Acanosema nervosum

Dokumentation och artbestämning av insekter insamlade (döda) 2020 från trädgårdens växthus fortsätter.

"Nästa till rakning" var denna 4 mm långa hane ur familjen hyllhornsteklar (Diapriidae), underfamilj Belytinae och tribus Pantolytini. Därefter kom jag inte längre i artbestämningen och fick söka hjälp i en stekelgrupp på fb.

Pantolytini inbegriper i Finland 23 arter och inget av de papper jag hittade ledde mig till något som kändes hundraprocentigt korrekt. 

Snabbt efter min publicerade fråga i stekelgruppen kom svaret Acanosema nervosum.

Tack till Frode Ødegaard för artbestämningen!

En titt i laji.fi visar inga mer samtida rapporter. Den senaste är från 1956.

Den magra rapporterade observationsmängden till trots torde den den vara vanlig (Macek 1990).

A. nervosum beskrivs som variabel (Macek 1990). Den föredrar lite fuktigare björkskogsområden och parasiterar på larver av sorgmyggor (Sciaridae) och svampmyggor (Mycetophilidae) (Nixon 1957).

Totalt tre st. kvalster satt på stekelns ben. Det är foretiska deutonymfer som torde höra till familjen Histiostomatidae (Sarcoptiformes, Astigmatina)

parasitoid verksamhet på fruktkroppen

Trädgårdens ålderstigna äppelträd bjuder god grodrund för en hel armada av svamparter Under olika perioder av sommarhalvåret växer fruktkropparna ut och avslöjar svampens närvaro i trädet. Den här tiden på året ploppar en lamellförsedd vit fruktkropp ut från en central spricka i ena äppelträdets stam.

Edit 26.10.2019: Svampen är förmodligen Pleurotus dryinus - ringmussling - vilken också är typisk i hårt träslag som apel.

Svampar är som bekant hemvist för många olika småkryp. Flera av dem ser man sällan på andra ställen än just svamp. Så med andra ord lämpar det sig mycket väl att studera dessa svampar för att få syn på ett eller annat.

På just den här svampen samlades ett antal steklar i familjen Diapriidae (hyllhornsteklar) i sökandet efter värdar för sina egna larver. Jag har i skrivande stund ingen artning (eller ens släkte) för dessa steklar, men så här långt är jag i alla fall klar med att de hör till underfamiljen Belytinae.

Edit 6.1.2020: Betämd av Victor Kolyada till Cinetus sp.

Kroppslängden är ca 7 mm. Ungefär 4-5 steklar huserade bland lamellerna på svampens undersida. Där var det frenetisk vandring in och ut mellan lamellskivorna. Antennerna arbetade intensivt.

Tyvärr var det en smula svårt att få kameran vinklad på bra sätt. Jag såg egentligen inte vad som försiggick annat än genom kamerans live-view och en överblick av helheten blev närmast omöjlig. Dessutom skedde den mesta aktiviteten dold inne bland lamellerna. Men jag hade tur och vid ett tillfälle råkade jag följa en stekel som fick tag på ett värddjur som var synligt. Visserligen kunde jag inte se larven genom kameran men jag noterade att stekeln ändrade rörelsemönster och verkade fokuserad på något specifikt.

Skärpedjupet förhindrade ordentlig skärpa över både stekel och äggläggning. Jag fick chansa en smula och bränna av ett antal exponeringar halvt i blindo under den korta processen. De två ovanstående bilderna är det enda som är presenterbart från skeendet, men med tanke på omständigheterna är jag glad att det blev några bilder överhuvudtaget. Värddjuret i det här fallet är någon svamplevande tvåvinge (Diptera). Egentligen borde jag ta vara på svampen och se vad som kläcks - om nu inte alla tvåvingelarverna blivit parasiterade - för då vet jag ju vad det blir.

Försökte följa med en god stund för att se om nya liknande sekvenser skulle dyka upp. Men precis som tidigare skedde den huvudsakliga äggläggnings-verksamheten bortom synhåll.

Dessa hyllhornsteklar hör till de många doldisar som lever och agerar i vår omgivning. Små och oansenliga dyker de upp under en kort period då de samkör med sina värddjur i deras likaledes korta svamprelaterade säsong. De ingår alla i det nätverk vi så hårt borde hålla i för att inte låta biodiversiteten rämna ytterligare. Även obetydliga doldisar som dessa spelar roll i våra ekosystem. 

I Nature-numret 14.9 finns ytterligare en i raden av många artiklar baserade på undersökningar kring biodiversitetens betydelse för miljöns hälsa - samt även för hur "produktion" (det vi odlar och har utkomst från) blir bättre i en värld av mångfald. Man vet aldrig vad och hur mycket som hänger på en liten Belytinae-stekel.

Nattlampa. Del 5 - Diverse steklar

Ohjälpligen är jag i besittning av en viss svaghet för steklar. Dylika känslor har jag hyst för den här gruppen insekter sedan barnsben. Vet inte riktigt vad det egentligen beror på, men steklarna har det där "något" som uppenbarligen slagit an på helt rätt plats i mitt huvud.

Visst. Steklar är väl häftiga. Vackra svart-gula rovsteklar med långa käkar eller eleganta parasitoider med äggläggningsrör som kan borra sig genom vilket material som helst. En "barnslig" fäbless för sådana fysiska attribut har med tiden kompletterats av växande insikter kring de komplexa och intrikata samspel dessa insekter är en del av. Visserligen är ju t.ex. många av tvåvingarna involverade i närmast exakt motsvarande ekologiska nischer och levnadsprocedurer. Och visst är även dessa oerhört fascinerande, men steklarna har ändå kvar den där förstaplatsen i min interna "vad-jag-liksom-har-för-mig-är-mest-spännande-och-häftigaste-insekterna-tävling".

Därmed blir jag alltid lika förtjust så fort jag har en stekel framför mina blå.

Det brukar bli en del steklar när nattlampan tänds. De allra flesta är av högst moderat storlek och de allra flesta är förstås av mycket ordinära modeller. 

Steklar är av naturen oerhört rörliga och "nervösa". Det är med andra ord svårt att hinna se dem ordentligt i fält och det är än mer knepigt att lyckas få någon att fastna på en kamerasensor. Genom nattbelysning och ett ljust underlag har man bättre tid och chans att verkligen kunna se dem - samt få till ett fotografi.

Precis som jag nämnt i tidigare inlägg från den här nattlamps-sessionen, har jag inte riktigt gett mig tid att på allvar ännu luska ut deras arttillhörighet - åtminstone inte med någon riktig säkerhet i ryggen. Har lurat mig själv att jag helt säkert ska ha tid med sådana uppgifter en kulen höstdag. När det gäller de fyra steklarna i det här inlägget har jag fått assistans - eftersom jag skickat runt några av bilderna.

Det enda jag var riktigt klar över (utan konsultation) var att den svartbruna stekeln på de fyra första bilderna, är en brokparasitstekel (Ichneumonidae). Underfamiljen är Orthocentrinae - och det fick jag hjälp med.

En liten snabbkoll på Orthocentrinerna ger vid handen att underfamiljen tidigare varit lite av en så kallad skräpkorg, en "waste basket" dit allehanda Ichneumonidae-släkten tidvis slängts när man för tillfället inte riktigt hittat vettigare platser för dem i släktträdet (överdrivet uttryckt). "Skyldig" till Orthocentrin-skräpkorgen var Henry Townes (1913-1990) - Amerikansk entomolog och ett av de absolut viktigaste namnen i brokparasitstekel-forskningens historia. Skräpkorgen är antagligen en smula städad numera.

Orthocentrinae är en talrik underfamilj och fortfarande verkar det vara mycket som är outforskat ner på artnivå. Det är iofs inte alls ovanligt när det handlar om familjer och underfamiljer med många närstående arter. Vad jag i all enkelhet nu hittat kring dem ger vid handen att merparten verkar leva i barrskogsområden. Orthocentrinerna är riktiga tajga-steklar. Deras parasitoida verksamhet tycks till stora delar kretsa kring fungivora tvåvingar (Diptera) - ofta t.ex. svampmyggor (Mycetophilidae).

Orthocentrinen på bilderna är ca 6-7 mm lång.

Edit: Antagligen Plectiscus. Troligen P. impurator.

Nästa stekel under nattlampan är nästan lika "stor" som föregående. Uppemot 6 mm ska den vara enligt mitt millimeter-exakta ögonmått.

Stekeln tillhör familjen Proctotrupidae - svartsteklar. Enligt ett antal källor jag nu snabbt hittat, ska de vara parasitoider på skalbaggslarver och tvåvingar (beroende på stekel-art då alltså).

Ett tydligt och enkelt kännetecken för familjen Proctotrupidae är det karakteristiska vingmärket (Pterostigma) med den lilla smala cellen tätt bakom. Vingmärket ska också vara en ledtråd vad släkte beträffar men jag sitter med för dåliga nyckar för att komma vidare på ett vettigt sätt.

Edit 6.1.2020: Artbestämd av Victor Kolyada till Codrus niger (hane).

Följande stekel är en riktigt liten och delvis hårig sak. De andra steklarna kom bara i ett exemplar per art men åtminstone tre st av den här stekeln beträdde scenen.

Typ maximalt tre millimeter mellan antennfäste och bakkroppsspets. Antennfästet ja... Typiskt för familjen Diapriidae (hyllhornsteklar) är den lilla "hyllan" som sitter i pannan och på vilken antennerna är belägna. De olika underfamiljerna har varierande grad av prominens på den där hyllan. Hos några av arterna är det rena balkongen.

Kommer man vidare från familj på den här då? Tja. Underfamiljen är i alla fall Belytinae. Därefter får jag svårt - gruvligt svårt. Jag är trots allt beredd att göra en tokvild chansning och sätta ett kryss i rutan där det står Aclista. Då står jag på så tunn is att jag antagligen inte ens har annat än ytspänning under fötterna. 

Edit 6.1.2020: Artbestämd av Victor Kolyada till Aclista cf. neglecta.

Verkar som om även Belytinae-steklar huvudsakligen är parasitoider på svampmyggor (Mycetophilidae), men även sorgmyggor (Sciaridae). 

Med den sista stekeln - som inte var mer än 2,5 mm - tänker jag ta det lugnt. Inga vågade gissningar här inte. Det är en mindre släkting till stekel nr 2 i detta inlägg. Med andra ord ytterligare en representant för Proctotrupidae - svartsteklar.

Edit 6.1.2020: Enl. Victor Kolyada Exallonyx sp. (hane). Stort tack för granskningen av steklarna!