När man befinner sig i ett fågeltorn med kameran blir man någon slags hybrid som inte är riktigt specialiserad på något. Det blir liksom lite halvdant i olika riktningar. Till exempel misstänker jag att jag knappast sett alla arter som troligen var på plats. Dels på grund av att jag fokuserar mycket på de fåglar som är inom räckhåll för kameran och dels pga. att jag de facto inte ens har en tubkikare. Det gör att jag nog lätt missar exempelvis vadare som befinner sig på avstånd. Visserligen kommer jag ganska "långt" med stora objektivet och GH2-kameran men det är svårt att leta efter fåglar med den utrustningen. Bäst är det att först hitta dem med kikare och sedan rikta kameran.
Uppe i fågeltornet har man förvisso god överblick men det är samtidigt ingen riktigt bra fotograferingsposition. Bilderna blir mest bara dokument över vad man kan se från tornet. De blir sällan några riktigt bra fågelfotografier. Undantaget är när fåglar flyger förbi på lämpligt avstånd. Då har man chans att eventuellt lyckas få till något.
Alla bilder från det här påskbesöket till Kimo åmynning är med andra ord typiska "tornbilder"
Den första arten jag påträffade när jag kom fram var kniporna i ån. För att inte skrämma dem vandrade jag ner bakom det gamla tornet och försökte ta mig till nya tornet så dolt som möjligt. Det fungerade.
Under hela dagen höll sig ett par-tre olika knip-par i närheten av åmynningen. Ibland blev det trångt. Flera par höll sig också längre ut till havs.
Om grannen lägger sig djupt i vattnet och stirrar galet är det bäst att dra. Han har helt säkert planer på att använda våld.
Alla bilder utom den sista (alltså ovanstående) är tagna med Canon 60D och EF 400 5.6 L. Jag hade som vanligt också med mig Panasonic GH2-huset kopplat till Canon FD 150-600 5.6 L. Det vädrade dock ganska friskt och att filma från tornet var i princip omöjligt. Några korta klipp är väl användbara men annars var det mestadels fullt av skakningar i de sekvenser jag tog. Jag använde GH2 och Canon-zoomen till det de egentligen är gjorda för - fotografering. Jag har egentligen inte fotograferat med dem tidigare så det var intressant att undersöka lite olika inställningar och vad de resulterade i. Brännvidden motsvarar ju 1200 mm så man når som sagt en bit. Men även med stillbildsfotograferande så är skakningsoskärpa med den brännvidden lätt hänt trots bra stativ och huvud. Knip-bilden här ovan blev inte det bästa resultatet (missade med fokuseringen) men den får komma med ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar