Rödstjärtarna

Noterade inte exakt vilket datum rödstjärtungarna kom ut ur holken, men någon av de sista dagarna i juni var det. De två första bilderna i det här inlägget är tagna 2.7 och de två sista är från 5.7. 

I skrivande stund är både ungar och föräldrar fortfarande kvar i trädgården. 

Hur många ungar det rör sig om har jag inte heller koll på. Tippar på fyra eller fem.

Ungarna är ganska väl utspridda i trädgården och så snart man närmar sig någon av dem drar föräldrafåglarna förstås igång larmet.

När bilderna togs var ungarna ännu ganska dassiga flygare men det har givetvis förbättrats vartefter. 

Rödstjärtarna har tidigare varit standardhäckfågel i trädgården men de senaste åren har de inte alls dykt upp eller så har häckningen inte gått bra. Därför var det givetvis kul att de nått så här långt den här säsongen. För ungarnas del är det ändå tuffa tider som väntar hela kommande levnadsåret.

Här är ett inlägg med några filmklipp av rödstjärtungar från år 2014.

Rödstjärtungarna i rörliga bilder

För dem som haft vägarna förbi den här bloggen tidigare är trädgårdens rödstjärtar kanske bekanta i någon mån. Åttonde juli försökte jag klämma in några minuter filmning av ungarna och en del av de klippen är sammanställda i denna 4 minuter långa snutt. Som vanligt kan man ställa om upplösningen till 1080p i kugghjulet nere till höger.
Klippet på YouTube.
Favoritsekvensen är när vår kära jycke fick för sig att komma intill kameran och flåsa precis i ögonblicket då den ena ungen matas. Jag kunde i och för sig klippa och klistra med ljudspåren så att hunden trollas bort men har i nuläget inte gett mig själv den tiden med materialet... så omvälvande film är det ändå inte att den går rätt in i BBC's tablå ifall flåsandet retuscheras bort.
För övrigt märker jag själv hur oerhört mycket bakgrundsljud lilla Nykarleby producerar. Man noterar det inte i den egna vardagen men på en film som denna är det en betydande del av ljudspåret.

De är ute nu!

Äggskalen hittades för ett antal veckor sedan och de låg som vanligt långt från rödstjärtholken. Storlek och färg ska dock stämma för rödstjärtarnas ägg. Våra andra holkbyggare har andra färger på sina. Äggskalen var faktiskt slängda under pilfinkarnas holk. Fräckt!

Igår satt mamma rödstjärt utan mat i näbben och tjattrade en bit från holken.

Pappa hade näbben full men for aldrig fram till holken. Föräldrauppdraget var inne på en ny agenda igår.

Ungarna fattade vinken och började leka gökur. 

Sakta men säkert dök bruna små knarriga ungar upp i trädgården.

Ungarna sitter och låter som om de hade kortslutning - ett elektriskt fel med gnistor som hoppar omkring inne i elapparaten precis när den går sönder. Man kunde antagligen också jämföra ljudet med någon slags syrsa... eller något i den stilen.

Föräldrarna bryr sig föga om vår närvaro och varnar inte när vi rör oss i trädgården. Jag kunde utan föräldra-larm smyga fram till den här ungen och stanna på en dryg meters avstånd. Ungen försökte sitta blickstilla men gungade lite vingligt hit och dit. Taktiken lyckades trots allt. Jag åt inte upp honom/henne.

I morse var holken tom och man fick intryck av att det satt en rödstjärtunge på varje gren och kvist... och sten och cykel. Flygförmågan kommer snabbt och under dagens lopp har de blivit allt kvickare och skickligare på att ta sig från träd till träd. De har också sökt sig allt högre upp vartefter.

De har hållit sig relativt utspridda och räknandet blev svårt.

Minst fem ungar är det ändå fråga om och möjligen/troligen är de sex stycken.

Lika roligt varje gång gårdsfåglarna har fått ut ännu en kull nya fåglar. Inget är ju säkert med (och för) dessa ungar. De har långt kvar tills de är vuxna och man får förmoda att alla inte klarar sig.

Nu är de så här långt i alla fall. Man får önska dem lycka till!

Ifall man vill se mer av föräldrarna så finns dessa inlägg från tidigare i somras: 19.5 och 28.6.

Småkryp forslas till rödstjärtholken

Häckningen ser ut att fortlöpa väl för rödstjärtarna. Vi håller tummarna.

Deras holk och "spana-efter-faror-och-inflygnings-kvistar" är i ganska djup skugga så det blev lite si som så med bildkvaliteten.

Båda föräldrarna jobbar intensivt.

Hanen må vara vacker men jag måste också få slå ett slag för honornas estetiska sida. Jag gillar verkligen de sublima skiftningarna i deras brun-gul-röda toner. Stilfullt!

Långa ben sticker ut ur en fullproppad näbb.

Rödstjärtarna är sedan länge vana med vår närvaro i trädgården. De kommer kanske inte fram och sätter sig på våra axlar men några meter är inget problem. Gråsuggor tycks förresten också stå på rödstjärtens meny.

Deras vana att söka föda nära marken är förstås ett stort orosmoment med tanke på katter.

Några av våra holkbyggare

Efter det stora nöjet att få följa med havsörnsringmärkaren och ta del av arbetet med de stora pippifåglarna har jag nu kollat lite på hur det står till med våra små grannar i trädgården.

BirdLife Finland har kört sin holkbongning i helgen och då kändes det givetvis angeläget att rapportera in årets skörd. Fullt så många fåglar som de två senaste åren har vi inte i år. 

Vi har nämligen oftast haft två pilfinkspar, två blåmespar och ibland två par talgoxar. I år är det bara ett par av respektive art.

Talgoxarnas ungar piper ljudligt och föräldrarna kör skytteltrafik mellan holken och träden precis utanför.

Svartvita flugsnapparen är också på G. De har bara kommit nära mig de gånger kameran varit utom räckhåll.

Flugsnapparhanen sitter ofta i trädgårdens höga alm.

Det här flugsnapparfotografiet är ett kameratest. Panasonic GH2-huset och Canon FD 150-600 f5.6 L-ojektivet har mestadels använts som filmutrustning. GH2 är ju en erkänt bra filmkamera trots att den börjar ha några år på nacken. Med M4/3-sensorn och medföljande beskärning motsvarar FD-objektivet i princip 300-1200 mm. Plötsligt slog det mig att jag ju har en 2x FD telekonverter. Det skulle ge mig en brännvidd som motsvarar hela 2400 mm. Galet mycket. Man måste ju förstås stilla sin nyfikenhet och montera ihop komponenterna.

Flugsnapparen här ovan befinner sig 45-50 meter bort. Som vanligt högt uppe i almen. Bilden är helt obeskuren. För att undvika rörelseoskärpa har jag på 2 sek timer. Med 2400mm brännvidd räcker det med en bladlus vandrandes på kameran så är det suddigt. Bländaren är f8, exponering 1/320 och ISO 800. 

Bländaren borde inte vara större pga. viss skärpeförsämring mot 5.6 och exponeringstiden skulle gärna få vara ännu lite kortare. Det jag ännu behöver kolla är vilket alternativ som ger bättre (eller mindre dåliga) bildresultat - alltså om telekonverterns större uppförstoring och bildförsämring kan tävla med hårdare beskurna bilder tagna utan konverter.

Rödstjärten syns mer sällan nu än när det var aktuellt att vinna en hona och hävda holk. Honan skymtar man ibland.

I utskiftet bor kajorna. Snart lär nog ungarna leta sig ut. Det är ett himla liv när matleveransen anländer.

Tornseglarna bor i tre olika hål runt om i huset.

Utöver dessa har vi pilfinkarna som jag plockade in på bloggen för en tid sedan och blåmesarna som jag inte har färska bilder på.

Några andra fåglar som bor i kvarteret, men inte på vår gård, är sädesärlorna, skatorna och björktrastarna. Dessutom såg jag två stenskvättor här om dagen och jag har för mig att även de har ett bo i vår närhet.

Rödstjärten

Högt uppe i trädgårdens alm sitter rödstjärt-hanen och konstruerar sin melodislinga. Under och intill almen står ett uthus (grannens) längs tomtgränsen. Väggen på vår sida har vi belamrat med olika typer av holkar.

Bland de holkarna har han spanat in en som närmast ser ut om ett gökur. I den holken häckade rödstjärtarna för två år sedan. Senaste sommar såg de ut att inleda boendet i en annan holk men försvann i något skede och tycks alltså ha blivit störda och avbrutna på något sätt.

Gång på gång är han inne i holken och vänder. Jag tycker mig ha skymtat honan flyga förbi i något skede men hann inte få det bekräftat.

Ofta sitter han också på almens lägre kvistar och håller vakt. Rödstjärtarna vill ändå gärna ha ett förhållandevis stort ingångshål på ca 5 cm medan de andra holkintressenterna föredrar mindre hål. sådana holkalternativ finns det gott om i trädgården så konkurrensen ska inte bli allt för mördande.

Det hindrar givetvis inte talgoxen från att hus-spekulera.

Eftersom han är så tjusig avslutar jag inlägget med ytterligare tre bilder.

Rödstjärten

Han - rödstjärthanen - har hårda och bråda dagar just nu. Honan måste övertygas om hans förträfflighet och han behöver erbjuda henne en prima holk. Vi har dock försökt se till att bostadsmarknaden skall vara god och ge många alternativ. Rödstjärtarna vill gärna ha förhållandevis stora ingångshål - ca 5 cm - och det betyder att mesarna och pilfinkarna inte riktigt konkurrerar om samma holkar. Honan flyger nu omkring mellan de kvarvarande tomma holkarna och inspekterar medan hanen sitter på holktaket och ser viktig ut.

Rödstjärtarna är verkligen ett trevligt trädgårdssällskap. Förra året fostrade de 6 st ungar som alla blev flygga. Hur det gick för dem efter de lämnade vår gård är givetvis ett frågetecken men de verkade i alla fall få en hyfsad start.