Crossocerus annulipes

I går Crossocerus varus och i dag C. annulipes (fam. Crabronidae). Även det här är en hona.

Någon klant har tydligen lyckats lirka ner en limdroppe på stekelns propodeum. Det är ett dumt ställe att placera lim på. Man vill ju vanligen gärna se skulpturen och strukturerna just där. Hur det gått till vete katten.

Om någon av bloggens läsare funderat på var propodeum finns (det brukar nämnas) hos steklar och aldrig kommit sig för att "slå upp" utvecklades det här till ett klockrent pedagogiskt tillfälle.

Alltid något gott!

Tack och lov behövs inte propodeum i det här fallet. Övriga diagnostiska karaktärer räcker gott och väl till för att man förhållandevis lätt ska kunna ta sig fram till C. annuplies.

C. annulipes hör likt C. varus till de oftast rapporterade arterna i släktet. Jag har sett "misstänkta" C. annulipes tidigare men varken haft någon insamlad eller fotograferad i fält så att säker observation kunnat göras.

Arten "häckar" huvudsakligen i förmultnande lövträdsved. Det finns gott om sådant i trädgården. Ibland kan de dock även gräva sina botunnlar i förmultnad barrträdsved. Ett enskilt bo innehåller uppemot 20 boceller.

Som föda till larverna fångas små halvvingar (ordn. Hemiptera) i form av dvärgstritar (Cicadellidae) samt ibland rundbladloppor (Psyllidae) eller små ängsskinnbaggar (Miridae).

Exemplarets längd är ca 7 mm.

Totalt fyra foretiska (liftande) deutonymfer återfinns på stekeln. Sannolikt handlar det om någon art i familjen Histiostomatidae (Astigmatina) som lever i den förmultnande ved där rovstekelhonan antingen kläckts eller bygger bo. 

Min misstanke är att deutonymferna klättrar "ombord" på nykläckta steklar för att ta sprida sig i samband med att stekeln anlägger nytt bo på annat håll. Men det är som sagt bara en gissning.

Referens:

O. Lomholdt. 1984

The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)

E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd