Dagens lucka öppnades vid etiketten "Blomflugor".
Under dammet hittades denna gulsvarta fluga som teckningen till trots kändes helt fel med tanke på just benämningen "blomfluga".
Svaret på vad det här är för fluga hittas bl.a. i framändan. Väldigt få blomflugor har dylika långa och grova antenner. De släkten som har sådana har andra proportioner på de enskilda segmenten och de är dessutom inte riktigt så här håriga.
Övriga "ansiktet" är inte heller särskilt blomflugigt och bl.a. den hårlösa knölen ovanför antennerna "sticker ut" - om jag få uttrycka mig så (...och det får jag. För det är min blogg). Under huvudet finns munverktyg som verkligen inte syns hos blomflugor. Där hänger nämligen en samling långa och sylvassa knivar.
Det finns många fler morfologiska detaljer runt om på hela kroppen, som visar att den här flugan ska placeras i en helt annan familj. Vingarna har jag inte fotograferat så att ribb-mönstret syns. Vingarnas knepiga vridning på det här exemplaret gjorde nämligen att jag struntade i den saken. Nu är vingarna ganska blekta och de ursprungliga mörka fläckarna/ytorna har nästan försvunnit. En annan detalj som förändrats med tiden är ögonen. På en levande fluga skulle de skimra vackert i alldeles tjusiga gröna och röda färgtoner. Det här är nämligen en representant ur familjen Tabanidae som halkat lite fel i samlingen. Tabanidae heter förstås bromsar på svenska och då står det tämligen klart vad flugan använder knivarna till.
På basen av bakkroppsteckningen ska arten vara Chrysops divaricatus. Den hör således till det släkte som kallas blindbromsar (el. blindflugor). Det finns flera arter blindbromsar, så nästa gång någon sätter sig ner på din arm behöver du låta den sitta en stund så att du hinner se över arttillhörigheten. Den här kan t.ex. lätt förväxlas med C. relictus. Men det tar förstås ett halvt år innan vi kan börja njuta av bromsar och blindflugor på riktigt.
Stora vackra ögon, och ändå så har de fått namnet blindbromsar!
SvaraRadera" Blindbromsen (Chrysops cœcutiens); hvilken troligen fått sitt namn deraf; att han är blind för hvarje fara, som hotar honom; då han en gång beredt sig till att sticka."
De är onekligen förvånansvärt långsamma när de suttit sig tillrätta. Deras reaktion är måhända justerad efter att de utvecklats som blodsugare på djur som inte har händer - eller något i den stilen.
Radera