Jag får gå tillbaka till våren 2022 för att hitta senaste dokumentation och artbestämning av något exemplar bland småkrypen jag samlar in under sommarmånaderna. Vanligen är det en vintersyssla men hela förra vintern föll den aktiviteten bort av någon anledning.
Uppehållet har gjort att jag fick en mycket större hög o-genomgångna insekter eftersom jag ändå fortsatt samla in. För närvarande går jag fortfarande genom materialet från 2020 (dit denna hör) och just nu monterar jag insekterna från 2022 och 2023 på sina kartongbitar.
Stekeln på dessa bilder började jag fotografera våren 2022 men kom bara halvvägs. Dvs. det blev bara två fotografier och vanligen tar jag ett flertal olika bilder för att få med diverse detaljer behövliga för artbestämning. Fotografierna är fokusstackade serier och det är hyfsat tidskrävande att göra en enda färdig bild.
Efter de två bilderna lämnade stekeln slarvigt kvar i "makro-studion" ända tills i höstas. Då var den dammig och såg alldeles galet anskrämlig ut. Putsade upp den en smula och fick väl bort det värsta. Men anskrämlig är den hur som helst.
Det var i alla fall roligt att åter ta sig an den här typen av göromål. Man kan bara komma så långt genom att "okulärbesikta" trädgården på småkryp med ögon och kamerans fältfotografier. Den här 7 mm långa brokparasitstekelhanen hör till de organismer man helt enkelt har ytterst små chanser att ens upptäcka och än mindre artbestämma bara genom att spana runt och fotografera "i spenaten".
De i trädgårdens växthus avlidna insekterna blir således ett gott och viktigt komplement när det handlar om att få bredare överblick gällande trädgårdens biologiska mångfald.
Jag hade från början inte så stora förhoppningar om att komma så långt i artbestämningen med stekeln. Dels tillhör den underfamiljen Phygadeuontinae och dels är det en hane. Phygadeuontinae är en knepig grupp. Många släkten verkar inte ens ha beskrivna arter eller bestämningsnyckar och andra är i stort behov av revision (nya taxonomiska genomgångar) och arterna är många. Otaliga känns det som.
Stekelns något säregna propodeum ("ryggplåten" framför "midjan") gav mig ändå visst hopp om att komma någonstans. Via hjälp i en specifik fb-grupp för överfamiljen Ichneumonoidea kom svaret Mesoleptus (Tack till Alf-Tore Mjøs!) och därefter visade det sig att släktet i fråga de facto genomgått en revision (se ref.) innehållande bestämningsnyckel som även inbegriper hanarna.
Även om släktet också i revisionen beskrivs som komplicerat vad taxonomi och artbestämning beträffar gick nycklandet galant och jag landade på M. laevigatus. En tilläggsbild av tyloiderna på flagellomererna (nedan) bekräftade artbestämningen.
M. laevigatus är, enligt revisionen, den oftast påträffade av släktets arter i den här delen av världen.
Släktets arter rapporteras parasitera flugor ur flera olika familjer samt enstaka bladsteklar och fjärilar. Kunskapsläget verkar vara osäkert gällande mer specifika och bekräftade kopplingar mellan stekelarterna och deras respektive värdarter.
Referens:
Reijo Jussila, Ilari E. Sääksjärvi & Santiago Bordera. 2010
Revision of the western Palaearctic Mesoleptus (Hymenoptera: Ichneumonidae)
Ann. soc. entomol. Fr. (n.s.), 2010, 46 (3-4) : 499-518
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar