Enligt normal ordning ska året avslutas med ett sammanfattande inlägg innan det är dags att byta kalender.
Jag får börja med att konstatera faktum kring min bloggaktivitet. Efter nionde november, när jag vek ut en av årets största händelser på denna blogg, har det varit stiltje.
Det beror på ett par sammanlänkade orsaker vilka benämns arbete och tid. Dels har jag varit ovanligt stillsam med utevistelser som i sin tur inte lett till något att skriva om och dels har jag inte orkat författa något i de ämnen - typ klimat och miljö - jag annars brukar kunna orda om. I samband med ändrade jobbvanor under hösten har min fritid sett lite annorlunda ut. Tänker mig inte att det ska vara ett permanent tillstånd.
På tal om jobb. Ett pågående - och arbetsdrygt - projekt jag jobbat ganska länge med har börjat leta sig ut i offentligheten. Det rör sig om habitusbilder av Sveriges krabbspindlar (fam. Thomisidae) för Artdatabanken.
Aldrig riktigt bekvämt att meddela om ett projekt innan det är helt avslutat, men eftersom delar av bildmaterialet blivit publikt kan jag kanske bryta mot mina egna principer och omnämna det trots allt. Just i detta nu är alla Xysticus-arterna, samt några arter i släkten som tidigare tillhört Xysticus, publicerade. De kan hittas här.
Några av de redan publicerade arterna ska kompletteras med ytterligare illustrationer av färgvarianter. Resterande släkten/arter bland krabbspindlarna är under arbete och publiceras senare. Jag lär väl återkomma till det när hela alltihopa är klart..
Vid den här tiden på året brukar jag vanligen har börjat dokumentera och artbestämma sommarskörden. När vintern närmar sig hör det till mina vanliga aktiviteter. Inte ens det har jag kommit i gång med (än). Faktum är att sommarens insamlade exemplar inte heller sorterats och monterats. Det måste jag hur som helst lyckas åstadkomma inom kort.
Nämnbara höjdpunkter 2022:
- Rapssugare. Måhända en trivialitet, men ändå. Det var på tiden.
- Nya arter i stekelhotellen. Bl.a. storullbi och fäbodbi.
Den obligatoriska statistiken.
Jag statistikför förstås mina artkryss. Dels handlar det om hur många jag observerat totalt, hur många jag dokumenterat (har fotografi på) och hur många arter som finns i den där "samlingen" samt vilka av observationerna som härrör från några utvalda, specifika platser.
Den som följt bloggen har antagligen koll på att en sådan "specifik plats" är trädgården. Regeln är att arten "kryssas" om den satt sin fot i trädgården. En förbiflygande svan räknas alltså inte in. Hittills har jag enbart räknat djur. Växter och svampar är således inte på listan för tillfället. En vacker dag borde jag självfallet ordna den saken också.
Jag är ju inte heller så metodisk och några fällor finns inte med i ekvationen (förutom växthusen). Det är oftast bara spaning och aktiv "jakt" som renderar artkryss. I statistiken saknas än så länge alla de osorterade och icke artbestämda insamlade insekterna (ur växthusen). Det rör sig sannolikt om uppskattningsvis kanske 150 - 200 arter som tillkommer (den dag jag hinner ta itu med saken).
2022 blev antalet nya observationer i trädgården 50 stycken. Totalt är jag således nu uppe i 740 arter.
2013: 142 st.
2014: + 33 = 175 st.
2015: + 213 = 388 st. (en hel hög äldre obestämda observationer som adderades)
2016: + 43 = 431 st.
2017: + 85 = 516 st.
2018: + 60 = 576 st.
2019: + 37 = 613 st.
2020: + 32 = 645 st.
2021: + 45 = 690 st.
2022: + 50 = 740 st.
Det senaste trädgårdskrysset är nötskrika. I det svaga gryningsljuset kunde jag nämligen skymta en sådan vid fågelmatningen för några dagar sedan. Typiskt nog råkade jag inte ha den nya julklappen "viltkamera" utplacerad just då. Bilderna i detta inlägg är testbilder när jag nyttjat fågelmatningen som provplats för att kolla olika fotograferings och filminställningar. Inget anmärkningsvärt vad bilderna beträffar och jag plockade bara ut några... vad ska jag kalla dem... "lustiga"?
Hur som... nötskrikor brukar man se i skogen en kilometer bort (fågelvägen) och eftersom jag, vartefter åren gått utan nötskrika i trädgården, börjat misstänka att den kilometern är för långt utanför nötskrikornas bekvämlighetszon hade jag slutat förvänta mig se dem vid matningen. Centrum av Nykarleby är kanske inte deras grej. Viltkameran åkte förstås ut i förhoppning om att få fågeln dokumenterad i händelse av dess återkomst. Den återkomsten har inte inträffat.
Antal trädgårdskryss (arter) ur några valda grupper:
Mollusca (blötdjur): 9 st.
Arachnida (spindeldjur): 97 st (varav 73 arter spindlar).
Hemiptera (halvvingar): 44 st. Här finns stor potential för långt fler artkryss.
Hymenoptera (steklar): 185 st. Rimligen möjligt att hitta flera hundra olika arter.
Coleoptera (skalbaggar): 98 st. Minst dubbla borde vara möjligt i trädgården.
Lepidoptera (fjärilar): 84 st. Jag har varit lite lat vad fjärilarna beträffar och det finns många kvar att kryssa.
Diptera (tvåvingar): 132 st. Även här ska några hundra arter vara en rimlig mängd.
Fåglar: 49 st.
Däggdjur: 7 st. [Tam]katt och hund inte inräknade.
Året gav 91 nya arter till bloggen och nu ska det totala antalet vara 1063.
2013 -> 2015: 467 st.
2016: + 52 = 519 st.
2017: + 116 = 635 st.
2018: + 82 = 717 st.
2019: + 75 = 792 st.
2020: + 87 = 897 st.
2021: + 75 = 972 st.
2022: + 91 = 1063 st.
Bloggens tusende art blev - om jag räknat rätt - hedtaggfoting.
Bådaviken besöker jag med jämna mellanrum. Det har blivit en av de platser jag försöker följa upp lite extra. Mest beror det på biotopen i sig och det faktum att jag lokaliserat ett antal sällan rapporterade arter där.
Först nu i efterhand har jag kryssat i vilka artobservationer som är gjorda på den platsen och summan är inte i närheten av så stor som jag trodde. Några saknas säkert. Men inte heller här har jag varit systematisk och mycket av min aktivitet har trots allt handlat om sökande efter, och uppföljning av, de mer sällsynta småkrypen.
203 [djur]arter är jag för närvarande uppe i vid Bådaviken.
Spindeldjur: 29 st. Jag har inte aktivt tagit mig an t.ex. Linyphiiderna (täckvävarna) vilket innebär att siffran är låg.
Steklar: 31 st. Extremt liten siffra än så länge. Totala artantalet måste vara oerhört mycket större. Jag har dock koncentrerat mig en hel del på uppföljning av steklarna i släktet Xiphydria och de steklar som parasiterar på dem. För steklar vore malaisefälla nästan det "enda rätta" ifall man vill ha verkligkoll på artförekomst. Då krävs tillstånd och tid för att gå igenom materialet.
Skalbaggar: 26 st. Väldigt fliten siffra. Jag ska medge att jag inte alls haft fokus på den här gruppen vid Bådaviken. Lite lustigt med tanke på den döda veden jag ordade om. Men många av skalbaggarna lever gömda och är sällan synliga när man ägnar sig åt ytliga inspektioner.
Fjärilar: 8 st. Anmärkningsvärt liten artlista. Ett tydligt bevis på min selektivitet. Det finns absolut många fjärilar i Bådaviken, men jag har helt enkelt inte ägnat mig åt dem.
Tvåvingar: 17 st. Väldigt liten fokus på dessa. Bättring framöver(?).
Fåglar: 63 st. Här saknas med säkerhet ett flertal observationer jag borde kolla upp.
Däggdjur: 5 st. Saknar dock artbestämda smågnagare och näbbmöss vilka hörs men är svåra att få syn på.
Jag vågar inte säga hur mycket bloggande det blir de kommande vintermånaderna. Men hur som helst har jag för närvarande i alla fall slopat planerna på att avsluta och släcka ner bloggen. Om inte förr så återkommer jag när det börjar röra på sig där ute i spenaten. Måhända fastnar någonting spännande i viltkameran innan dess också och då uppstår förstås något att skriva om. Jag hyser även förhoppning om att inom kort komma igång med dokumentation och artbestämning av insamlade insekter. Det lär nämnas på dessa sidor om eller när det sker.
Önskar härmed alla ett riktigt gott och biodiversitetsfyllt 2023!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar