Visar inlägg med etikett Insekter - Steklar - Vägbin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Insekter - Steklar - Vägbin. Visa alla inlägg

onsdag 18 oktober 2023

Frill 10.8. Del 6 - Blodbin

Liten blodbihane (släktet Sphecodes) på ca 5-6 mm.

Blodbin (hanar) såg jag även 6.8 men nu fick jag lite mer närgångna bilder på dem.

Jag är osäker på om hanen på renfanan är samma individ som hanen i första bilden. 

För närvarande har jag inte vågat sålla bort allt för många artalternativ och har en knapp handfull potentiella arter kvar. Bildmaterialet är uppladdat i en grupp där expertis har chans att eventuellt se något som kan begränsa alternativen ytterligare. Hur som helst bör många av blodbina genomgå genitaliekontroll ifall man vill få säker artbestämning.

Dassig bild av en hona som landade intill de bohål vars ägare jag försökte få korn på.

Ytterligare en hane. Bakkroppsteckningen mer jämförbar med hanen som dokumenterades 6.8.


lördag 7 oktober 2023

Frill 6.8. Del 27 - Bandbi och smalbi

Det blev för få fotografier av det här bandbiet (släktet Halictus) för att man ska våga sig på en säker artbestämning. Antingen är det ängsbandbi, H. tumulorum, eller kustbandbi, H. confusus.

Den förstnämnda arten ska vara den med marginal vanligare av de två. Kustbandbi är inte ens rapporterat från den här delen av landet. Men då återstår den där ständiga frågan kring säker artbestämning och dessa två arter är trixiga ifall man inte har tillräckligt under fötterna. Det skulle alltså mycket väl kunna vara så att en del kustbandbin felbestämts som ängsbandbi varpå kustbandbiets statistik inte matchar verkligheten och att det finns en viss "ängsbandbi-bias" i materialet. Men jag spekulerar bara.

Notera att dessa två arter är, i Finland, separerade ur släktet Halictus och inordnade i eget släkte Seladonia.
I Sverige räknas seladonia som undersläkte och det är den indelningen jag följt i nuläget.

Skillnaderna arterna (honorna) emellan sitter i behåringen på tredje tergiten samt på huvudets form och då primärt "tinningarna" bakom ögonen som hos kustbandbi svänger snävare in mot bakhuvudet. Det är svårbedömt om man inte har fotografi ur rätt vinkel. I det här fallet är tinningarna synliga på ett suddigt och icke inplockat fotografi. Huvudformen känns inte klockren för ängsbandbi men däremot pekar tergit-behåringen i den riktningen.

Det lutar hur som helst mot ängsbandbi men någon spikning sker alltså inte.

Det andra biet tillhör släktet smalbin (Lasioglossum) och även det är obestämbart.

Kandidaterna är ängssmalbi, L. albipes, och mysksmalbi, L. calceatum. Deras diagnostiska artkaraktärer är ännu svårare att notera och bedöma på dylika fältfotografier än vad fallet med bandbina är.
I princip är det insamling och mikroskop som gäller ifall man vill vara helt säker. Båda arterna är vanliga i stora delar av landet. 

Bandbin och smalbin ingår i familjen vägbin (Halictidae) och underfamiljen Halictinae. Trevligt att båda bina passade på att sträcka ut käkapparaten.

Tack till Krister Larson och Göran Holmström för bildkoll och kommentarer!


Referens:

Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. 2022. 
Uppsala: SLU Artdatabanken.


torsdag 28 september 2023

Frill 6.8. Del 13 - Sphecodes sp.

En hel del blodbin, släktet Sphecodes, hastade omkring mellan blommorna. Det var främst hanar jag fick ögonen på. Bildmaterialet förblev synnerligen begränsat och den här hanen hör högst troligen till dem som ska genomgå genitaliepreparation ifall man vill ha koll på art. Att det är en hane syns på antennerna.

Så mycket mer finns inte att säga eftersom artbestämning uteblir. Men blodbin är hur som helst boparasiter hos främst smalbin (Lasioglossum) och bandbin (Halictus), men även i visa fall sandbin (Andrena) och sidenbin (Colletes).

 

lördag 28 mars 2020

Brunsmalbi

Genomgången och dokumentationen av kryp insamlade 2018 och 2019 fortsätter. 
Smalbi-hanen i detta inlägg är plockad ur trädgårdens ena växthus där någon liten asätare tydligen fattat tycke för hans långa ståtliga antenner och mumsat i sig innehållet ur merparten av segmenten. Jag har inte koncentrerat fotograferandet på antennerna men i några bilder syns deras anskrämliga tillstånd.

När art ska bestämmas  kommer man snabbt till två hos oss vanliga arter. Lasioglossum fratellum (svartsmalbi) och L. fulvicorne (brunsmalbi). Båda arternas hanar har rejält långa antenner som är gulaktiga undertill. De har gul clypeus (som på denna blivit genomskinlig) och i stort sett identisk punktur och färgsättning.

Svartsmalbi ska ha klarare gul antennundersida än brunsmalbi. Men det känns lite vanskligt att gå på den karaktären när just undersidan av antennsegmenten är så angripen. Min hjärna har dessutom ännu inte programmerat in de mer känsliga fininställningar som krävs för att avgöra dylika saker.

För att vara helt säker på art sägs det att man bör kolla bakbenets andra fotled.
Zoomar väl in på bakbenet och kollar detta då...

Längd och bredd på svartsmalbiets bakersta andra fotled (andra ovanifrån av de fem gula fotlederna i bilden ovan) ska vara i stort sett lika. Brunsmalbiets dito ska vara längre än bred. Jag har främst följt Artdatabankens online-nyckel för smalbin. Där finns också bilder på de båda arternas bakben. 

Enligt bilden ovan fick jag intrycket att det skulle kunna vara svartsmalbi trots att de gula markeringarna på tibia (skenbenet) de facto signalerar brunsmalbi. Svartsmalbi ska vanligen ha helmörk tibia. I beskrivningarna på Artfakta (där nyckeln ingår) nämns att fotledssegmentet bör kollas för att man ska vara helt säker.
Jag blev inte helt säker. Därför kollade jag med expertisen i en diskussionsgrupp där bin är huvudämne. Där håller även en del av dem som sköter om artnycklarna till.
Det visade sig att jag hade fått fel intryck.

Enligt expertisen är fotledens proportiner hos svartsmalbiet framförallt påverkat av att ena "nedre hörnet" skjuter ut och gör segmentet "brett". Detta stämmer inte helt med utseendet av fotleden i mina bilder som i stället alltså passar bättre med Lasioglossum fulvicorne - brunsmalbi.

Här är en dassig bild på en levande hane av svartsmalbi fotograferad på Mickelsörarna 2017.



torsdag 24 augusti 2017

Svart, smal och halvsocial

När ett bi har denna mängd av kroppsbehåring och antenner som kan hämta störningsfri P1, är det inte mycket annat att välja på än en hane av någon Lasioglossum-art. Inte ens en bild av bristfällig karaktär lyckas förhindra den slutsatsen.

På fb-sidan Vi som gillar bin & humlor finns det dessutom personer som spikar art trots den där nämnda bristfälligheten i dokumentationen. Den spikningen resulterade i Lasioglossum fratellum - svartsmalbi.

Svartsmalbin är ofta rapporterade i dessa trakter och därmed ingen överraskning. De vill ha öppna platser i närheten av skog och de hör till dem som gärna besöker - samt därmed pollinerar - lingon och blåbär. Således spelar de en stor roll för hur det ser ut i din frys under vinterhalvåret. 

Svartsmalbin bygger sina bon i marken. Arten är liksom lite halvsocial - eller eusocial - och en hona som kläckts i boet kan stanna kvar och fungera som arbetare.


måndag 11 augusti 2014

Varför inte ett extra fotografi från nektarmatbordet?

Ibland blir det trängsel - speciellt om tvenne insekter i storlek med hushumlan (Bombus hypnorum) och storblodbiet (Sphecodes albilabris) tänkt sig äta från samma blomboll på rysk martorn (Eryngium planum).


lördag 9 augusti 2014

Storblodbi

Fler blomflugor är nog dokumenterade och i sinom tid på väg in i bloggen (se de tre föregående inläggen) men lite omväxling lär inte skada. Insekten som kikar fram i bakom martornsblommorna här ovan är alltså ingen blomfluga.

Stor (ca 11-12 mm) och svart med helröd bakkropp. Det här är en lätt igenkännlig insekt - ett blodbi.
Storleken och avsaknaden av svart på bakkroppen ger vid handen att detta rör sig om storblodbi - Sphecodes albilabris.

Blodbin lever som boparasiter hos solitära bin - bl.a. hos grävbin, sidenbin och bandbin. Blodbiets hona lägger sitt ägg i värdbiets bo, varpå blodbi-larven sedan dödar den ursprungliga invånaren och därefter lever av det pollenförråd som värden tidigare samlat som föda till sin egen larv.

Blodbiet på bilderna här ovan är en hane.

På de två sista bilderna har vi en hona. Hon är ytterligare ett par millimeter längre men den tydligaste skillnaden mellan könen är antennerna. Honans antenner är nämligen lite kortare och smalare.