Järnäsklubb 3.7. Araneae

Se föregående inlägg för kort introduktion gällande varför jag var i Järnäsklubb (Nordmaling) 3.7.

Här kommer tre spindlar som råkade dyka upp framför kameran.

Först en gurkspindelhane. Betraktningsvinkeln är dock fel beträffande möjligheten att se detaljer på palperna tillräckligt väl. Därmed blir artbestämningen hopplös. Men om jag detta till trots ändå ska drista mig till att förmoda något, så tycker jag mig skymta proportioner som kunde indikera lövgurkspindel, Araniella cucurbitina.

Gurkspindeln befann sig på Konsthall Norra Kvarkens strandbod.

Inne i granskogen intill Konsthallen sågs denna unga Linyphia triangularis, ängsbaldakinspindel (ovan).

Tallsektorspindel, Leviellus stroemi. Hane (ovan).

Vid boendet huserade en blek Larinioides i den inglasade terrass som vätte ut mot öppna havet.

Jag tycker spindeln är aningen problematisk. Den har både brospindel- och brämspindel-vibbar. 

Det vill säga L. sclopetarius och L. patagiatus. 

Brospindel är dock ingen art jag än så länge har erfarenhet av annat än via bilder och artnycklar.. Den är rätt sydlig av sig och kommer väl än så länge endast undantagsvis hit norrut med båtar som varit söderut. Behåringen på framkroppen saknar den där typiska frisyren med "förtätade linjer" som brospindel vanligtvis har. Bakkroppen känns dock liksom mera brospindelaktig. 

Bilderna lades upp i svenska Fb-gruppen Spindelnätet för beskådan och där fick jag kommentar om att unga brospindlar tenderar vara bleka på det här sättet samt att det kanske lutar mot att det är en sådan.

Vartåt det eventuellt lutar är en sak. Utan säker artkaraktär stannar det på Larinioides sp. 

Tack till Danne Rydgren! 

Bådaviken 13.6. Larinioides cornutus

Vill man se vuxen vasshjulspindel är juni en bra månad. Det är alltså då spindlarna av denna art uppnått könsmogen ålder häromkring.

Här en hane.

Hanen satt på en av två vassvippor mellan vilka nätet var spänt. I den andra vippan gömde sig honan (bilden nedan). Hon fick vara kvar i sitt gömställe.

Här är en hona som hjälpte mig med nytt artkryss för tre år sedan.

 

Hysalhedet 23.5. Nuctenea silvicultrix

När jag i våras petade ihop inlägg om och med barrpuckelspindel, Gibbaranea omoeda, funderade jag också smått på var man lokalt skulle kunna tänkas hitta knölspindel, Araneus angulatus (NT).

23.5 letade jag mig till tallskogen mellan Sorvist och Kovjoki på östra sidan om järnvägen. Det är ett sandigt tallområde som rent teoretiskt skulle kunna husera en eller annan knölspindel. 

Nåväl... föga förvånande blev det inget knölspindelfynd. Nål i gigantisk och till största delen oåtkomligt hög höstack ger inga goda odds. 

Men det allra första som hände när jag avvek från den skogsväg jag primärt följde och stövlade in mellan träden var att jag vandrade rätt in i ett hjulspindelnät.

Spindeln i fråga visade sig vara mindre skuggspindel, Nuctenea silvicultrix.

Exemplaret är en subadult hane.

Mestadels är det i Bådaviken jag ser mindre skuggspindel. Arten finns där och jag rör mig där väldigt ofta.

I Bådaviken lever de huvudsakligen på de mer glest stående alarna i strandskogens ytterkant. Mindre skuggspindel hittas kanske huvudsakligen på myrar och mossar men har inget bekymmer med andra typer av våtmark. Hysalhedet är dock varken myr, mosse eller annan våtmark men bjuder på tallar vilka spindeln gillar. 

Där finns i och för sig även vatten här och var men det är spridda gölar som torde ha uppstått när man grävt upp sand.

Bådaviken 11.4. Araneus nordmanni

Någonstans långt inne bland huvudets neuroner sprakade en liten tanke om att det vore vansinnigt skoj att råka hitta tajgahjulspindel, Araneus nordmanni, i uppsamlingsytan under de grankvistar jag för dagen ruskade loss spindlar ur.

"Introduktion" till det där grankvistskakandet finns här.

Men andra neuroner skickade starka signaler om att ifrågavarande art borde sökas bland granar i lite annan typ av terräng och habitat.

Visst!

Det är en unge. 

En riktigt liten unge på 2 mm. 

Men en tajgahjulspindel är det hur som helst!

Om inte om vore om hade jag omedelbums vecklat ut medhavt matsalsmöblemang för fältbruk, med elegant svepande rörelse låta finduken dala ner på bordet, korkat champagnen, tänt en stor fet kubansk cigarr och med brett leende lutat mig belåtet tillbaka i stolen för att fira tingens tillstånd.

Av det ovan nämnda var endast leendet genomförbart och utfört.

Tajgahjulspindel är knappast överdrivet ovanlig. Men den - liksom barrpuckelspindel - är en "trädkron-art" som lätt riskerar missas för att de kanske, eventuellt, möjligen tenderar husera lite högre upp i träden än vad som är bekväm sökhöjd.

Jag har dock en idé om att 2026 ska vara ett år då jag letar tajgahjulspindel lite extra ofta. 

Här ett exemplar jag för många år sedan noterade av renaste rena slump och här två honor som fastnade på kamerasensorn i samband med ett skogsrestaureringsprojekt. Den gången spanade jag specifikt efter dem då biotopen rent teoretiskt var av lämpligt slag.

Bådaviken 11.4. Cyclosa conica

Skakar man grankvistar har man förr eller senare konspindel, Cyclosa conica, framför ögonen.

Denna dag (11.4.2026) blev saldot två honor. Likt flera andra spindlar - och speciellt kanske många hjulspindlar (familjen Araneidae) - är också konspindel rätt variabel i teckningens färgsättning. 

Det här är ingen särskilt storväxt art. En vuxen hona når väl närmare 6 mm.

Här är några äldre bilder med konspindel mitt i sitt nät

Bådaviken 11.4. Gibbaranea omoeda

Visst hittades barrpuckelspindel, Gibbaranea omoeda!

Det var ju nämligen den jag smått spontant fick för mig att söka efter ankomsten till Bådaviken.

Den här tiden på året hittar man bara små individer. De bör bli vuxna på sensommaren och då ska jag försöka komma i håg att söka dem igen.

Barrpuckelspindel är en färgmässigt variabel art. Häromkring torde man ändå inte förväxla den med någon annan. Största förväxlingsrisken är övriga arter i släktet men de lär än så länge knappast hittas i Österbotten eftersom de har så sydligt utbredningsområde. Enstaka exemplar av lövpuckelspindel, G. gibbosa, har på senare tid hittats i Karis, runt Åbo och på Åland. Arten sprider sig förmodligen norrut med klimatförändringen och hur snabbt det går lär väl visa sig vartefter.

Araneus angulatus, knölspindel, må ha liknande form på bakkroppen men uppvisar i stället lite annan teckning. Knölspindel, klassad som NT i Finland, är dessutom en mer storväxt art vilken hellre lever i torrare och varmare marker med tallbestånd. Jag får leta mig till sådana ställen någon gång eftersom knölspindel är högt upp på min vill-hitta-lista. 

Arten är, enligt rapporterna inkomna till laji.fi, än så länge inte observerad i Österbotten.

Hur ordet trädkrona egentligen ska definieras är tidvis ett diskussionsämne spindelintresserade typer emellan.

Barrpuckelspindel är nämligen en av de arter som beskrivs bo och bygga sina nät i trädkronorna. Ofta tänker man sig att trädkronan är en god bit från marken. Men vissa träd - speciellt granar - har ju trädkrona som i mångt och mycket sträcker sig nästan eller helt ner till marken. Med lite tur hittar man alltså de typiska "trädkronarterna" i den nedersta och tillgängliga delen av kronan. Samtidigt går man säkerligen förbi många potentiellt roliga fynd som är nära men ändå bortom räckhåll några meter upp.

En annan frågeställning är huruvida spindlarna företar vertikal förflyttning i trädet beroende på ålder. Riskerar jag alltså få svårare att hitta vuxna individer ifall de migrerat uppåt när de blivit äldre? Vandrar de ens uppåt?

Samtidigt gör predation så att det rimligen finns färre vuxna än unga spindlar (tofsmes i en av strandskogens granar). Av den anledningen är det kanske omöjligt att avgöra vilka faktorer som spelar mest roll ifall vuxna lövpucklar är svårare att hitta på låg höjd än unga.

I något skede har jag planerat en anordning med uppsamlingsmöjlighet på teleskopskaft. Det har hittills bara varit tanke och ingen verkstad.

Flera av hjulspindlarna (Araneidae) kräver en gnutta tålamod när man skakat ner dem i vad man nu än har som uppsamlingsyta. De tenderar nämligen dra in benen, ligga orörliga och låtsas vara som vilket annat skräp som helst. 

Linyphiiderna (täckvävarspindlarna) kutar oftast direkt omkring till höger och vänster medan hjulspindlarna bidar sin tid och börjar röra sig först när allt varit lugnt en stund.

De fyra exemplaren ovan är kring 4 mm långa. Vuxna honor kan bli uppemot 10 mm.

Nedan en ca 2 mm liten plutt som också bör vara barrpuckelspindel baserat på teckningen kombinerat med de proportionellt stora ögonen. Knölarna på bakkroppen bildas i samband med någon kommande ömsning och är ju redan tydliga hos de lite större individerna ovan.

Alla berörda spindlar har återbördats till sina grankvistar.

Bådaviken 11.4. Araneus diadematus

Någon specifik målsättning med vistelsen i Bådaviken hade jag inte medan jag trampade mig dit på cykeln. I alla fall ingen annan målsättning än att bara vistas utomhus i finvädret och kanske få ett eller annat kryp framför ögonen.

Väl framme fick jag för mig att börja skaka/banka grankvistar i den äldre delen av strandskogen. Det slog mig nämligen att jag aldrig kom mig för att leta fler exemplar av barrpuckelspindel efter den där dagen när jag hittade en men fumlade bort den.

När man skakar grankvistar är det främst en art som i mängd snöar ner på den uppsamlingsyta man håller under. Jag använde för övrigt en medhavd blixtreflektor av paraplymodell i vilken allt skräp och alla småkryp fick ramla ner.

Arten som i stor mängd rusade omkring i "paraplyet" var föga förvånande granbaldakinspindel, Pityohyphantes phrygianus. De kom i alla storlekar och åldersklasser. Någon dokumentation av dem blev det inte. Ganska typiskt när det handlar om riktigt vanliga arter. Bilder av granbaldakinspindel finns dock i rätt stor mängd här på bloggen sedan tidigare. Till exempel här är ett inlägg med två sådana fotografier.

En dussinart jag däremot dokumenterade är korsspindel, Araneus diadematus. Det handlade mest om att hjälpa mina ögon i akt och mening att se skillnad på den och nämnda barrpuckelspindel. Det är nämligen i princip bara små ungar som hittas just nu. Mina ögon sållar visserligen ut de flesta spindlarna på familjenivå men för artbestämning och säker bekräftelse behöver jag optisk hjälp. Luppen glömdes där hemma.

Ganska omgående, efter bara några få skakade kvistar, hade tre små korsspindelungar blivit fotograferade. Den första är störst - eller "minst liten" (4-5 mm). Den andra minst (ca 2 mm) och den tredje typ mittemellan (ca 3-4 mm). Det började kännas som om det skulle bli en korsspindeltät dag. 

Men det bidde det inte. Av någon anledning tog korsspindlarna slut efter den tredje. 

Resterande arter som fyndades - utom granbaldakinspindel då alltså - dyker upp i kommande inlägg.

Ska tillägga att alla nerskakade spindlar som befunnit sig i paraplyet och i den lilla medhavda asken - där de dokumenteras - återbördats till sin grankvist.

Trädgården 7.9. Araneus diadematus

Bara ett litet återbesök i trädgårdens ena växthus för att titta till dess korsspindlar.

Här är två av de stora honorna.

Over and out.

Trädgården 6.9. Araneus diadematus

Tillbaka till korsspindlarna i ena växthuset precis som kungjort.

En av de för året relativt talrika ljungtorvblomflugorna, Sericomyia silentis, har fått sin sista sensommartid något förkortad genom att fastna i nätet. Flugans kvantitativt rikliga innehåll kommer att vara ett prima tillskott för spindelhonan inför äggläggningen.

Trädgården 31.8. Araneus diadematus

Givetvis måste jag den här tiden på året återfalla i växthuskorsspindelinläggsmakeri.

Det större av trädgårdens två växthus är nämligen årligen bebott av en skock korsspindlar, Araneus diadematus.

I år är det väl kanske ungefär 6-7 stora honor och lika många mindre honor. De sistnämnda kläcktes rimligen i våras och ska övervintra. 

31.8, när de här bilderna togs, var det lite svårt att räkna. Några enstaka satt i sina nät och andra gömde sig i takkonstruktionen. 

De stora skulle kunna vara döttrar till någon av dessa honor och därmed bland de kanske närmare 5000 ungarna som kläcktes i maj 2024.

Ungarna har årligen aktivt flyttats ut i så stor utsträckning det bara varit möjligt. Lätt att rotera en torr förgrenad blomstängel eller kvist i nättrasslet och forsla ut dem en masse. 

Men att få tag på alla är helt enkelt inte görbart.

Bara två av honorna befann sig på lämpliga fotograferingsplatser varav den ena lite för högt upp och jag missade skärpan en smula när kameran sträcktes i vädret (bilden nedan / manuell fokus). Noterade inte oskärpan innan bilderna granskades på större skärm.

Fler växthuskorsspindelinlägg lär dyka upp.

Bådaviken 23.8. Araneus quadratus

När jag skriver det här har det hunnit bli trettonde september. Bilderna är tagna 23.8. Hade varit fint med ett återbesök i Bådaviken för att leta kvadratspindel, Araneus quadratus, någon gång i månadsskiftet när honorna fått lite större rondör. 23.8 var de ännu förhållandevis proportionerliga.

Tingens tillstånd har dock hållit mig borta från fältstrapatser sista veckorna. Men det är måhända inte för sent att få korn på någon äggstinn hona än. Om vädret är förlåtande någon av de kommande dagarna kanske jag tar mig ut dit och rotar i vegetationen.

Lustigt nog är det här första bilderna jag någonsin tagit av denna art. Ovanlig kan man inte anklaga kvadratspindel för att vara. Det har bara råkat sig så att jag inte burit på någon kamera när jag tidigare haft kvadratspindel framför ögonen och när kameran varit medhavd har jag av någon outgrundlig anledning glömt spana efter dem. 

För spana efter dem behöver man. I alla fall en smula. Ofta har de sina nät rätt lågt i vegetationen och sällan i ögonhöjd så som släktingarna korsspindel eller marmorspindel vilka man därmed lätt tenderar "springa på" när man dräller omkring i grönskan.

Orsaken till att jag den här gången kom på att leta kvadratspindel heter ägretthäger.

En Fb-vän som har sommarstuga vid Bådavikens utlopp postade nämligen ett inlägg med bild på ägretthäger utanför stranden. Så jag drog iväg för att se om hägern var synlig. Det var den inte längre. Diskussionen gled över till småkryp i stället. Bland annat synades ett buskage med några kvadratspindlar. Just då hade jag teleglugg på kameran och de spindlarna höll sig dessutom till största delen gömda. Men när jag därefter besökte området inne i Bådaviken kollade jag om spindlarna också stod att finna där. Bytte samtidigt till makromojängerna.

Gräs eller lågt buskage får det gärna vara om man är kvadratspindel.

Bådaviken bjuder rent teoretiskt både på kvadratspindel-lämpligt habitat och prima biotop. Med andra ord föga förvånande att hitta dem i området. I änden av fångstnätets ena stödtråd drar kvadratspindeln ihop några blad och väver en stadig liten lya åt sig.

Kände mig en smula elak när jag försiktigt bröt upp boet för två av de tre honorna jag hittade. Men jag utgår från att de efteråt...

A: Surt reparerade skadorna medan de muttrade spindelsvordomar och smädelser.

B: Var lyckliga över att de inte blev uppätna och sjöng glada arbetarsånger under reparationen.

C: Bara reparerade utan förmänskligade känslor och uttryck.

Det ska tilläggas att jag bröt upp bona så lite som möjligt bara för att erhålla några enstaka bilder och vek därefter försiktigt ihop igen. 

Tillägg 18.9.2025: Enligt min statistik, som förvisso eventuellt kan halta en gnutta (men då är det plus eller minus), så blev kvadratspindel bloggens 1300:de djurart.

Trädgården 2.9. Korsspindel

Något har hänt.

Den stora spindelhonan jag flyttade från ett av växthusen har tappat ett framben. I övrigt var nytt nät vävt på den plats där hon placerades.

Svårt med bra bildmaterial då hon konstruerat nätet aningen utom räckhåll.

Trädgården 1.9. Korsspindlar

Ett av gårdens växthus bebos av rejäl mängd korsspindlar. Under försommaren samlade jag ihop ett stort antal nykläckta ungar och förde ut dem till diverse buskar här och var i trädgården. Hela innandömet i växthuset hade annars varit som ett enda stort nättrassel.

Men ganska många lämnade förstås kvar och mot slutet av sommarsäsongen blev det dags att flytta ytterligare några som valt att spinna sina nät precis där man behövde kunna röra sig för att skörda sådant som odlats.

Mitt i dörröppningen fanns denna vackert gråbruna hona med bakkroppen full av ägg. Faktum är att hon var den hittills mörkaste observerade korsspindeln i växthuset. Men hon höll sig också ofta gömd dagtid och hade nätet positionerat någorlunda skuggigt. Möjligen kan hon också ha kommit in i växthuset från ett tidigare, skuggigare tillhåll.

Hon flyttades till en tall på ett ställe där korsspindlar ofta haft sina nät under tidigare år.

Det två andra (ovan och nedan) som flyttades var halvstora juveniler. Dessa hör med största sannolikhet till de som kläcktes i slutet av maj.

Mickelsörarna 5-8.8.

2013 deltog jag för första gången i ett naturrestaureringsprojekt som - om jag minns rätt - hade inletts 2010. Projektet handlade om att återställa en del av skogen till mer ursprunglig och naturlig form. Innan fredningen av Mickelsörarna 1989 hade stora delar av skogarna huggits och ersatts med tallplanteringar. På initiativ av Ralf Wistbacka, och i samarbete med Forststyrelsen samt några lokala naturföreningar, inleddes 2010 ett försöksprojekt i vilket ett antal gläntor (provytor) öppnades genom fällning och ringbarkning av tallarna. Avsikten var att ge de trädslag som annars skulle dominera skogarna möjlighet att etablera sig inne bland tallbestånden.

2013 sattes också en del skrak och knipholkar ut på olika ställen i den lokala skärgården.

2015 var arbetslägret förlagt till en helg och då var inventering av tidigare utplacerade holkar och lomflottar den primära uppgiften. Därefter upphörde projektet - åtminstone tillfälligt.

Under vårvintern 2022 diskuterade vi inom Jakobstadsnejdens Natur r.f. (JNN) att det vore intressant att återbesöka de gamla provytorna för att se hur de utvecklats under det gångna decennium sedan de skapades. En exkursion planerades och genomfördes i mitten av augusti samma år.

Provytorna inventerades och bedömningen var att resultatet såg lovande och gott ut.

Resultatet av återbesöket ledde till planer på att återuppta projektet och förstora en del av provytorna. 2023 Besöktes området igen och då tillsammans med representant för Forststyrelsen (ägare av skogarna) samt en arborist. Forststyrelsens representant tog därefter ansvar över mer ingående planering för det fortsatta arbetet och det här året åkte vi, tre JNN-medlemmar, Forststyrelsens ansvarige, arboristen samt naturskogsintresserad biolog och skogsarbetare, sålunda till Mickelsörarna för att göra verkstad av det hela.

Kameran var förstås med och jag hade förhoppningar om att hinna smyga runt och leta småkryp. Men i praktiken blev det inte mycket bevänt med den saken.

Myggorna var förvånansvärt få.

Denna stålglansmygga Aedes (Ochlerotatus) diantaeus dokumenterades i alla fall under en matpaus. Nytt artkryss för min del. Tack till Anders Lindström för bekräftelse av artbestämningen och tack till Magnus Rådström för dokumentation när jag dokumenterar myggan!

Trollsmör Fuligo septica fotograferat i "förbifarten".

Kartlav Rhizocarpon geographicum fotograferades också i förbifarten. Bildens kartlav på sten nära strandlinjen. Någon gång skulle det vara riktigt roligt att nästan helt ägna tid åt att fotografera och samla bilder på allehanda organismer där ute på Mickelsörarna. Om planerna håller blir det nytt läger nästa sommar.

När jag stötte på spindeln nedan släpptes hur som helst verktygen och kameran åkte fram.

Tajgahjulspindel Araneus nordmanni har jag bara påträffat en gång tidigare. Då av en ren slump. 

På Mickelsörarna spanade jag lite extra efter hjulnät och granskade vilken art som konstruerat nätet i fråga. Tajgahjulspindel fanns nämligen högt på önskelistan och jag hade på känn att det kunde vara möjligt att få korn på någon.

Totalt hittade jag fyra exemplar. Tre honor och en hane. Två av honorna blev det bild på (ovan). Ena honan var utom kameraräckhåll och hanen, som satt på stammen av en gran, lyckades smita medan jag krånglade med kameran.

Fotoresultaten blev dassiga. Jag hade inget att samla upp dem i för närmare fotografering och försökte enbart dokumentera dem där de satt i sina nät... som förstås inte är stilla.

Notera stekellarven på andra honans bakkropp. I skrivande stund har jag inte koll på om det är klarlagt vilka arter som parasiterar tajgahjulspindel. Får återkomma till det med ett tillägg om eller när jag hunnit rota mera i saken.

Korsspindlar var det förstås gott om. Inne i den skog där jag granskade flest nät var de av den här "svartvita" färgformen vilket tenderar vara typiskt för individer inne i skuggig skog. Jämför t.ex. med korsspindlarna i det här inlägget.

Hjulspindlarna ovan delade granarna med en mängd täckvävare (Linyphiidae). Dem gav jag mig inte tid att se närmare på. Spindelnäten var talrika i ett område där det redan finns en hyfsat god blandning av trädslag och där fällandet och barkningen av tallar enbart skedde på enstaka relativt tätplanterade ytor. Tallarna ska förresten inte utrotas från området heller. Bara ställvis glesas ut för mer naturligt bestånd och större diversitet.

I ett annat område, ett som blir föremål för arbete under kommande år, står tallarna dock enormt tätt. I den skogen kunde jag notera förvånansvärt få spindelnät. Fåtaliga spindlar kan tyda på att tillräcklig mängd mat heller inte finns att fås i dessa täta tallplanteringar och att monokulturen därmed visar sitt rätta ansikte vad biodiversiteten beträffar. Får väl kika närmare på detta framöver.