Gråbruna siskor del 2 - Snösiska

Här är del 1. 

I den förklarade jag kort vad det här är för inläggsserie och så laddade jag på med kopiösa mängder gråsiskfotografier.

Nu i efterklokheten känner att jag som första inlägg borde ha fokuserat på taxonomin. Då hade jag nämligen kunnat bygga upp en riktlinje för hur jag lämpligen ska benämna siskorna i efterföljande inlägg. Nu blev det inte så och därför kallar jag dem för enkelhetens skull än så länge gråsiska och snösiska.

I den där gruppen av gråsiskor jag dokumenterade 5.1 fanns en snösiska. Eller är det en snösiska?

Här följer några bilder av denna förmodade snösiska.

Ovan och nedan: Ser man på färgton och teckning är fågeln (ovan) inte alls olik många av de dokumenterade gråsiskorna i del 1. Faktum är att det finns en hel del av de unga gråsiskorna som är relativt identiska på den punkten.

Fågeln nedan är en av gråsiskorna från förra inlägget. Det torde vara en adult hona. Plockade in det här fotografiet som jämförelsematerial eftersom de båda bilderna har lite likartad "habitus".

En tydlig skillnad mellan fåglarna ovan är formen. Första fågeln - snösiskan - är överlag rundare och ser mer "uppburrad" ut. Det där med form hos fåglar är förstås vanskligt eftersom de har stor förmåga att förändra sin skepnad genom möjligheten att burra upp alla eller bara vissa fjädrar. Kalla vinterdagar är de flesta fåglar mer eller mindre "uppburrade".

Snösiskan måste vara en ungfågel. Kanske 2K. Den är förhållandevis "mörk" och har en del teckning på flankerna. Den är också ljust lädergulbrun (eller vad färgen kan kallas) över stora delar av halsen och runt kinderna/huvudet. Den på bilden mest avgörande indikationen på snösiska är väl ansiktet - dvs. det aningen näpna uttrycket med den jämförelsevis markant lilla näbben. Ingen av gråsiskorna i förra inlägget uppvisar så liten näbb. Hela fågeln var också större än någon av gråsiskorna vilket inte kan uppfattas på dessa bilder. Trots färgtonerna ska alltså storlek, skepnad och näbb peka på att det här är en snösiska.

Snösiskor ska ha en tydligt helvit fläck på övergumpen. Här är den fläcken inte särskilt stor och den svarta teckningen inkräktar en smula. Den går dock inte hela vägen ner och en liten rent vit fläck finns ändå där. Den där vita övergumpen torde bli större vartefter fågeln blir äldre och överlag ljusare.

Övergumpen på den där gråsiskhonan syns nedan. Inte helt perfekt vinkel på fotografiet men den "smutsigare" gumpen syns ändå tydligt.

I bilden ovan ser man gråsiskans svarta spolstreck längst ut på undre stjärttäckaren. Generellt är dessa spolstreck kraftigare/bredare hos gråsiskor medan snösiskornas är (högst två st) smala linjer längs fjäderspolen - eller så saknas strecken helt. Men spolstrecken varierar förstås från gråsiska till gråsiska och det finns individer vars undre stjärttäckare lika väl skulle kunna sitta på en snösiska. Så med andra ord handlar det om att inte förlita sig helt på någon enskild karaktär - utan på många detaljer som tillsammans ska ge svar. Tack och lov finns det givetvis också fåglar som klart och tydligt är den ena eller andra sorten.

Visst har den ändå ganska vit karaktär i "bakre halvan" den här snösiskan?

Slutligen några extra snösisk-bilder.

Titta, titta! Jag har fotograferat fåglar!

Det är bäst att du, kära bloggläsare, sätter dig ner och håller i hatten... Utgångspunkten ber nämligen härmed om att få presentera två stycken bilder på fåglar. Senaste gång var sjätte november och jag blev tvungen att spreja rostlösningsmedel på objektivet innan fokus-ringen gick att vrida runt.

Artrikedomen vid gårdsmatningen är just nu sju på en skala - en sifferskala där man alltså räknar arter.

Kajor, skator, talgmesar, pilfinkar, turkduvor, grönfinkar och gråsiskor är de fåglar som räknas in i den siffran. Kvarterets blåmesar tycks i dessa dagar ty sig till någondera grannes fågelmatning. De - blåmesarna - har liksom lyst med sin frånvaro. I normala fall är de stamkunder.

Men det där med gråsiskor skall förresten tas med en nypa salt. Den grupp som just nu befinner sig här vill jag kalla snösiskor (Carduelis hornemanni). Exemplaret på bilden är något mörkt, men den hade ljusare kompanjoner med sig och de uppvisade den där typiskt  vita osträckade övergumpen. Dessutom är ju näbben så där puttinuttigt snösisk-liten och med rak övre näbbhalva. Förhållandet mellan snösiska och gråsiska är annars en smula intressant. Vissa färgformer är i stort sett omöjliga att skilja åt. Det debatteras även huruvida de ska anses vara en art eller olika. En eventuell hybrid-avkomma har heller inte påträffats trots att de ofta blandar sig med varandra i flockarna - speciellt kanske vintertid. Men hur ser en hybrid ut - en snögråsiska? Vem lyckas urskilja en sådan och artbest... nej... hybridbestämma den?

Tyvärr blev bilderna av en mera typiskt färgad (ljus) snösiska lite för suddiga för publikation. Det var ju det där med rostig fokusring... Jag får försöka en annan dag.

Edit 1.1.2018: Relativt nytt är att vissa auktoriteter numera placerar gråsiskorna under släktnamnet Acanthis. Med "gråsiskorna" menar jag gråsiska (flammea), snösiska (hornemanni) och brunsiska (cabaret). Följande fråga är huruvida de ska behandlas som underarter eller enskilda arter.