Rapporterna från Uppsalaresan fortsätter här med trädgårdssnäcka, Cepaea hortensis, en art nästan lika exotisk som vinbergssnäcka om man är österbottning.
Den nordligaste observationsrapporten i Finland är gjord nordost om sjön Lestijärvi ca 90 km rakt (fågelvägen) österut från Nykarleby. Observationer här i Österbotten känner jag inte till. Dylika nordliga fynd är sannolikt snäckor som fått lift med människor på ett eller annat sätt.
Som information för Österbottningar kan man kanske nämna att trädgårdssnäcka är i ungefär samma storlek som fläcklundsnäcka. Den senare maxar med några millimeter mer i skalomkrets och höjd.
Det var solig och varm eftermiddag när jag var på den lilla guidade exkursionsrundan. Alla trädgårdssnäckorna höll sig inomhus.
Precis som sin utseendemässigt nästan likadana släkting parksnäcka, Cepaea nemoralis, är trädgådssnäckan variabel i färg. Parksnäcka känns ändå igen på den tydligt mörka kanten runt skalöppningen. Vet inte hur lätt det skulle ha varit att hitta parksnäcka i Uppsala, men det är en något sydligare art än trädgårdssnäcka. Enligt observationskartan är det ändå en hel del rapporter från Uppsala. Norr om Uppsala avtar antalet observationer starkt. I Finland är observationerna av parksnäcka koncentrerade till Helsingforsregionen och Åbo. Enstaka utspridda fynd är gjorda längre norrut men det rör sig med största sannolikhet också om människotransporterade individer.
Som bonus kommer här två vinbergssnäckor som engagerat sig i varandra. Man ser inte så mycket av vad som händer. Men man får förmoda att deras komplexa genitalier är sammanförda och att de påbörjat processen med att skjuta in sina sk. "kärlekspilar" i varandra. Med pilen överförs ämnen som gynnar spermiemottagningsförmågan hos partnern. Mer om biologi och allt annat rörande snäckor och sniglar finns så småningom att läsa i Nationalnyckelns kommande volym Lungsnäckor. Boken är ännu ett par månader från att gå till tryckeriet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar