Under jobbresan till Uppsala i månadsskiftet maj - juni hade jag glädjen att hinna gå på en liten guidad småkrypsexkursion i ett för ändamålet bra område nära arbetsplatsen. Nästan omedelbart sprang vi på en cinnoberbagge, Cucujus cinnaberinus (fam. Cucujidae, plattbaggar), vilket minsann inte är fy skam.
Uppsala län är vad det verkar hemvist för ca 80% av Sveriges cinnoberbaggar och förekomsten på annat håll är högst sparsam. Arten är klassad som starkt hotad (EN) i Sverige. I Finland är observationsrapporterna inte många från de senaste åren och här är den klassad som akut hotad (CR).
Cinnoberbagge behöver döda stående eller liggande träd. Helst asp eller andra lövträd. Tall kan uppenbarligen även fungera i vissa fall. Brandskadade träd sägs uppskattas. Avsaknaden av tillräcklig mängd kontinuerlig död ved i våra skogar är den primära orsaken till dess sällsynthet. Dylika miljöer är helt enkelt får små, för få och således allt för fragmenterade för att upprätthålla några större livskraftiga populationer. I Uppsala tycks det dock råda undantag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar