Urocerus gigas

Det lilla "Quizzet" jag slängde upp på bloggen i onsdags var ingen höjdare vad svaren beträffar. Hela noll stycken av besökarna valde/vågade lämna en gissning i kommentarsfältet. Men ifall man inte sett detta (motivet på bilden i inlägget) tidigare så är det förstås ruggigt svårt att ens veta var man ska börja. Det är knappast många människor överhuvudtaget som faktiskt kikat så nära på detaljen i fråga. Däremot tror jag att en hel del någon gång sett det djur på vilket den lilla detaljen sitter. Svaret syns alltså i detta inlägg och det stavas Urocerus gigas. 

På svenska är namnet stor hornstekel. Ett snabbt kast med ögat mot ovanstående bild lär väl direkt avslöja var på stekeln nämnda detalj sitter - och vad det är för något.

Det är förstås den yttersta änden av äggläggningsröret - ovipositorn - mellan de skyddande stödskidorna.

Stor hornstekel gör skäl för namnet. Den är alltså stor. För våra nordiska förhållanden är den t.o.m. en väldans stor insekt. En stor hona kan sträcka sig uppemot 40 mm i kroppslängd. Hanarna är smalare och kring en centimeter kortare. Hanarnas färgteckning på bakkroppen är inte likadan (ett lång gult fält och brun ända) och de saknar förstås ovipositor. 

Hornsteklarnas larver lever inne i döende eller dött trä (oftast barrträd). Det är således inte sällan man påträffar arten i samband med vedstaplar. Honan borrar ner äggläggningsröret i träet och det är rent av hisnande hur dessa steklar kan klara av att forcera även ganska skarpt virke. Processen är förstås mödosam och tar många minuter i anspråk (ibland över 10 minuter). Ovipositorn är (i tvärsektion) tredelad i en dorsal "halva" och två ventrala "halvor". Delarna är som rörliga/skjutbara skenor mot varandra och pressas stegvis/turvis ner i virket genom att den del som trycks ner in i träet får spjärn genom bakåtriktade "tänder" på spetsens utsida. Man kan också se hur stekelhonan rör sig sidledes vaggande medan hon jobbar. En hona lägger ett (möjligen ytterligare ett eller två) ägg per "borrhål" och hon lägger kanske uppemot ett par hundra ägg (siffror på 500 har angivits). Samtidigt som hon deponerar ägg sprider hon också en svamp som får fäste i trävirket och som hjälper till att röta träet och hjälpa larven i dess utveckling. Symbios mellan svamp och trälevande insekter är inte ovanligt. Stekeln lever som larv ungefär två till fyra år (beroende på art).

Endast en liten procent av alla ägg och larver utvecklas till fullbildade steklar. Det finns många faror på vägen. En är t.ex parasitsteklar som kan känna "lukten" av hornstekellarver nere i träet och som har samma långa och effektiva ovipositor med vilken de kan nå sitt offer.

Bilderna här nedan är de enda jag har av en levande stor hornstekel. De togs 2011 och är inte av någon högklassig kvalitet. Inläggets första bild visar ett lånat och nålat exemplar. Ovipositorn i förra inlägget tillhör samma stekel.