Bådaviken 3.7. Del 17 - Kamelstekel

Med hänvisning till det nyligen publicerade inlägget om Xiphydria picta kan jag härmed komplettera halsstekelrapporteringen med detta enda fynd av släktingen kamelstekel X. camelus.

Bådaviken 3.7. Del 12 - Xiphydria picta

 

Klang och jubelfest!

Varje år sedan jag 2018 hittade hanar av Xiphydria picta har jag sökt honor. Fram till nu har eftersökningarna av någon anledning varit resultatlösa och under de två senaste åren har jag knappt ens letat. Både hanar av X. picta och framförallt den vanligare arten kamelstekel X. camelus verkar nämligen ha minskat i antal under de sista fem åren. 

Jag hade liksom gett upp hoppet om att få syn på en X. picta-hona. 

Varför jag inte hittat någon trots närvaron av hanar har varit ett mysterium med tanke på hur mycket jag spanat efter dem både medan hanarna varit talrika och kort efteråt. Hanar kläcks ju vanligen ett antal dygn före honorna.

Nämnda minskning av halssteklar i Bådaviken är inte bekräftad. Bara upplevd på basis av antalet observationer - vilket i sig inte kan ses som ett bevis eftersom det inte inbegriper någon förd och granskningsbar statistik eller konsekvent metodik.

Om minskningen stämmer är min gissning att det beror på allt färre "fräscha" stående döda alar. Den absoluta merparten av kvarvarande döda alar i området har stjälpt eller - om de fortfarande står - nått långt i sin förmultningsprocess att de duger allt sämre för svamparna i släktet Daldinia stekellarverna lever av.

Självfallet tenderar kameran få jobba lite extra när man hittar trevliga motiv.

Två honor hittades. Honan nedan är alltså inte samma som den i ovanför-varande fotografier.

Bådaviken 21.6. Del 2 - Xiphydria picta

När jag åkte ut till Bådaviken 21.6 hoppades jag få se halssteklar i släktet Xiphydria. Datumet råkade sammanfalla med det datum då jag 2020 dokumenterade en del äggläggande kamelstekelhonor, X. camelus, och likaledes äggläggande Aulacus striatus som ju parasiterar på X. camelus.

2021 observerade jag 20.6 jag en Aulacus striatus men inga kamelsteklar. Det var inte så behaglig temperatur den dagen och småkrypen var allmänt tillbakadragna och inaktiva.

Jag har inte skött mig med besökt till Bådaviken den här sommaren. 21.6 var senaste gången och sedan dess har jag bara sysslat med annat än att hålla koll på skypen där ute. Nu är jag rädd att jag åter missat honorna av X. picta. Hanarna har jag dokumenterat vid några tillfällen men honorna har gäckat mig under alla år och jag har inte en enda observation av dem. 

X. picta verkar vara i farten aningen senare än X. camelus. Hanar kläcks innan honorna och eftersom X. picta-hanar (vanligen) synts samtidigt som X. camelus-honor tyder det på en aningen senare flygtid - åtminstone i Bådaviken.

X. camelus, som alltså borde syssla med äggläggning vid tiden för besöket, såg jag inte till. Däremot hittade jag X. picta-hanen på bilden ovan. Några Aulacus striatus kunde jag inte heller hitta. Enstaka Rhyssella approximator kunde jag skymta men bara några få var inom fotoräckhåll och den enda jag försökte ta bild av var nervös och drog iväg illa kvickt. R. approximator är dock en art som flyger i stort sett hela sommaren.

Kanske jag borde ta mig samman och dra iväg ut till Bådaviken när vädret är av sådant slag att det gynnar småkrypsaktivitet? Just nu regnar det.

Bådaviken 21.6. Del 8 - Kamelstekel

Mitt egentliga syfte med Bådaviken-besöket 21.6 var att återbesöka lavsnabblöparna (Philodromus poecilus) för att dokumentera epigyn av vuxna honor - samt kanske palper av vuxna hanar. Men Jag var antagligen för sent ute. Hittade inte en enda lavsnabblöpare längre. Min gissning är att de under den månad som hann gå sedan föregående besök hunnit bli vuxna, parat sig och därefter krupit in under barken på sina trädstammar för att lägga ägg och vakta äggsäcken. Det blir nytt försök på vuxna individer nästa försommar.

I stället för lavsnabblöpare blev det förstås en del andra spännande möten och dokumentationer. Förra inläggets Gonotropis gibbosa var ju förstås ett sådant. här är ett annat.

Det rör sig om en slags uppföljning på tidigare inlägg om och med halssteklar i släktet Xiphydria. Jag har tidigare dokumenterat en kamelstekel (X. camelus) och en hel drös av den mer sällsynta X. picta. De dokumentationerna har varit gjorda i juli och då har kamelsteklarna inte längre varit aktiva annat än någon enstaka kvardröjande hona (längst ner i inlägget).  Jag hade ingen bild av någon kamelstekel-hane. Gällande X. picta hade jag enbart dokumenterat hanar. 

X. camelus (kamelstekel) är aktiv lite tidigare än X. picta. Hanarna (hos båda arterna) kläcks lite tidigare än "sina" honor. Det betyder i teorin att om man åker ut till Bådaviken med jämna mellanrum under alla halssteklarnas aktiva period först påträffar X. camelus-hanar, därefter både hanar och honor av X. camelus, sedan X. camelus-honor och nyckläckta X. picta-hanar, senare både hanar och honor av X. picta och slutligen enbart X. picta-honor.

Jag hade fram tills nu missat X. camelus-hanarna och X. picta-honorna. De sistnämnda har jag förstås inte heller observerat ännu den här sommaren eftersom de inte är kläckta än. Men 21.6 fick jag i alla fall bild på två camelus-hanar (inläggets två första bilder). 

Den andra hanen var död och satt som synes fast i ett spindelnät. Spindeln hittade jag inte men det var ett nättrassel à la klotspindel. Hos dessa två kamelstekel-hanar ser man tydligt skillnaden i mängden vit teckning jämfört med X. picta-hanarna som har betydligt mer av den varan.

Jag räknade aldrig hur många Kamelstekel-honor jag såg. Men det var flera individer på ett antal trädstammar. Jag gick heller inte runt och försökte se så många som möjligt, utan stannade upp och dokumenterade dem jag råkade passera.

Alla var i full färd med äggläggning i de döda alstammarna. De verkade föredra stammar som gått av och som var mer eller mindre vågräta en bit över marken pga. att de fastnat mellan stående stammar och på så sätt inte ramlat hela vägen ner till marken.

Nu återstår bara att pricka rätt i tid och lyckas få bilder av de där X. picta-honorna också. Jag gjorde flera besök förra året under vad jag tyckte borde ha varit lämplig tidpunkt, men utan resultat. 

I år kanske?

Är det måhända Xiphydria picta?

Bakgrund till det här inlägget finns att läsa i detta inlägg från förra sommaren.

Det handlar alltså om att försöka ta reda på mer om de Xiphydria-steklar som eventuellt kan vara den sällsynta arten X. picta.

Vädret var väl inte det mest optimala när jag 15.7 åkte ut till Bådaviken för att se om steklarna var i farten. Dessa steklar torde gilla sol och värme. Man fick förmoda att de skulle sitta stilla och kanske även gömda i väntan på mer optimalt väder.

Ganska snabbt hittade jag en hane. Han satt onödigt högt på en alstam men jag lyckades få några dokumentationsbilder (de två första fotografierna). Han var ganska stor och det var aningen krångligt att få plats med honom på sensorn (via MPE65-objektiv).

Efter de första bilderna sträckte jag mig upp och fick honom att vandra neråt genom att styra honom med handen. Han undvek att ta till vingarna. Det blev några närbilder när han satt på mer bekväm höjd.

Jag gick vidare för att leta efter honor. I det här fallet var det aktuellt med potentiell insamling av ett exemplar för att utröna hur det riktigt står till med arttillhörigheten. 

Hittade ganska snabbt två hanar till. Fick den ena dokumenterad (nedan). Han var något mindre än den första och även han av den sort som har relativt mycket vit teckning och alltså eventuellt kan vara X. picta snarare än X. camelus.

Inga honor hittades och efter ett telefonsamtal beslöt jag mig för att samla in en hane.

Jag borde förstås ha gjort det redan från början. För nu (efter telefonsamtalet) var de två sist funna hanarna som bortblåsta och den som jag fotograferade först hade klättrat upp på stammen så att jag inte längre nådde honom. Samtidigt började regnet falla.

Måste göra ytterligare rekognosceringsturer för nya insamlingsförsök. 

Om någon läsare ställer sig frågan kring det där med insamlandet så kan man nämna att hanarna börjar vara förbrukade vid det här laget och att de antingen dör av ålder eller blir småfågelmat (eller kanske spindelmat). En insamlad stekel är alltså absolut ingen förlust för arten som sådan. Det skulle det iofs. inte vara i övrigt heller.

Edit 15.8.2019: Bekräftad som X. picta.

Bådavikenkryp 3 - Kamel

I förra inlägget ordade jag om de döda alarna i Bådaviken. Här är en stekel vars existens är beroende av död ved.

Exakt vilken typ av träd som ska ha dött för att behaga stekeln i fråga är inte så viktigt så länge det handlar om lövträd. Alar och björkar hör dock till de träd som verkar vara mest omtyckta.

Familjen är Xiphydriidae (halssteklar) och släktet är Xiphydria. I Finland är fem arter upplistade men bara en av dem verkar vara någorlunda vanlig. Det är med största sannolikhet också den - nämligen X. camelus (kamelstekel) - som klänger omkring på de döda alarna i Bådaviken. Alternativet skulle eventuellt kunna vara X. picta och jag har i skrivande stund inte koll på om det finns möjlighet att se skillnad mellan dem på basen av fotografier som dessa. 

X. picta är dock en ovanligare art enligt vad jag förstått.

Edit: Enl uppgift ska det vara knepigt att se skillnad. X. picta bör generellt ha mer vitt på mellankroppens rygg men teckningen är variabel hos båda och kan eventuellt överlappa i utseende. Honan på sista bilden torde dock vara ganska "typisk" X. camelus.

Att de håller till på död ved har förstås att göra med att larverna lever i den... men egentligen inte av den. Mer om detta nedan.

Alla exemplaren jag såg inledningsvis var hanar (alla utom sista bilden). Tog en del bilder av de som satt på lämplig höjd. Att ta bilder av olika exemplar inom samma art gör jag ofta eftersom det blir en samling dokumentationer av diverse små skillnader individer emellan.

Jag ska säkerligen söka mig tillbaka till Bådaviken. En stekel med anknytning till X. camelus är nämligen vedlarvstekeln Aulacus striatus (inget svenskt artnamn. Familjen Aulacidae - vedlarvsteklar). Att fynda en sådan här i trakten vore nämligen riktigt mycket mumma. 

A. striatus parasiterar alltså på steklar i släktet Xiphydria.

Det tog en god stund innan jag lyckades rota rätt på en hona. Dess bättre var hon i färd med att lägga ägg på en död björkslana. Det är förresten inte bara ägg hon petar ner. Likt många andra vedlevande larver (t.ex. hos skalbaggar som varvsfluga) och  är det inte trädets biomassa som larverna livnär sig på. De äter nämligen svamp. Honan bär på sporer av svampen och deponerar dem i träet tillsammans med äggen. Andra steklar som samarbetar med svamp är hornsteklarna.

Svampen är någon Daldinia-art (möjligen D. concentrica) och den drar förstås nytta av samarbetet eftersom den således sprids. Att en del av den äts bekommer den säkerligen inte i någon större utsträckning. Kamelstekellarven lever två år i veden innan de kläcks som fullbildade steklar.

Kamel? Nej jag har inte kollat varför den fått artnamnet camelus. Linné (som var auktor) hade säkert någon idé om detta 1758, men jag vet som sagt inte vad den idén handlade om. Kanske hade det med halsen att göra. Vill någon upplysa mig i frågan är jag idel öra. Namnet Linné gav den var ursprungligen Ichneumon camelus, men släktnamnen har ju reviderats många gånger sedan dess. En annan Xiphydria-art fick av Fabricius 1787 namnet Sirex dromedarius. Den heter numera X. prolongata men har kvar trivialnamnet dromedarstekel.