Låt mig med viss stolthet leverera två nyheter i denna blogg.
Inledningsvis arten som kanske står som arketyp för storsnäckorna (fam. Helicidae), nämligen vinbergssnäcka, Helix pomatia.
Nej, dessa vinbergssnäckor är inte fotograferade i bloggredaktionens trädgård. De är inte ens fotograferade i Österbotten. Jag åkte i slutet av maj ända till Uppsala för att få möjligheten att äntligen se och ta några dokumentationsbilder av dessa magnifika varelser.
Eller så åkte jag eventuellt till Uppsala av andra anledningar. Typ jobbrelaterade uppgifter eller något i den stilen.
Några tomma skal av döda snäckor samlade jag in under en jobbresa tidigare på våren, men då såg jag inga levande individer och dessutom hade jag inte heller någon kamera med mig.
Jag visste alltså att det var läge att plocka med mig kameran på kommande arbetsresa och här var jag nu åter.
Vinbergssnäckorna drällde i horder intill gångvägen på Fyrisåns västra sida. Flest snäckor hittade jag i området nära fågeltornet vid Övre Föret. Det var även där jag hade samlat skal en månad tidigare.
Får mig som hemma i Nykarleby enbart ser fläcklundsnäcka som ensam representant för storsnäckorna är vinbergssnäcka allt lite exotisk. I slutändan är det kanske ändå den berömda tidsfrågan innan de är lika oexotiska för en Österbottning som för människor i södra halvan av Norden. I Finland är de än så länge hyfsat bundna till sydkusten.
Den där tidigare resan till Uppsala, då när jag inte hade någon kamera med mig, använde jag min antika telefon för att fotografera kungsfiskare. De sysslade nämligen med häckningsbestyr vid Fyrisån inte långt från platsen där vinbergssnäckorna ovan är fotograferade. Sålunda har jag även glädjen att presentera mitt första fotografi av nämnda fågel.
Eftersom kungsfiskare är så vansinnigt tjusiga tycker jag det är på sin plats med en uppförstoring också.
Magnifikt vacker fågel... eller hur?
Kom ihåg att man kan klicka på bilderna för att se dem i större format.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar