Ordningen Hymenoptera (steklar) innehåller ju många olika underordningar, överfamiljer, familjer och ytterligare fortsatta förgreningar i stekel-släktträdet. Getingar hör förstås också till steklarna och här kommer samlingens enda representant för familjen Vespidae. Det fanns ytterligare en men den består numera endast av mellankropp och huvud. Den är dessutom av samma art som getingen i dagens lucka.
Samlingen ja...
I lucka nr 5 (den med Podalonia hirsuta) hade jag med den enda hittills funna informationen som kan ge någon slags vägledning till samlingens härkomst. Lade upp bilden av den handskrivna etiketten på en lokalt anknuten facebook-sida och en viss respons fanns att hämta. Hittills har ingen lyckats klämma ut något helt självklart ur det ord man kan gissa är fångstplatsen. Handstilen är svårtydd och det verkar närmast som om skribenten plitat in "bandab" eller något i den stilen. Ett förslag är "burkebo" - dvs. [lärar]seminaristernas ("burkarnas") bostadshus/internat i Nykarleby. Det ska tänjas en del för att tyda burkebo ur det skrivna, men det går med god fantasi och dessutom är det inte helt ologiskt. Samlingen har helt säkert med lärarseminariet att göra. Ett ord jag själv grunnat på är om det kan vara "banvall". Banvallen har med tågrälsen mellan Kovjoki och Andrasjön att göra. Som biotop kunde banvallen vara lämplig för stekeln i fråga. Men min gissning är en vild gissning och jag hoppas ännu någon kan tyda fram något som känns mer klockrent.
Bokstäverna Gr har också fått en möjlig förklaring. I seminariet tycks vid den tiden ha funnits tre efternamn som börjar på Gr. Den som eventuellt kunde tänkas vara mest sannolik är Einar Grundström (född i Sorsele) som sägs ha haft fältkurser. Men det är förstås inte otänkbart att det var någon av de andra - Erik Granvik eller Lennart Grahn (den senare från Åland).
En helt vanlig geting. Det är precis exakt vad det är. Den heter faktiskt vanlig geting. Vespula vulgaris är dess vetenskapliga namn. I mer vardagligt tal går den kanske snarare under namnet jordgeting, men det delar den i så fall med ett antal andra arter som också bygger sina bon under markytan. Getingarna är överlag ganska lätta att artbestämma. Kombinationerna av ansiktsteckning - speciellt teckningen på munskölden (clypeus) i kombination med övriga kännetecken är bra nycklar. Det gäller alltså att se getingen i ansiktet. Det där "ankaret" (el. T upp och ner) på munskölden hos V. vulgaris är t.ex. typiskt för den arten.
För att få en vettig indikation på hur tunn och vass en gadd är borde man förstås ha något att jämföra med. En knappnålsspets vore lämplig. En sådan skulle väl nästan fylla ut hela bilden. Ungefär så stor skillnad är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar