Det finns ett antal hoppspindlar som är ganska typiska fynd i den typ av miljö som Storsand bjuder på.
Guttaperkaspindel hittade jag där förra året. Sökte den nu också men lyckades inte få ögonen på någon. Man kunde också tänka sig att släktingen dynhoppspindel ska hittas där, men den har inte fastnat på mina näthinnor än. I den tallbeväxta delen av dynerna hittas någon av Heliophanus-arterna. Jag har inte artbestämt de hittills observerade.
Medan jag sökte skogssandjägare i den öppna - men egentligen trädbärande - delen av dynerna noterade jag en rackarns knyckig, kvick liten svart sak som gjorde långa, flacka skutt i sina försök att undvika mig.
Det var inte helt lätt att lyckas få hoppspindeln i sökaren. Innan skärpan var på rätt plats var spindeln ofta redan flera decimeter längre bort.
Efter närmare kontroll och några fotograferingsförsök kunde jag konstatera att det var en vinkelhoppspindel - Aelurillus v-insignitus.
Att känna igen arten - speciellt hanarna som den på bilden - är enkelt tack vare de två tydliga V:na på huvudet. Han var allt annat än samarbetsvillig fotomodell.
Vinkelhoppspindel är ingen ovanlig art men det här är faktiskt första gången jag dokumenterat någon sådan. Delar av de öppna dyn-områdena vid Storsand är teoretiskt lämpliga platser för arten och jag hade i någon mån väntat mig att få se den där någon gång.
Det har ju gjorts inventeringar vid Storsand och några sådana finns tillgängliga på Forststyrelsens sidor (sök Storsand). Någon heltäckande lista över just spindlar hittar jag inte där, trots att jag har för mig att en sådan inventering gjorts. Däremot finns mer omfattande listor på steklar, skalbaggar och fjärilar.
Jag följde vinkelhoppspindelhanen en liten stund. Det är dock lite knepigt detta med att röra sig på grå sanddyner eftersom man bör ha omsorg över att inte söndra laven och mossan som växer där. Dylika biotoper är nämligen sällsynta numera och bör skyddas så gott det bara går. Därför rör jag mig helst i redan upptrampade stråk. Det är trots allt ganska högt slitage i området eftersom det är ett populärt besöksmål.
En stund senare flyttade jag mig ut till dynerna ovanför själva stranden.
Där hittade jag ytterligare en vinkelhoppspindel.
Den här individen är en hona som har ganska elegant och tydlig bakkroppsteckning. Hon är väl inte helt och hållet vuxen än heller. Honornas dubbla V är som synes inte så framträdande.
En hane hittades också bland strandrågen uppe på den stora dynen ovanför stranden.
Slutligen en annan hona med mer "typiskt" utseende för honorna. Inte heller hon var så intresserad av att ställa upp på bild. Annars brukar hoppspindlar vara förhållandevis lätta att fotografera. Om nervositeten är typisk för vinkelhoppspindlarna vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar