I vanliga fall använder jag extremt sällan myggmedel. Inför besöket i Bådaviken hade jag rullat och sprejat två olika typer av myggmedel på alla hudytor som inte täcktes av kläder. Hela juni var myggbemängt hemma i trädgården och vis av tidigare erfarenhet visste jag att trädgården är ingenting jämfört med Bådaviken när det handlar om antal stickmyggor.
Jag hade rätt. Så snart jag anlände till viken hade jag ett moln av högfrekventa ljudalstrare runt benen. Myggmedlen tycktes fungera och de undvek i alla fall huvud och händer. Lovande början alltså. Jag skulle får möjlighet att söka steklar och spindlar förhållandevis ostörd.
Redan efter en timme rämnade mitt försvar. Antagligen tappade myggmedlet sin fräschör och förmodligen ledde viss svett till att det inte längre fanns där det borde finnas. Molnet av små blodtörstiga tvåvingar drog sig allt mer aggressivt in mot alla tänkbara ställen där de kunde trycka ner sina suveränt utformade sugsnablar till lämpliga blodkärl.
Jag lyckades uthärda nästan en timme till, men därefter tog jag några snabba bilder av denna sommarskogsmygga, Aedes cantans, och letade mig därefter i högt uppskruvad desperation hemåt.
Om alla myggorna tillhörde denna vackert tecknade art vet jag inte. För ganska precis ett år tidigare var det åtminstone tre olika arter som jobbade samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar