Bådaviken 21.5. Del 5 - Hoppspindlar

I föregående inlägg nämnde jag något om att kasta ett halvt öga på några stolpar. 

Hoppspindlar hör till dem som tidvis nyttjar stolparna som utkiksplats och säkerligen bespisningsområde eftersom allehanda småkryp värmer sig mot solen på stolparnas sydsida.

Denna hona av brokhoppspindel, Evarcha falcata, lapade antagligen också själv sol. Dagen var inte rekordvarm precis. 

Efter några bilder av brokhoppspindeln girade jag in bland den glesa vassen och de låga videbuskarna ute på strandängen.

I första videbusken jag kollade - genom att skaka kvistar - hittades tvenne eleganta smalmyrespindlar, Synageles venator. Båda bilderna dock av samma hona. 

Lustigt nog har jag inte fått ögonen på smalmyrespindel vid Bådaviken tidigare trots att miljön är den rätta för arten. Det beror ändå främst på att jag huvudsakligen koncentrerat småkrypssökandet till strandskogens träd och förna. Salmyrespindel gillar vass och kaveldun... samt uppenbarligen videbuskarna på strandängen. Planen är också att bredda mitt spanande till just växtligheten ute på strandängen och de blötare partierna av viken. 

Smalmyrespindel hör förresten till trädgårdskryssen.

Sökandet ute i videbuskarna genererade ett nytt hoppspindel-artkryss också. 

Kärrhoppspindel, Attulus caricis, har jag nämligen inte stött på tidigare trots att det inte är någon ovanlig art i våtmarksområden. Tyvärr endast en vettig bild av denna tillsynes äggstinna (eller enormt mätta) hona. Hon studsade omkring med fart, fläkt och spänst. Inom kort hade hon hoppat ut ur min lilla fotolåda.

Bådaviken 21.5. Del 4 - Brun knotterspindel

Korka champagnen!

Verkar minsann som om de flesta roliga fynden sker när man inte letar. 

Bådaviken är sommartid bebodd av Highlandkor. De är inte utplacerade än, men stolparna och eltrådarna finns förstås på plats året runt. Jag brukar kasta ett halvt öga på stolparna när jag passerar dem på min väg från A till B. Ibland sitter något småkryp eller en ödla och lapar sol på stolparnas sydsida. 

På andra stolpen jag passerade vandrade en av de där 2,5 mm, puttinuttiga, mörka, rödbenta samt på habitus fullständigt obestämbara småspindlarna upp mot toppen. "En sådan där täckvävare man måste samla in och kika på genitalier i mikroskop" tänkte jag och "visste" att den skulle förbli anonym även om jag tog en bild av den. Jag tog ändå en bild.

Zoomade halvapatiskt in fotografiet på kameran och noterade att min ursprungliga tanke inte alls var förenlig med tingens tillstånd. Här hade jag nämligen en synnerligen intressant hane av någon klotspindel framför mig. En stark misstanke om spännande fynd växte snabbt fram.

Först behövdes fler bilder. Någon insamling var inte aktuell. Jag tror man borde ha tillstånd för sådant just på den platsen.

Efter hemkomst och dubbelkollande stärktes tanken på att det måste vara Crustulina sticta, brun knotterspindel. Det enda andra alternativet är C. guttata, fläckig knotterspindel, men även hanarna hos den arten har normalt tydliga fläckar på bakkroppen samt mörk teckning på benen och lite annan form på palperna. Jag fick även bekräftelse av Raul Vicente på att det faktiskt är C. sticta. Tack för det!

Brun knotterspindel är NT-klassad (nära hotad) i Finland och rapporteras väldigt sällan. Sannolikt är den underrapporterad då den huserar på ställen som gör den svårhittad.

Det finns något fler fynd än de tre som rapporterats på laji.fi. Flest rapporterade observerationer är som synes från Valsörarna - se även checklistan från 2014, som för övrigt fick en komplettering 2022 - men den har också hittats på några andra öar ute i Kvarkens skärgård (vilka inte rapporterats på laji.fi).

Bådaviken 21.5. Del 3 - Vårtbjörksguldmal

Vårtbjörksguldmal, Phyllonorycter ulmifoliellus, i färd med att tillverka flera vårtbjörksguldmalar.

Eftersom jag inte riktigt utrustat mig för att "ta hand om" flygande insekter som ramlar ur de kvistar jag skakar är det ganska sällan de dokumenteras. Många små tvåvingar, steklar och fjärilar går mig således förbi. Om man ville kunde man lätt ägna närmare en timme åt alla småttingar som ramlar från en enda kvist. Då måste de samlas in före de flyger iväg och då borde man ha ork att engagera sig i artbestämning av svåra grupper med svårnavigerad - om ens tillgänglig - litteratur som stöd.

Därför blir det lätt så att de där minsta små, svarta tvåvingarna och steklarna tillåts "glida ut mellan fingrarna" utan dokumentationsförsök. Det finns liksom tillräckligt med organismer som är inom "räckhåll" med mindre åthävor beträffande dokumentations och artbestämningsförehavanden.

Vårtbjörksguldmalarna i bilden var av förekommen anledning inte så snara med att dra i väg och jag insåg att det fanns ett litet fönster av tid för en bild eller två... det blev en bild. 

Stora är de inte. 

Artens vingspann är mellan 5 och 8 mm vilket innebär att längden hos en sittande mal blir ca halva vingspannet. Dessa två var väl ungefär 3-3,5 mm "långa".

Förekommer i två generationer under året. Den befruktade honan lägger ägg på undersidan av björkblad och larverna bildar sk. minor på bladen.

Det vetenskapliga artnamnet då?

Nej den bryr sig inte i almar. Det är björk som gäller.

Troligen förväxlingar och oklarheter när auktor Franz Hübner beskrev och namngav arten då när det begav sig 1817.

Referens:

Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011

Nationalnyckeln till Sveriges Flora och Fauna. 

Fjärilar: Bronsmalar-rullvingemalar . Lepidoptera: Roeslerstammiidae-Lyonetiidae

Artdatabanken, SLU, Uppsala 

Bådaviken 21.5. Del 2 - Rönnbagge

Besvärande miss i fokuseringen. Den ca 7 mm långa skalbaggen som traskade upp längs en björkstam befann sig på besvärlig plats och jag kom inte riktigt åt att kika på vettigt sätt i sökaren.

Inledningsvis fick jag vissa tveksamheter gällande artbestämningen. Att det rör sig om en av arterna i släktet Gonioctena bland bladbaggarna (fam. Chrysomelidae) var ju klart... men sedan?

Rotade runt på svenska gallerisidor för släktet och kom fram till att häggbagge, G. quinquepunctata, verkade passa minst dåligt. I Finland är det dock en ganska sällan rapporterad art. Sannolikt underraporterad, men ändå. Häggbagge, dess variation i färg och grad av teckning till trots, kändes inte heller helt klockren beträffande "min" bagge.

Efter lite förfrågningar pekades jag i riktning mot rönnbagge, G. intermedia, och då föll bitarna på plats. Den gick mig inledningsvis helt förbi eftersom bild av vuxen bagge saknades på de sidor (bl.a. Artfakta) jag besökte. Råkade också missa den på laji.fi där bilder trots allt finns.

I Sverige är den sparsamt rapporterad från norra ändan av landet och i Finland primärt rapporterad i södra halvan. Lustig utbredningsfördelning länderna emellan.

Med så pass få fältbilder av rönnbagge störs jag ännu mer av felplacerad fokus.

 

Bådaviken 21.5. Del 1 - Sammetskvalster

Jag har skamligt nog helt missat sammetskvalstrens fortplantningsdagar i trädgården den här våren. Begivenheten pågår ju inte över så många dygn och av någon anledning har min hjärna inte begripit beordra kroppen ut tillräckligt ofta de 20 metrarna till den plats där de samlas i störst skaror. Hade hjärnan klarat av det hade jag vetat vilka dagar det gick av stapeln det här året.

21.5 drog jag iväg ut till Bådaviken för en av de årligen ofta återkommande flanörsrundorna i strandskogen.

Väl avstigen från cykeln och kameran framtagen ur ryggsäcken var ett sammetskvalster det första krypet jag fick korn på (bilderna ovan).

Senare, när jag var på väg tillbaka till cykeln, stannade jag här och var för att rota runt i lite mossa. Då dök ett annat sammetskvalster upp.

Frågan jag, på grund av enbart fältdokumentation, inte kan svara på är om dessa är samma art som sammetskvalstren i trädgården. Jag vågar ju inte ens säga att dessa båda är av samma art. De är funna på olika platser men i likartad biotop. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen och jag kommer att säga det framöver: Jag borde samla in några och granska dem i mikroskop.

 

Storsand 7.5. Del 11 - Paddor och grodor

Två par paddor, Bufo bufo, satt på grusvägen ganska nära Storsand. Det ena paret körde jag bara försiktigt förbi på väg dit och när jag åkte fanns ett nytt par på vägen. Antingen slump eller ett ställe där de mer allmänt korsar vägen mellan övervintring och fortplantning.

Med tanke på trafiken den dagen stannade jag, skyfflade försiktigt över dem på mitt medhavda "plastunderlag" (det jag skakar ner insekter från kvistar på) och bar dem till sidan. Dessa paddor tenderar bara sitta still när bilar kommer.

Efter en stund befann de sig i en pöl ganska nära vägen.

I pölen lekte även grodor.

Art låter jag vara osagt.

Vid det här laget har du antagligen noterat hanens mörka, närmast helsvarta, ögon. 

Så ska de ju inte se ut.

Uppenbarligen rör det sig om en recessiv mutation (Kolenda et al. 2017). Ytterligare en padda satt halvt nerbäddad under gräs intill pölen. 

Och minsann! Svarta ögon på den också.

 

Storsand 7.5. Del 10 - Vinkelhoppspindel

Vinkelhoppspindel, Aelurillus v-insignitus, återkommer här och var bland dynerna vid Storsand. 

Att närma sig med kameran kräver tålamod.

Det här är en hona som befann sig runt kolbitarna vid ett ställe där folk gjort upp eld.

Eftersom det är en vanlig art vid Storsand och eftersom jag tenderar besöka området med jämna mellanrum, är vinkelhoppspindel inget nytt artkryss. Exempelvis det här inlägget från 2020 inbegriper både hane och hona.

Sakta men säkert letade jag mig ner mot marknivån och försökte smyga närmare med kameraåbäket.

Vinkelhoppspindeln var hyperaktiv i värmen och gjorde sina små hoppkryddade rusningar åt allehanda håll. När man trodde man hade den i fokus var den redan 15 cm till höger, vänster eller rakt fram - ljusår från fokus alltså.

Till slut blev det i alla fall några bilder.

Dynhoppspindel, Attulus distinguendus, har jag tidvis sökt efter utan resultat. Glömde faktiskt spana efter den när jag var dit 7.5. Enligt spindelinventering i områden är den observerad och den vore ett nytt artkryss för min del. Dess relativt snarlika släkting guttaperkaspindel, A. saltator, har jag dock hittat.

Storsand 7.5. Del 9 - Kopparögonlöpare

"Ögonlöparna", arterna i släktet Notiophilus, är senkomna i den här bloggen. Några av dem är vanliga men har ändå inte råkat vara sådana som jag påträffat särdeles ofta.

Först ut var fjolårets fuktögonlöpare, N. palustris, på Mickelsörarna och här kommer den snarlika arten kopparögonlöpare, N. germinyi. Tack till Håkan Ljungberg för artbestämning!

Skillnad mellan de nämnda arterna är primärt pannfårorna. Fuktögonlöpare har divergerande pannfåror och kopparögonlöpare parallella.

Storsand 7.5. Del 8 - Skogsmarklöpare

Skogsmarklöpare, Calathus micropterus, från förnan och mossan under tallarna ovanför stranden. Vanlig art som också hittats hemma i trädgården.

 

Storsand 7.5. Del 7 - Pollenia sp.

Bloggredaktionen har varit utan internet i nästan en vecka. Därför har det varit avbrott i denna Storsands-serie.

En trött och - helt klart - sliten fluga kravlade omkring på mossan under tallarna. Dokumentationen förblev aningen oinspirerad men räcker till för att man ska kunna konstatera släktet Pollenia i alla fall. De gula håren avslöjar släktet.

Ifrågavarande släkte införlivades tidigare i familjen spyflugor (Calliphoridae) men har senare fått egen familj, vindsflugor (Polleniidae), att husera i. Larverna parasiterar på daggmaskar.

Pollenia vagabunda (med litet frågetecken) har kryssats av i trädgården tidigare.

 

Storsand 7.5. Del 6 - Hårig smalmyra

I samband med lite försiktigt petande i en stubbe efter en liten fälld tall dök dessa smalmyror upp. Det handlar om hårig smalmyra, Leptothorax acervorum, som troligen är en av de allra talrikaste av arterna i Nordeuropa.

Arbetarna är mellan 3 och 3,5 mm. Det är alltså inga stora kreatur och mestadels går de sannolikt under radarn för oss människor. Efter fotograferingen fick myrorna och deras larver åka tillbaka ner i i stubben.

Arten har jag också dokumenterat vid Bådaviken.

Storsand 7.5. Del 5 - Diverse spindlar 2

Fortsätter med ytterligare några spindlar från Storsandsbesöket 7.5.

Ung gömslespindel, Cryphoeca silvicola. Även den är hittad i trädgården. Numera har släktet flyttats ut ur familjen panflöjtspindlar (Hahniidae) och placeras i familjen Cybaeidae (inget svenskt namn än).

Hane av obestämd art i familjen täckvävarspindlar, Linyphiidae. Funnen på marken under tallar.

Hona av obestämd art i familjen täckvävarspindlar, Linyphiidae. Ca 3 - 3,5 mm.

Funnen i mossa under tallar.

Ängstaggfoting, Zora spinimana.

  

Storsand 7.5. Del 4 - Diverse spindlar 1

Inget nytt under bloggsolen. 

Detta är alltså några spindlar som dokumenterades på Storsand 7.5. Alla kommer från trädlinjen som bildar gräns mellan stranden och den öppna, lavklädda ytan (grå sanddyner) högre upp.

Pärlsträckspindel, Tetragnatha obtusa, hittad på tallkvist.

Phylloneta sp. hittad i enbuske.

Strumpvargspindel, Pardosa prativaga, med pilklotspindel, Theridion pictum, som byte.

Hittad uppe i en enbuske dit vargspindeln uppenbarligen letat sig på jakt.

En pilklotspindel, T. pictum, som skakades ner ur samma kvist som vargspindeln ovan.

Fläckig flinkspindel, Phrurolithus festivus. Arten hör också till mina trädgårdskryss.