Valsörarna. Del 2 - Om fotograferandet plus några fåglar

Del 1. Inledning.

Eftersom mitt bloggande ligger vansinnigt "långt efter" och eftersom mina tvångstankar har satt upp ett strikt regelverk om att allt... allt!... naturrelaterat jag möter och dokumenterar ska vidareförmedlas hit, så är det skäl att säga att denna Valsörarna-serie baserar sig på material från första halvan av juli. 

En annan detalj värd omnämnande är att vistelsen ute vid Valsörarna gällde inventering och uppföljning av häckningen i ett antal fågelkolonier. Som vanligt handlar det om att denna aktivitet är godkänd, att räkningen utförs med korta besök i kolonierna för så liten störning som möjligt och att fotografierna i egentlig mening är biprodukter som inte utgör någon fördröjning eller förvärrad störning. Jag har ingen som helst strävan att få "bättre" och/eller mer närgångna fotografier och gör under inga omständigheter något som ökar störningsmomentet. Alla bilder är därför enbart snabba "rikta-kameran-och-tryck-av-bilder" i samband med själva räkningen. 

Det här är i den bemärkelsen inga fågelfotografier i enlighet med normala (och synnerligen viktiga) foto-etiska principer. Således har det varit med viss betänksamhet jag funderat på om de ska användas eller inte. 

Sjöfågelstatistiken i skärgården runt Valsörarna är ingen munter historia. Många av sjöfågelarterna är stadda i relativt anmärkningsvärd minskning och har så varit under ganska lång tid. Det förmedlas såväl av lokalbefolkningens observationer som inventeringsresultaten.

Jag kommer dock inte att presentera några siffror här. Det beror på att jag helt enkelt inte "tog med mig" några. Här är dock en sammanställning som gäller från 90-talet och fram till 2018.. 

Havstrut (första bilden) flyger upp från sin holme och cirklar över båten när vi passerar.

Silvertärna.

Rödbena med sitt karakteristiska varningsläte och knyckig vadarflykt i cirklar runt inventerarna.

Silltrut har fortfarande någorlunda starka kolonier utanför Nykarleby och Jakobstad. Den som söker på silltrut här i bloggen htttar en del inlägg om inventeringen av dessa. Vid Valsörarna verkar det vara gonatt för arten och enbart enstaka par finns kvar. 

Roskarl hör också till de arter som tycks hänga i relativt skör tråd.

Tobisgrisslorna ska jag återkomma till.

En av rödbenorna verkade ha lite problem med ett ben.

Bland "vitfåglarna" var det relativt stor skillnad i ålder ungarna emellan. En del ungar var på vingarna medan vissa föräldrapar uppenbarligen häckat om efter ett första misslyckande och vid det sena inventeringstillfället bara hade små och allt annat än ännu flygg avkomma. Här ovan en silvertärna. 

Första inventeringsdagen gick primärt åt att kolla måsfåglar, tärnor, vadare och änder. Bilderna i det här inlägget är således några bilder som togs "i flykten" den dagen.

Överlag får jag bifalla i konstaterandet att det är märkvärdigt tyst och öde i den yttre skärgården. Visserligen har jag som tidigare nämndes inte vistats just vid Valsörarna förr, men med tanke på hur populationerna sett ut historiskt utgår jag från att även den delen av skärgården varit lika livlig på sjöfågelfronten som de delar av skärgården jag själv befann mig i under 70- och 80-talen. Skillnaden i "livfullhet" är verkligen påtaglig. Givetvis syns fåglar runt själva koloniholmarna, men intensiteten, livet och ljudet som tidigare omgärdade i stort sett hela skärgården verkar i dag onekligen vara begränsat till enstaka öar i dubbel bemärkelse.

Utgår från att de senaste inventeringarna publiceras i OA Natur när sammanställningarna väl är gjorda.

Vandringsleden mellan Panike och Björkö. Del 8

När den 9,3 km långa sträckan över Rönnskäret/Slåttskäret är avklarad, åker man båt över till Björkö-sidan och har då ca 4 km kvar att gå. Sällskapet jag gick med hade dock tagit vandringen i sakta mak och den använda tiden började ge sig tillkänna. Med på resan var två småttingar. Den ena skulle bäras hela vägen och den andra både gick och blev buren. Vi insåg att det skulle bli sega avslutande kilometrar och beslöt ta båten hela vägen till Svedjehamn i stället. Efterklokheten kan inte annat än understöda det tagna beslutet.

Här följer således bara några bilder tagna under båtresan från Stora Segelsören till Svedjehamn.

Havstrut.

Snö på... Knölsvan (förstå det enormt roliga skämtet genom att läsa första delen av denna inläggsserie).

Silvertärna

Sångsvan

Knölsvan

Skrattmås

Samma skrattmås.

Nästa inlägg blir det sista i denna serie av bilder från vandringsleden i fråga.

Fyrar i repris

I september 2013 gjorde jag senast en Umeåresa. Nu - precis som då - var jag tvungen att fotografera lite fyrar och båkar och nu - precis som då - är jag tvungen att publicera dem. För om det är något icke-organiskt som bör få plats i den här bloggen så är det fyrar. Det kan helt enkelt inte hjälpas.

Här ovan den kännspaka, lilla båken på Ensten.

Sikten var ganska god den här lördagen. Rönnskärsbåken tornade upp sig i horisonten. På 80-talet hade jag möjlighet att spendera stora delar av en sommar på Rönnskär. Fantastisk plats.

Norra Gloppsten bjöd på mitt första skarvkryss för det här året. En stund innan passerade fyra tofsvipor rätt över Wasa Express. Även de var årets första i mitt häfte.

Efter Norra Gloppsten passeras Vasa fyr. Jag tog nog en hel del bilder av Norrskär också men i det här inlägget får de båda fyrarna samsas på gemensam bild.

De få skarvar som för tillfället höll till på fyrtornet tog till vingarna när Wasa Express ångade förbi. Havstruten tog också till väders.

Här längre ut i havsbandet representeras vitfåglarna oftast av havstrut.

Långt borta i nordost kunde man skymta Valsörarna.

Utgrynnan hann jag inte fotografera på närmare håll den här gången. Just när det borde ha skett var det dags för lunch.

Sydostbrotten var den första svenska fyren jag riktade objektivet mot. Den här fyren kommer aldrig närmare än precis i horisonten - åtminstone när man åker till Umeå.

Gunvorsgrund på södra sidan av farleden.

Mot norr kan man se Nordvalen.

Generellt får jag ett intryck av att det är glesare mellan vitfåglarna - här i form av en fiskmås - i kustvattnet utanför Holmsund än vad det är utanför Vasa. Har säkert att göra med den omfattande skärgården på finska sidan.

När man kommer förbi Väktaren är det inte långt kvar till hamnen i Holmsund.

För skarvar tycks svenska fyrar också vara lämpliga viloplatser. Man skymtar en hel del vitt på huvudet hos vissa av fåglarna. Parningsdräkt.

Bara en liten bit ut från Holmsundshamnen fick jag också kryssa årets första ejder.

Nästa inlägg blir - läs och häpna - belamrat av bilder från hemresan.

Edit: sparade uppenbarligen flera av bilderna med för låg jpeg-kvalitet och det finns en hel del artefakter. Blir inte heller riktigt klok på vad som hände med fiskmås-bilden då den laddades upp. De mörka tonerna i bilden försvann på något sätt.

Ännu en söndag vid Bådaviken

Nattkölden bjöd på frost och ett rejält dimlager som låg kvar fram mot 10-tiden på förmiddagen. Ringduvorna på Leppoåkern lättade när jag cyklade förbi dem på väg mot fågeltornet något före åtta på morgonen.

Tranorna flyttade sig en aning längre bort.

Sikten var sisådär ute i viken.

Men ibland kunde något dyka fram ur dimman.

Grått mot grått.

Notera ögat och blinkningen jag fick.

Till sist var 400mm-objektivet alldeles för mycket...

...alldeles för mycket.

Sädesärlan höll sig som vanligt intill tornet.

Så småningom kunde man börja skönja vattnet ute i viken. En ensam sångsvan trumpetade och drog sedan iväg.

Någonstans här inne i dimman och vassen blåste rördrommen i sin flaska. Den har troligen precis anlänt för i fredags var det inget tutande. En vacker dag ska jag också ha turen att få en skymt av den där fågeln. Det har jag bestämt.

I brist på rördroms-fotografi plockar jag istället in en skrattmås.

Inte perfekt ännu - men en aning bättre än tidigare försök.

Dimman gav sig till sist. Tranparen flög förbi med jämna mellanrum. Den här tranan hade väldigt fransiga handpennor.

Sädesärlan höll fortsättningsvis koll på mig.

Havstrutar ser man ibland utanför viken men den här tog till och med en vända in över fågeltornet.

Likt tranorna ägnade sig sångsvansparen också åt att trafikera luftrummet.

Fjällvråk har synts ovanför Bådan i ett par veckor. Särskilt nära min kamera har den inte tagit sig men idag tyckte jag ändå att jag kan bifoga den till bloggen.

Jag noterade att något hängde efter gräsandshonan men kunde konstatera att hon lyckats trassla in sig i vass först när jag synade bilderna.

En liten del av närmare 20 grågäss i vacker formation. 5 st sädgäss flög också förbi. Tycker det är/har varit ovanligt få av dem i år.

Överhuvudtaget var det förvånansvärt lugnt och nästan artfattigt idag. En morkulla skrämde jag upp när jag gick den sista biten ut till tornet. Kärrhöksparet syntes som vanligt men de tenderade jaga mestadels på annat håll än inne i viken. En sothöna kunde jag se men tyckte mig höra ljudet av fler. Tre par knipor skymtades och hanarna pysslade traditionsenligt med bråk. Grodorna har börjat kväka inne i vassen men i övrigt verkar det som om våren fortfarande är trögstartad på djurfronten.