Trädgården 20.8. Dolichovespula saxonica

Högst ordinär takgeting, Dolichovespula saxonica, torde det vara om jag inte ser alldeles galet fel.

De sociala getingarna tenderar jag glömma bort och har sista åren endast dokumenterat enstaka hanar när jag sett sådana. Kändes som om det var dags igen nu när denna relativt slöa individ råkade dyka upp framför ögonen.

Den gångna sommaren har det förresten varit sparsamt med getingar i trädgården. 

Det är väl helt enkelt ett sådant år i år. 

Eller har humlemotten decimerat kolonierna i kvarteret?

Trädgården 2.8. Eumenes coronatus

Äntligen! Äntligen fick jag en krukmakargeting dokumenterad. 

Tyvärr var alla bilderna av undermålig kvalitet. Getingen befann sig bland blommor på obekvämt avstånd inne i en rabatt.

Med detta utseende ska det handla om hårig krukmakargeting, Eumenes coronatus, som också är den oftast rapporterade i landet.

Jag har sett krukmarkargetingar vid enstaka tillfällen tidigare men aldrig fått dem på bild.

Namnet krukmakargeting kommer sig av att de murar små krukliknande bon. Hårig krukmakargeting anlägger sina bon på stenar och vanligen i en färdig fördjupning vilket gör att getingen endast behöver bygga övre delen av "krukan".

Trädgården 17.6. Stekelhotellet

Jag har ställt mig ganska ofta vid trädgårdens stekelhotell men dokumentationen har varit sparsam. Här är i alla fall några bilder från 17.6. Vädret var lite halvdant och merparten av steklarna höll sig "hemma".

Ovan hane av korthårig kamgeting Euodynerus notatus.

Fäbodbi Hoplitis tuberculata.

Under lång tid hade jag trubbel med att komma på vilket bi det här var. När de enbart visar sig i porträttläge på det här sättet är merparten av de diagnostiska karaktärerna man vanligen använder sig av utom synhåll.

Jag postade till slut bilden i en diskussionsgrupp (för bin) men nästan direkt det var gjort, och innan jag fick svar, slog det mig att det måste vara hane av Megachile rotundata. Med tanke på att diskussionsgruppen är svensk och att M. rotundata inte finns i Sverige (än) skulle svaret ändå möjligen ha suttit långt inne. Det var lite likadant i fjol när jag grunnade på honorna av samma art.

Fäbodbi har under de två senaste åren hört till hotellets fasta artbesättning

Här en hona i färd med att blockera hålöppningen med allehanda bråte inklusive småsten. Första kammaren innanför är med största sannolikhet tom eller också fylld med diverse partiklar.

Trädgården 7.6. Laduvedgeting (?)

Dassig avståndsdokumentation av vad som torde vara laduvedgeting Symmorphus allobrogus om jag lyckats tolka alla artkaraktärer rätt. Det är inte så lätt på basis av dessa något bristfälliga bilder.

I stekelhotellen huserar en del solitära getingar och bl.a. laduvedgeting kan använda sig av sådana för sina bon. Jag har hittills i år inte lyckats hinna få vettigt bildmaterial av alla steklar som rör sig vid hotellen eftersom de ofta är synnerligen kvicka av sig vid sina bohål.

Bådaviken 5.8. Del 13 - Getinghanar

Nordgeting, Dolichovespula norwegica, känns igen tack vare bakkroppens röda sidofläckar på tergit ett och två.

Men getingen i bilden ovan har inga sådana fläckar. Då är frågan huruvida det handlar om färgformen zetterstedti eller någon annan art i släktet Dolichovespula. Utan bra dokumentation av ansiktet med munskölden blir det svårt. I princip nästan hopplöst. Därför får denna hane förbli obestämd.

Nedan, däremot, arten vanlig geting, Vespula vulgaris, med sina korta kinder och helgula ögoninbuktningar.

Notera Mesostigmata-kvalstret till höger. Möjligen tillhör det släktet Parasitellus och har då tappat taget om den humla det i så fall klängt fast på. I det här inlägget har jag ordat mera om kvalstren.

Storsand 27.5. Del 16 - Nordgeting

Avslutande bilder från Storsand 27.5 är av denna nordgeting, Dolichovespula norwegica, i färd med att samla träfibrer till sitt bobygge.

För tio år sedan dokumenterade jag en drottning i trädgården. Sedan dess har jag inte råkat få syn på någon nordgeting - i alla fall inte på sådant sätt att jag haft möjlighet att artbestämma dem.

 

Stekelhotellet 28.6.

Simpla bildbevis på solitär geting (underfam. Eumeninae) vid stekelhotellet.

Jag har för mig att det rimligen är någon av kamgetingarna, släktet Euodynerus, pga. en kombination av proportioner i bakkroppen, några vingribbor och detaljer i framkroppen. Vilken av de två arterna (R. notatus och E. quadrifasciatus) det är förblir olöst (om det ens är någon av dem).

De relativt nyvakna väggbina, Heriades truncorum, ägnade sig åt städning (honan) och uppvaktning (hanen).

Vanlig och tak... tydligen!

Småkryp är gruvligt störiga. Man grejar med något i trädgården och så dyker de upp varpå man blir tvungen att ränna in efter kameran. 

28.8 försökte jag röja lite efter fällningen av en stor, gammal rönn som dessvärre började vika ner sig av ålderdom, förruttnelse och tyngd. En hoper getinghanar kravlade omkring i grönskan bredvid mig och då fanns självfallet inget annat att göra än att lägga gren-sekatören åt sidan, stanna kompostkvarnen och hämta kameran. Om du har någon idé kring hur man kan hantera dylika situationer på annat sätt är jag idel öra.

Första hanen jag fotograferade (bilden ovan) visade sig vara en annan art än den följande (bilderna nedan). Det noterade jag inte just då.

För om jag inte ser fel är den första hanen den triviala arten vanlig geting, Vespula vulgaris, med sinna korta kinder och stora, urgröpta gula markeringar uppe vid ögonen.

Den andra dokumenterade hanen ser ut att vara en takgeting, Dolichovespula saxonica, som även den är alldeles trivial. Inga spännande fynd alltså. 

Spännande fynd hade jag förresten inte heller förväntat mig. Men har man sedan tidigare inga fotografier av getinghanar är redan sådana spännande (på en skala).

Getinghanarna spelade nog på sista versen. De var hyfsat tröga. Hittade och samlade in ett par redan döda exemplar av vanlig geting. Dem får jag väl återkomma till ifall jag någon gång i framtiden lyckats hitta tid för att montera och dokumentera dem. Den där högen av osorterat och ogenomgånget, insamlat material bara växer. 

 

Getingar - så förvirrat!

"Inte våra getingar gör det (nytta). Dom bygger bara bon av cellulosa som dom tar från trä".

10.8 publicerade Vasabladet ett litet "upprop" med fråga till läsarna hur man blir av med getingar. Den inköpta artikelbilden visar en pappersgeting i släktet Polistes. Geting som geting kan man kanske säga. Men jag utgår från att tidningen i någon kommande artikel om Juha Sipilä illustrerar texten med en bild av Rebecca Harms. Politiker som politiker liksom.

Folk har ju allehanda finurliga lösningar på getingproblem. Många lockar fram sin inre Ernst Kirchsteiger och kockar ihop något oemotståndligt av läcker jungfruhonung från en sydsluttning i Sarek blandat med muscovadosocker och hemgjord jäst. Detta serveras i en fiffigt tillskuren BP-oljekanister av 50-talsmodell fyndad på kallvinden hos en äldre släkting.

Andra bröstar sig testosterontufft med Raid (typ Radar i Sverige), ihoprullade biltillbehörskataloger och eld. Är man mera intresserad av husrestaurering än att faktiskt jaga bort ett oönskat djur kan bensin vara den givna lösningen.

På Vasabladets fb-sida dyker det som vanligt upp guldkorn bland kommentarerna. Där får man bland annat lära sig att våra getingar inte gör någon nytta och att deras enda syssla är att bygga bon av cellulosa. Utöver getingar med sådan meningslös tillvaro invaderas vi nu dessutom av mördargetingar.

Visst är det ju så att bålgetingar tenderar gå åt bisamhällen, men det råder nog en viss förvirring och sammanblandning med en längre söderut levande bålgetingsläkting (Vespa velutina - sammetsgeting) som av misstag introducerats i Frankrike.

Bakom vissa profiler döljer sig figurer som gallskriker "alarmism" innan man kommit halvvägs i ordet klimatförändring samtidigt som de för fulla halsar alarmerar om tillvarons totala undergång så snart vilda djur glömt hålla sig i den där orörda naturen långt borta. Kommentarer i den stilen brukar backas upp med hänvisning till sunt förnuft.

Jag ville också utföra några empiriska undersökningar kring vilka ämnen som eventuellt kan verka avstötande på getingar utifall jag själv skulle lämna in något tips till tidningen. Testade bland annat sirap. Helt klart verkade getingarna inte hysa någon större aversion mot just sirap på vit assiett. 

Jag avvaktar med tipsen än så länge.

Samtidigt har jag observerat ett flertal getingar som upprepat fångat och styckat flugor på löpande band. En geting gav sig t.o.m. på ett gammafly här om dagen, men efter en stunds brottningsmatch uppe på en träbalk ramlade de till marken varpå getingen tappade greppet om det vilt fladdrande flyet.

Nu trodde jag ju att detta utfördes av arbetare hörandes till arten vanlig geting (Vespula vulgaris) som ju ska höra till "våra getingar" så vitt jag kan förstå på basen av alla observationer och litteratur. Men enligt det sunda förnuftet i kommentarerna jagar "våra getingar" inga andra insekter. Därmed blir jag förvirrad.

Det börjar bli för sent för att testa getingfrånstötande anläggningar och metoder. Getingarna har de senaste dagarna börjat självdö i allt större omfattning eftersom säsongen lider mot sitt slut. Nästa år ska jag kanske experimentera med annat än sirap. Det viktiga är i alla fall att vi får bort getingarna för att skydda våra flugor.

Nä... vänta lite... var det så att getingarna inte äter flugor? Jo så var det väl. 

Eller vem bryr sig om fakta egentligen?

Rödbandad geting

Av nejdens sociala getingar är säkerligen rödbandad geting - Vespula rufa - den mest kännspaka. Visserligen är väl bålgeting också kännspak, men den är kanske ännu inte så allmänt förekommande. Troligen lär den bli vanligare vartefter.

Edit: Är du en i Sverige boende läsare kanske ordet "kännspak" verkar främmande. Förklaring här.

Sommaren 2018 har på Utgångspunkten varit en rödbandad geting-sommar. Här har visserligen varit en hel del getingar överlag precis som på många andra håll, men aldrig tidigare har jag stött på så många exemplar av denna oerhört tjusigt färgade art. 

Givetvis beror det på att någon koloni finns i den omedelbara närheten och att arbetarna därmed frekvent patrullerat jordlotten. Arten vill egentligen bo i barrskog och är därmed inte så vanlig  bland bebyggelse. Så trots att den förekommer i hela landet är det inte en geting man stöter på så värst ofta. Deras skogsfäbless gör att de förstås också sällan sitter på tallrikskanten och suktar efter skinkbitar eller sockret på syltgrisen (finlandssvenskt namn på en specifik form av syltmunk).

Rödbandad geting är en av Österbottens 3,1 arter jordgetingar (släktet Vespula). I motsats till arten vanlig geting (Vespula vulgaris) är samhället oftast litet och antalet arbetargetingar sällan stort. Den tredje lokala Vespula-arten jordsnyltgeting (V. austriaca) har inte egna arbetare. Honorna "snyltar"/parasiterar på rödbandad geting på så sätt att de tränger in i ett bo av rödbandad geting, dödar dess drottning och tar över kolonin. Arbetarna bygger vidare på boet och föder upp jordsnyltgetingens laver som endast består av fertila honor och hanar.

3,1 arter? Tja, Vespula germanica - Tysk geting - skulle väl eventuellt kunna tänkas vara möjlig att hitta med lite (eller mycket) tur.

Här är några gamla (2013) bilder av en drottning.

Takgeting

Här är ytterligare några testbilder tagna med Canon FD 200 f4 Macro. Det är bara med diffuserad blixt rakt från kameran. Inte jättebra precis. Men det är så länge sedan jag lagt upp några sociala getingar här, så det får duga.

Försökskaninen är i detta fall en takgeting - Dolichovespula saxonica - i färd med att förvandla vårt utebord till bomaterial. Det är dock inte samma individ i den första bilden som i de två andra. Det syns bl.a på munsköldens svarta teckning.

Stänger hotellrummet

Här muras locket i ett hål med 6 mm diameter. Någon murargeting är det rent trivialnamn-mässigt ändå inte. Släktet Symmorphus heter vedgetingar på svenska.

Enligt Nationalnyckeln har vi här i Österbotten tre arter vedgetingar att välja bland. De två som torde vara vanligast - S. allobrogus (laduvedgeting) och S. bifasciatus (husvedgeting) - är normalt mycket mindre till växten än vad den här damen är.

Då återstår S. angustatus (sälgvedgeting) som kan växa sig uppemot 15 mm lång. De två tidigare nämnda är i 10-12 cm-klassen som störst (normalt). Ett annat alternativ - på basen av storlek - kunde vara S. crassicornis (ekvedgeting) men dess utbredning och förekomst är ett frågetecken för den här delen av landet. Dessutom torde den i normala fall välja lite andra typer av miljöer och platser för sitt bobygge.

För att ytterligare krångla till artningen har jag inte fotograferat ett antal detaljer vilka kunde vara bra att få möjlighet att kolla närmare. Det gäller bl.a. tillräckligt tydligt dokumenterad punktur lite här och var. Den exakta teckningen - dvs. de gula markeringarna - kan variera en smula inom arterna och är därmed lite vanskliga ledtrådar.

Dessutom har jag inte råkat få syn på någon bild av de ovan nämnda arterna där någon av dem skulle ha de gula fläckarna i ansiktet. Vet inte i hur stor omfattning de förekommer eller hur stor variationen är beträffande den saken.

Hur som helst har hon fyllt två 18 cm djupa bohål i hotellet. Det tackar jag för. Kul med gäster!

Fiasko i fönstret

Sommaren 2014 bosatte sig en väggmurargeting - Ancistrocerus parietinus - i vårt köksfönster. I fall man vill se ett par bilder av honan i arbete vid sin bohåla finns här en länk till ett för ändamålet lämpligt inlägg.

Följande vår/försommar hoppades jag att en ny generation skulle leta sig ut ur boet. Det skedde aldrig och därefter glömdes det hela mer eller mindre bort.  Förmodade att något gått fel och att de inte fullbildades enligt planen. Några guldsteklar eller andra parasitoider kom heller inte ut. Boet var och förblev väl tillslutet och stängt.

Inför julen blev det aktuellt att öppna fönstren för välbehövlig tvätt mellan rutorna. Plötsligt ramlade denna geting ner på golvet - till synes just från den plats där det gamla boet var beläget.

Det kan ju förstås ha varit en slump men intrycket är ju ändå att hon (det är alltså en hona) inte kom från något annat ställe än nämnda bo. I så fall hade ju i alla fall åtminstone en geting fullbildats men av någon anledning blivit kvar i boet.

Trots att jag sedan länge tillbaka tänkt köpa insektsnålar är jag fortfarande utan. Tummen har fastnat. Delvis beror det förstås på att jag inte samlar insekter och att de jag ändå har uppbevarat, redan är döda (och dammiga) exemplar. Nålar är föresten inte heller överdrivet roliga när det ska fotograferas. Därför brukar jag ofta just limma  eller bara sticka en nål mot undersidan eller på motsatta sidan från det håll jag tänkt ta en bild.

Lucka 8

Ordningen Hymenoptera (steklar) innehåller ju många olika underordningar, överfamiljer, familjer och ytterligare fortsatta förgreningar i stekel-släktträdet. Getingar hör förstås också till steklarna och här kommer samlingens enda representant för familjen Vespidae. Det fanns ytterligare en men den består numera endast av mellankropp och huvud. Den är dessutom av samma art som getingen i dagens lucka.

Samlingen ja... 

I lucka nr 5 (den med Podalonia hirsuta) hade jag med den enda hittills funna informationen som kan ge någon slags vägledning till samlingens härkomst. Lade upp bilden av den handskrivna etiketten på en lokalt anknuten facebook-sida och en viss respons fanns att hämta. Hittills har ingen lyckats klämma ut något helt självklart ur det ord man kan gissa är fångstplatsen. Handstilen är svårtydd och det verkar närmast som om skribenten plitat in "bandab" eller något i den stilen. Ett förslag är "burkebo" - dvs. [lärar]seminaristernas ("burkarnas") bostadshus/internat i Nykarleby. Det ska tänjas en del för att tyda burkebo ur det skrivna, men det går med god fantasi och dessutom är det inte helt ologiskt. Samlingen har helt säkert med lärarseminariet att göra. Ett ord jag själv grunnat på är om det kan vara "banvall". Banvallen har med tågrälsen mellan Kovjoki och Andrasjön att göra. Som biotop kunde banvallen vara lämplig för stekeln i fråga. Men min gissning är en vild gissning och jag hoppas ännu någon kan tyda fram något som känns mer klockrent.

Bokstäverna Gr har också fått en möjlig förklaring. I seminariet tycks vid den tiden ha funnits tre efternamn som börjar på Gr. Den som eventuellt kunde tänkas vara mest sannolik är Einar Grundström (född i Sorsele) som sägs ha haft fältkurser. Men det är förstås inte otänkbart att det var någon av de andra - Erik Granvik eller Lennart Grahn (den senare från Åland).

En helt vanlig geting. Det är precis exakt vad det är. Den heter faktiskt vanlig geting. Vespula vulgaris är dess vetenskapliga namn. I mer vardagligt tal går den kanske snarare under namnet jordgeting, men det delar den i så fall med ett antal andra arter som också bygger sina bon under markytan. Getingarna är överlag ganska lätta att artbestämma. Kombinationerna av ansiktsteckning - speciellt teckningen på munskölden (clypeus) i kombination med övriga kännetecken är bra nycklar. Det gäller alltså att se getingen i ansiktet. Det där "ankaret" (el. T upp och ner) på munskölden hos V. vulgaris är t.ex. typiskt för den arten.

För att få en vettig indikation på hur tunn och vass en gadd är borde man förstås ha något att jämföra med. En knappnålsspets vore lämplig. En sådan skulle väl nästan fylla ut hela bilden. Ungefär så stor skillnad är det.