De absolut vanligaste änderna vid Bådaviken är krickorna - Anas crecca. Vattnet inne bland kaveldunen formligen sjuder av dessa fåglar.
Så fort en rovfågel närmar sig blir det ett hysteriskt plaskande och alla krickorna samlas mitt ute i vattnet. T.o.m. en liten sparvhök har den effekten på änderna. Intressant nog är också sparvhöken ofta förbi bådan och kretsar några varv ovanför. Misstänker att den kanske ändå inte riktigt bryr sig om änderna utan spanar istället efter någon av de småfåglar som också trivs i viken. Duvhöken däremot brukar göra låga och snabba inflygningar så den har nog en viss idé om att eventuellt kunna få tag på något ätbart bland de större fåglarna.
Den här våren har jag spanat lite extra på änderna. Förra hösten fanns nämligen följande insändare (bilden nedan) i Vasabladet. Jag kollade upp näbbmärkning och kom fram till att det utförs av väldigt få forskare. Märkningen nedan såg ut som den en portugisisk forskare använder sig av. Jag tog kontakt med honom och han kunde bekräfta att gräsanden var märkt av honom. Gräsanden B3 märktes med näbbplattan 29.6.2010 på ett ställe som heter Taipal Fresh water Marsh nära Rio Mondego eller bifloden Rio Velho. Fram till 21.1.2013 hade den setts flera gånger vid samma lokal. Därefter har den helt klart tagit sig till Finland där den till slut blev skjuten någon gång i slutet av september 2013. Troligen har den fattat tycke för en finländsk hona som övervintrat i Portugal och sedan har de slagit följe norrut.
Jag måste väl erkänna att näbbmärkning inte är så väldans tilltalande - rent estetiskt alltså. Men jag förstår poängen med att ha en synlig märkning och studier har visat att änderna inte har bekymmer av näbbsadlarna. Det som kan bli knepigt är ifall anden befinner sig på platser med kalla vintrar. Då kan isbildning runt märkningen ställa till problem. Därför sker dylik märkning också bara längre söderut. Men givetvis kan förändrade flyttvanor också resultera i att fågeln först kommer sig norrut och sedan inte alls flyttar tillbaka till de sydliga breddgraderna. Gräsänder kan ju som bekant stanna ganska långt norrut om en öppen vattenyta och mat finns tillgängligt. Plastbrickan i sig är fäst med hjälp av en nylontråd genom näsborrarna. Änderna har ju ingen mellanvägg i näsan ute i näbben så anden behöver inte utstå något annat obehag än själva hanteringen under märkningsprocessen. Inget stansande av hål med andra ord.
Jag har som sagt kikat lite extra mot änderna för att se om någon näbb-märkt skulle finnas i trakten. Hittills har dock ingen visat sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar