torsdag 14 mars 2024

Crossocerus varus

Närmar mig tre månader med dokumentation och artbestämning av steklarna insamlade i växthuset 2020. Det är drygt 40 exemplar och i detta nu 38 arter som passerat kameran samt därefter landat på bloggen sedan jag återupptog alltsammans i december. Har därmed ett snitt på drygt 13 dokumentationer/artbestämningar per månad och då har jag verkligen hållit högt tempo. 
Hashtag kvällshobby.

Efter den här är det åtta insekter kvar i stekellådan. Jag känner lukten av målsnöret.
Därefter är det lådan med tvåvingar (Diptera) från samma år... och steklar och tvåvingar från 2021 och 2022 och 2023...

"Den här" då?
Jo, det är en ca 7 mm lång hona av någondera art i släktet Crossocerus (fam. rovsteklar, Crabronidae).
Kroppsställningen är onödigt yoga-aktig men så tenderar det ju bli i en del fall när insekter dör.







När man pusslar ihop alla olika diagnostiska karaktärer ser det ut att landa i Crossocerus varus (synonymen C. pusillus i Lomholdt 1984). Efter konsultation är artbestämningen bekräftad. Tack till Juho Paukkunen!
Arten är den oftast rapporterade i landet men jag har av någon anledning inte haft den framför korpgluggarna tidigare.

C. varus är en markbyggande art som gräver en huvudingång på ca 10-12 cm ner i marken. I nedre delen av tunneln anläggs förgreningar med boceller. 
Tvåvingar (Diptera) ur bl.a. familjerna Empididae (dansflugor), Drosophilidae (daggflugor), Dolichopodidae (styltflugor), Simuliidae (knott) och Tephritidae (borrflugor) fångas som föda till larverna.



Referens:

O. Lomholdt. 1984
The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark (Fauna Entomologica Scandinavica, Vol 4.)
E. J. Brill / Scandinavian Science Press Ltd


2 kommentarer:

  1. I Norge har man gett Norska namn till de flesta arterna i släktet Crossocerus, namnen utgår från någon egenskap hos arterna eller deras vanligaste förekomst, många blir det! https://artsdatabanken.no/search/front?q=+Crossocerus+&all=1

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren!
      Norge och Finland har varit oerhört mycket snabbare än Sverige med trivialnamnsgivningen. Hietapikkuhukka på finska.
      I Sverige är namngivningen nu ganska knuten till Artdatabankens genomgång av respektive organismgrupper (några undantag finns) och det är en långsam process eftersom arbetet samtidigt inbegriper beskrivning, artbestämningsnyckel och bildsättning (foto eller illustration). Varför det är olika "policy" länderna emellan vet jag inte.

      Radera