Trädgårdsmyggor i juni

Juni bjöd på kopiösa mängder stickmyggor (fram. Culicidae) i trädgården. Hela tillvaron utomhus bestod av ett grått flimmer.

Att fotografera stickmyggor är både lätt och svårt. De flyr ju inte precis fältet när man placerar sig i skuggan. Men när de väl sätter sig och är på väg att börja göra det de tänkt göra är det som om de oftast väljer att sätta sig märkvärdigt ofta på fel arm... alltså den arm som inbegriper handen som håller i kameran.

När de väl satt sig på rätt arm och inte på en plats som kräver att man vrider armen ur led för att kunna fotografera dem tenderar de gömma vissa centrala artkännetecken. Med mina ögon har jag dessutom svårt att se om jag överhuvudtaget lyckats dokumentera rätt karaktärer. Dessutom är stickmyggor inte riktigt min hemknut rent kunskapsmässigt och då är det svårt att veta exakt vad man ska få med på blid. Överdrivet många bilder i lite olika vingar är lösningen. Dessa myggor blev inte föremål för den strategin. Men artbestämningen gick vägen ändå... troligen i alla fall.

Överst en mygga som skiljde sig från alla övriga myggor jag dokumenterade. Med den nya suveräna Stickmyggor i Nordeuropa hycklade jag mig fram till tidig tömygga, Aedes punctor. Resterande bilder visar en mygga med lite annan karaktär rent generellt, men där den mest avgörande diagnostiska skillnaden tenderar vara dold av frambenen i alla bilder. Det handlar om huruvida det finns fjäll på höftmembranet eller inte. Så vitt jag kan notera verkar fjällen saknas och då blir det skogstömygga, Aedes communis.

Efter konsultation bekräftade Anders Lindström (författare till nämnda bok) att A. punctor är korrekt och att den andra mycket riktigt ser ut att vara A. communis. Tackar för bekräftelsen!

Jag borde förstås göra ett specifikt inlägg om boken i fråga. Det är ett riktigt fint litet faktaspäckat myggpaket med excellenta fotografier av Anders Lindström och illustrationer av Disa Eklöf.