21.6 2020 korkade jag en vinflaska för att fira observation och dokumentation av vedlarvsstekeln Aulacus striatus (mindre vedlarvsstekel).
Vädret var som tidigare (i denna "inläggsserie") nämnts något svalt och aktiviteten bland småkrypen var låg. Det här var den enda vedlarvsstekeln jag observerade och den satt overksam och var på inget sätt så där stekelknyckig som de vanligen är (i varmare väder).
Halssteklar (släktet Xiphydria) borde rimligen också ha kläckts, men sådana kunde jag inte hitta.
Någon vinflaska korkades inte den här gången. Men det var onekligen fint att återse stekeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar