Morgonkvistarna är givetvis fulla av småfågeltjitter. I föregående inlägg nämnde jag ungträden som sprutar upp ur marken runt Bådavikens utkikstorn. Förutom ängspiplärorna och en hoper andra fåglar som jag tids nog plockar in här på utgångspunkten så hör förstås gulsparven också till de stadigvarande besökarna.
Den här gulsparven tjiade för full hals någonstans nere bland alarnas lägre kvistar. Jag ägnade säkert minst 15 minuter innan jag fick korn på den gynnaren. Däremellan bytte han plats några gånger medan jag var fokuserad på något annat. Till slut fick jag ändå in honom i ögonvrån när han fått för sig att sjunga från en ny kvist. Tack och lov var den dessutom ganska väl synlig från tornet.
På något sätt upplever jag alltid att det känns roligare att se dessa vanliga vintermatningsbesökare "på riktigt" ute i den där naturen. Det är liksom mer äkta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar