tilläggas att vi, än så länge, inte sett båda duvorna samtidigt sedan den där gårdskryssarhelgen. Om det är bristande observation eller något annat återstår att se.
Kaja. 16 st. Stabilt gäng som ibland är fler än så. Uppemot 30 kajor samtidigt har varit det räknade maxantalet denna vinter.
Skata. 1 st. Den ena ur kvartersparet gav sig till känna under observationstimmen.
Talgoxe. 2 st. Har varit 4 - 8 st tidigare under vintern.
Blåmes. 2 st. 4 - 6 st brukar det röra sig om denna säsong.
Pilfink. 2 st. Anmärkningsvärt bortfall. Normen har hittills varit ett brunt gytter bestående 20 - 25 pilfinkar.
Grönfink. 5 st. Grönt gytter har också ofta förekommit. Flocken som uppehållit sig vid matningen har vanligen varit närmare 30-35 fåglar stark.
Koltrast. 1 st. En ensam hane håller stången. Före julhelgen var det som mest tre koltrastar.

Åtta arter och 30 individer är därmed årets siffror.

No shows:

Sparvhök. Brukar passera lite nu som då och gjorde det faktiskt tidigare samma morgon. Den observationen kommer inte med i statistiken eftersom jag just då inte var riktigt redo för en ihållande timme av observation.
Större hackspett. Besökte matningen återkommande runt jul och nyår. Både en hona och en hane hittade hit. Har inte syns till sedan början av januari.
Kråka. Finns i kvarteret men vägrade av någon anledning synas under observationstimmen.
Bergfink. En art som vanligen inte observeras vid den här matningen förrän mot våren. Endast en gång, 2019, har bergfink noterats under gårdskrysset. Den gången var det en skraltig hane. 
Runt jul och nyår fanns två hanar tillsammans med grönfinkarna och gulsparvarna. 
Gråsiska. Sporadisk. Dyker tidvis upp i mängd men är oftast frånvarande under långa tider. Det senare gäller för denna vintersäsong.
Domherre. Ett litet gäng på ca 6 - 8 fåglar besökte matningen nästan dagligen före jul. Sedan dess har de inte observerats.
Gulsparv. Ungefär 20-30 gulsparvar höll sig på gården fram till veckan innan gårdskrysset.






















Här är fjolårets gårdskryssinlägg med länkar till föregående upplagor och här nedan är statistiken i tabellform.