Bara Bådan

Ursprungsplanen för helgen var nog att ta en vända ut till den riktiga kusten och inte hålla sig runt hemknuten. 

Fågeltornet i Oravais... Fäboda... Klubbskatan/Storsand... alternativen är flera.

Men bilen har fått för sig att börja skramla rejält vid ett framhjul så den enda sträcka jag ska anstränga den med är till verkstaden på måndagsmorgonen. Jag har ju normalt inget bekymmer med att cykla till någondera nämnd plats men med dundertung kamerautrustning på ryggen är det redan nog arbete att ta sig till Bådan här i Nykarleby. Man vill ju dessutom försöka undgå att bli svettig eftersom man sedan står sina timmar i snålblåsten.

Det är i och för sig inget fel på Bådan heller och det är förstås intressant att se förändringarna och följa med vilka fåglar som dyker upp vartefter våren framskrider.

Med risk för att vara långtråkig och upprepande så är det åter sångsvanar som står i fokus - åtminstone bildmässigt. Andra fåglar har ändå anlänt till Bådan sedan jag senast besökte platsen för en vecka sedan. Skrattmåsar och fiskmåsar skränade nu konstant i luften ovanför. Två par tranor höll till inne i vikens vass. Grågäss passerade med jämna mellanrum men bara två och två. En väldigt ljus gås han jag skymta snett bakifrån och bara på avstånd. Den förblev ett spännande frågetecken. På Tiira syns i alla fall ännu inga observationer som kunde ge mig en ledtråd eller stöda mig i en viss gissning. Gåsen i fråga flög söderut. 

Tofsvipor passerade och samtidigt slog det mig att den här bloggen inte innehåller en enda bild på en tofsvipa. Nog fick jag ett par bilder av dem också men inget som jag ids plocka upp här - inte ens trots att jag inte har så höga krav när det gäller bilderna som i första hand ska vara dokumentära - en slags dagboksanteckningar. Så småningom förväntar jag mig också se den bruna kärrhöken i viken. Andra änder än gräsänder har heller ännu inte kommit men den mesta isen är borta ur vikens vattenspegel så det är fritt fram. 

Två havsörnar kom förbi. Den första var en ungfågel men den var för långt borta för att jag skulle komma åt att åldersbestämma den lite mer ingående. Den andra örnen var gammal och blek. Kanske en av dem som har sitt bo i området.

En stund innan jag letade mig bort från tornet kom ett svanpar in för landning.

Samtidigt passerade de ett av tranparen och härmed är årets första tranbilder också publicerade. Det lär bli fler om jag ska utgå från hur det utvecklade sig förra våren. När jag blev tillräckligt kall uppe i tornets isblåst gjorde jag ett varv till fots längst inne i viken. Där brukar man få syn på piplärkor och lite andra småfåglar men det var nästan helt stilla. Man bör dock komma ihåg att inte luras av den här våren för även om det varit osedvanligt varmt  så är det ju fortfarande bara början av april.